torsdag 12 september 2019

Förstå änglars skrivspråk



Har änglar skriftspråk? Vad skriver de och hur? Och vad har kurbits med änglar att göra? Följ med mig genom beskrivningen av hur de lyssnar, talar och sjunger med röst, ögon och vingar. Hur de genom att bilda virvelrörelser som motsvarar deras sinnesrörelser skapar ord. Och hur de skriver samma rörelser i stiliserade former.

Vad är det änglar läser?

En bra början för att förstå änglars skrivspråk är att förstå hur de uppfattar oss och vårt skrivspråk. Ett blad som är utskrivet från en dator uppfattar de inte som språk. Sådant finns inte i deras “vokabulär”. Men när jag delat ett handskrivet blad med dem blir de genast exalterade för de läser lystern i handstilen. Försöker jag samma sak med en kopia på mitt ark blir responsen svag om ens någon! Det är alltså i handrörelsen originalet som deras läsbarhet finns. Om jag sitter vid datorn och har en ängel vid min sida uppfattar hon vad jag läser och uppfattar – alltså hon uppfattar lystern som uppstår i mitt inre av mina tankar. Man kan säga att det är lystern av mina tankar som motsvarar deras ”tankar”.

(Det finns en orsak till att änglar ofta återges sjungande)

Förstå deras tankar

Allt är föränderligt kring änglar. De lever i en verklighet där de med lätthet formar materia och som sedan lika lätt återgår. Det som egentligen består är rörelser. Tankerörelserna som bildar former – de är återkommande som vågorna, virvlarna i en flod men aldrig samma. Det bestående är det återkommande och dessa kan man kalla för sinnesrörelser.

(Änglars sinnesrörelser är som de rörelser de skapar med sina vingar – virvlande och mjuka)

Sinnesrörelser uttrycks i sin fullhet genom änglars vingar. Vingarna utgår från deras hjärta – alltså är vingar en del av deras innersta. Man kan på så vis säga att änglar är omgivna av sina sinnesrörelser. De lever på så vis utanpå sig själva och det gör dem väldigt sensitiva. Man kan samtidigt säga att de lever sitt inre kring sig. Därför är det fullt naturligt för änglar att forma tankar kring sig – man kan säga att de i förlängningen formar tankemateria med sina sinnesrörelser.

De skriver tankerörelsen

För att förstå änglars skrivspråk behöver man först förstå att för dem är skriva och tala två sidor av samma sak. Skriva är formen av deras ord och deras ord är samma som de virvlar och rörelser som de bildar med sina vingar.

(Vi är upplärda att ljud är vågor i luften men det stämmer inte.
Ljudvågor uppstår av virvelbildningar och det är trycket av dessa som når vårt öra)

Änglars ord är samma som de virvlar och rörelser som de bildar och kan därför sjunga med vingarna. det gör de genom att vibrera med sina vingpennor. Och eftersom vingarnas rörelser är samma som deras inre liv kan de tala med vingarna. Men jag kan säga av erfarenhet att det definitivt är för mycket för en människa. Det blir ett intryck som får en att tappa andan. Det är mycket lättare att ”höra” dem tala genom sina ögon – tankarna är deras lyster som man kan se i deras ögon. De kan tala med röst som vi även om det är det mest begränsade men ofta det mest lämpliga – särskilt om de inte skall slå ut mig helt av det svindlande intrycket. Flesta människor somnar! Förargligt för mig som tycker jag missar allt, men de är vana att tala till hela kroppen.

(Aztekiskt piktogram som visar orden som levande virvlar)

 

Hur skriver de? 

Enklast sätt jag kan förklara på är att änglar skriver sånger. De skriver ord till musik som är sång i rytmer som bildar meningar och stycken. Det är smekande berättelser som påminner om kurbitsmålning när de skrivs.

(Ord skrivna av änglar liknar kurbits. 
Formerna bildar långa levande följder av toner och ackord)

Orden berör så som de själva berör verkligheten med sina vingar. De är svepande beskrivningar och känns inuti som kärlekssånger. Konsekvensen blir att allt de beskriver blir vackert, till och med det svåra. Det kommer just av hur de sammansätter sina ”ord” som ackord för att ge de olika anslagen. Det är dessa anslag som berör oss och som vi tolkar om till bilder och känslobetydelser som passar in i vår verklighet. Man kan jämföra det med att blunda till instrumental musik som kan ge oss inre landskap. Och det är inte helt fel, för änglar kan man säga ”översätter” yttre landskap till den musik landskapet är.

Vad skriver de om?

Mina mänskliga ord är egentligen för fattiga för att förklara vad de skriver om. Jag kan bara säga landskap och helhet. Om de beskriver en person så skriver de om personen i miljön och den musik personen bildar med sin omgivning. Samtidigt kan man säga att de skriver upplevelsen av miljön med personen. Om du föreställer dig att ditt språk du har endast är musik i din kropp blir det ofrånkomligt så att du kan inte skriva delarna separata. Detta påverkar naturligtvis hela tankesättet så att det inte går att förstå vad separata delar är.

(Änglar har ett slags fågelperspektiv över tiden, 
men deras ord beskriver beröring av landskap)

Änglar saknar detaljperspektivet och det beror bland annat på att de inte har tid som är linjär utan de ser alla händelser samtidigt, som en yta från oändlighet till oändlighet. För oss som har händelser på rad kan en händelse vara isolerad. En annan person är självklart isolerad från mig för jag har alla upplevelser inom min kropp och den inom sin. Fär änglar finns inte det som har sina inre upplevelser utanpå sig. Vi är duktiga på att beskriva delar och även smärtor på igenkännande sätt. När vi får ett möte med en ängel uppfattas vi det alltid som läkande och helande. Även om änglar inte har den avsikten så har änglarna den egenskapen i mötet med oss.

(Vi blir läkta och lugna när våra separerade delar går samman i oss)

Hur deras helhet feltolkas

Änglar kommer inte med förståelse som ofta beskrivs. De lever i ett annat perspektiv som för oss är långt vidare. Det är orsaken till att vi upplever dem som budbärare. Det är inte avsiktligt utan en ren konsekvens av möte mellan varelser av olika förhållande till tid. De kommer alltså inte med förståelse utan det är vår reaktion på mötet av en varelse med det vida tidsperspektivet. Vår linjära tid gör att vi staplar skulder av ogjort och även våra uppbyggande händelser till en hög hamburgare med mängder av lager av bröd, fett och kött. I summan av alla lagren går vi förlorade. Med en ängel återgår tidens linje för ett ögonblick till en yta och hela du framträder igen. Skuldberget, som med vårt begränsade tidsperspektiv staplats, faller. Och vi upplever som att vi har fått nåd och förlåtelse av en ängel.

 

(På en tidlinje lagras tankar på varandra och tynger oss)

Änglar vill bubbla

Änglar har så mycket att säga och jag vill påstå att de har inte varit lyssnade på utan bara tolkade. De har så mycket mer att säga än nåd, salighet, gränslös förståelse, förlåtelse och villkorslös kärlek. De vill så mycket mer än vara åkallade som medicin mot ångest, förtvivlan, gnagande oro eller skuld. De önskar riktiga möten. De är så ivriga att få sitta och bubbla sitt liv tillsammans med dig. Gärna bjudna på en kopp te. Och de är så intresserade av mänskligt liv både för att det är så väsensskilt från deras men också så detaljrikt. De har mycket mer att säga och säger så mycket mer om du lyssnar på deras musik till ord. Där finns långt mer än standardtolkningar av intrycken de ger.

Det går att höra orden

Det går att höra dem tala så som de talar. Genom porlande ord, strålande ögon och drillande vingpennor. Då kommer du kunna möta en individ som är så intresserad av just dig. Orden, deras små rörelser som berör dig, kommer framträda. Det går att både känna, höra och se orden.

 

(Två virvlande toner som möts bildar formen av ett hjärta – som vid berörande samtal)

Börja med att ställa fram en kopp till, med båda händerna på japanskt vis, och bjud in som en vän. Och när du känner att det blir lite svalt om benen kan du var säker på att de är där – de är alltid ivriga i början och sveper med vingarna. Och det kan hända att det kommer ett litet dun seglande genom luften från ingenstans och försvinner igen lika mjukt plötsligt. Inte som tecken, utan för att ivern får dem att skvätta iväg små fjun!

(En ”vinge” skapad av vatten som fryser omedelbart när den glädjeskvätts i den isande luften)

Mikael Kvist 
Författare, klärvoajant och forskare



PS. De blir bubblande glada när de får en personlig stund med dig. Det både upplevs och ser ut som virvlande små bubblor av Champagne inuti dem. Man kan kuttra för mindre.



---------------------------------------------------


Artikelserien om änglar kommer att publiceras i sin helhet på SPEKTRA-ART Förlag om två år. Under tiden kan du läsa andra unika böcker av Mikael Kvist utgivna på samma förlag.


onsdag 17 juli 2019

Att se med 3:e ögat... och med 4:e


Hur många ögon har du att se verkligheter med? Jag lovar dig att det finns mer än ett tredje. Här är en beskrivning av hur de olika ögonens seenden ter sig hos den klärvoajante och hur de formar våra verklighetsuppfattningar.

 

Olika seenden

Inom PARCS (1) har vi bedrivit forskning och funnit att auraseende handlar om flera olika sätt att se. Men det är inte bara auraseende som har olika förnimmelsesätt, det gäller även förmågan att uppfatta parallella verkligheter och varelser. Till en början kan de olika beskrivningarna av naturväsen, som vi utgår ifrån i den här artikeln, te sig närmast slumpmässiga och skulle därför kunna var ett resultat av sinnets föreställningsförmåga och fantasi. Men vid närmare analys visar det sig att upplevelserna går att kategorisera.

 

Namnen avslöjar skilda synsätt

Ordet 'naturandar' säger klart att naturväsen inte är fysiska utan just andar. Genom bland annat Hodson (2) blev ordet 'deva' förknippat med naturväsen beskrivna som varelser av ljus, inom det som senare kom att bli New Age och nyandlighet. 'De grå' antyder att de är halvfysiska och kan ses med blotta ögat om än lite skuggaktiga. Alla beskrivningar av skogsrån är typiskt påtagliga och fysiska. 'Elementarer' antyder att naturväsen inte ens är att ses som riktiga själar utan snarare energier av de olika elementen. Begreppen visar på att vitt skilda beskrivningar av naturväsen inte bara handlar om tolkningar enligt vissa tankesystem utan indikerar två grundläggande skilda sätt att förnimma dem på.

(Samma varelser ter sig otroligt olika ut med två olika ögon)

 

Genombrottet i Stjärnsund

Jag satt vid trädgårdslandet vid Nybohusen i Stjärnsund. En stunds paus som jag ofta utnyttjade till att uppleva naturen och de väsen som fanns omkring mig. Jag var van vid att kunna se både devor av ljus över landskapet men även små underliga varelser pilande runt i trädgården. Plötslig uppstod det en liten par decimeter hög virvelvind som rörde sig osannolikt utmed den lilla gången mellan landen. Slump, visst, tills den vek av i nittio grader och följde en annan gång och kom fram till mig och vek av igen innan den upplöstes. Tankarna hann blixtra igenom mitt huvud. Så fort jag tänkte att den där virveln är ett väsen framträdde den som en energiström av ljus typisk för en deva. Men i samma sekund som jag tänkte, efter andra hörnet virveln rundade, att den är ju fysisk, så framträdde den som en liten mycket tydligt tomtelik varelse pilandes ivrigt fort fram. Vad var det jag hade sett? Jag hade sett med två olika klärvoajanta ögon.

 

Två portar – två ljus – två ögon

Flera år senare när mina studier av kristallportar började sammanställas hade jag fått en klar bild av växlingen mellan de två sätten att se. Jag hade funnit två olika kategorier av dimensionsportar till parallella verkligheter som ledde till helt olika kategorier väsen. De bestod också av två skilda ljus med olika strömmar och vitt skilda kvaliteter. Jag kom att kalla kategorierna för Fadersportar respektive Modersportar. I kategorin fadersportar framträdde till exempel utomjordiska varelser och även änglar som påtagliga fysiska. I de mycket mindre och fåtaliga modersportarna kunde naturväsen uppträda som påtagliga varelser och till och med interagera fysiskt med mig (3).

(En konstnärs framställan av ett litet naturväsen. En påtaglig
högst levande liten filur, så som man kan uppleva dem i modersljuset)

 

De två ljusen

Att se på naturväsen med fadersljuset, och dess motsvarande öga, gjorde dem till energiströmmar, virvlar av ljus. När jag istället valde att se dem med mitt ”4:e öga”, med moderspolens ljus, framträdde de tydligt påtagliga och kroppsliga. Slutsatsen blev att när vi ser varelserna i sitt eget ljus ser vi dem interagera inom samma verklighet och uppfattar dem sålunda som konkret påtagliga. Är utgångsläget däremot att vi ser med fadersljuset på naturväsen ser vi hur de istället framträder i interaktion mellan olika verkligheter. Och dessa upplevs som energiströmmar och ljus.

Att de två ljusen har fått sina benämningar beror på skillnader i kvaliteter mellan dem. Moderspolens ljus upplevs kroppsligen som varmt och omslutande medan faderspolen i jämförelse oftast är sval som i en kyrka och rör sig med tryck rakt ned. De två ljusen påverkar inte bara synen och synsättet utan de påverkar även sinnet olika. I modersljuset upplevs närhet, litenhet och väsen upplevs som vänner och familj. I fadersljuset upplevs istället storhet, hierarkiskt avstånd och högre syfte. I sin yttersta skillnad är det enklast förklarat såhär; faderspolens ljus appellerar till lag (naturlag) och ordning medan moderspolens ljus appellerar till lek och upptäckande (naturlig).


(I fadersljuset ter sig påtagliga naturväsen som devor, varelser av ljus)

 

Föreställningar riktar uppmärksamheten

De redan givna föreställningsvärldar vi har riktar vår uppmärksamhet åt det vi är vana att se alternativt önskar se. Som exempel kan nämnas. Är du hungrig och på resande fot är skyltar med matställen utmed vägen det du uppmärksammar direkt. Det blir ditt primära seende just då. Sålunda är även mediala personer mer benägna att se utifrån sina givna föreställningar. Det vi ser kan vi vara varse, men det vi inte ser, ja det ser vi inte att vi inte ser. Det går helt enkelt vår uppmärksamhet förbi.

För mig med två klärvoajanta ögon blir detta uppenbart när någon talar om naturväsens högre syfte att tjäna naturen och skapelsen. Den som talar om att naturväsen är till för att tjäna naturen, människorna och gud, har inte suttit med och munsat choklad tillsammans med dem! Jojomensan, jag skulle vilja se mina bustroll tjäna syfte. De är fullt tillräckliga med all den härliga lekfulla stämning de sprider när de är sig själva. De är 100% naturbarn!

(Jag skulle också skratta på mig om jag hörde 
vad människor trodde om oss naturväsen)

 

Empatseendet

För att klargöra det sammelsurium av upplevelser som finns emellan de två olika polerna behöver även empatseendet förklaras. Empatseendet är det vanligaste seendet, som enligt mig inte är ett egentligt seende utan handlar om en bildföreställningsförmåga. Som empat är det nödvändigt att sätta ord eller bild på det denne förnimmer. Orden blir närmevärden jämfört med rent telepatisk kontakt och bilderna blir närmast symboliska. Visst kan seendet ha en vis träffsäkerhet men de säger ofta mer om förnimmarens inre känsloliv och föreställningsvärldar än om faktiska mediala upplevelser. 

Fobier och arketypiska bilder

De som har empatseende är övertygade att de är klärvoajant seende, så det är ingen idé att fråga dem. Det kan vara svårt att se igenom om man som undersökare inte är tillräckligt klärvoajant själv, men det finns kännetecken. Bilderna de beskriver är arketypiska och sådana som i regel redan finns i omlopp. Ingenting nytt egentligen. Vad som karakteriserar denna bildöversättningsförmåga är även arketypiska föreställningar om goda och onda, bra och dåliga energier. Och inte att förglömma, farliga och lågfrekventa energier. Faktum är att ju mer fobisk en person är desto mer övertygande brukar denne tala om vad den "ser".

(För de som har föreställningsseendet brukar främmande varelser kallas för mörka
eller dåliga energier. För mig är de inte främmande, bara spännande egensinniga)

 

Lika barn leka bäst

Nästa gång du vänder dig till naturväsen, var i sinnet som de är. De myser när de är förstådda och sedda – att bli sedd bara som en energi ger sorg. Saknar du lekfullhet i sinnet saknar du modersljusets varma bejakande. Och ett viktigt tips; stirra inte rakt på dem. Många naturväsen är inte bara blyga utan de är känsliga. Människors ögon är vassa jämfört med deras. Naturväsen tittar själva ofta ner och kikar upp då och då när de pratar. Kort och gott; var som ett naturväsen och du ser dem med 4:e ögat, i ljuset som de verkligen är.

(Vilse i trollskogen av Johan Holmvall. När man ser dem så här konkret
är man inte är vilse, utan hemma på riktigt och i rätt ljus – modersljuset)

Mikael Kvist

-----------------------------------------
Källor:
(1) PAranormal Research Center of Sweden. Grundad av Mikael Kvist 1999. Länk
(2) Hodson, Kingdom of the Gods
(3) Kommande boken om Kristallportar av Mikael Kvist. Utkommer på Spektra-Art Förlag. 

Bildkällor:
(a) Geoffrey Hodson
(b) Tatjana Raum
(c) Emily Hare
(d) Johan Holmvall, ur Vilse i trollskogen

Förlaget:
- Webbshop www.spektra-art.se
- Förlaget på fb https://www.facebook.com/SpektraArt/ 
- Boken Kort & Gott om Knytt av Kvist hittar du på Spektra-Art
- Omtiden på fb https://www.facebook.com/omtiden/ (Gilla gärna, det är alltid en morot!)

Författaren:
- Hans hemsida www.mikaelkvist.se (Ovanlig kombo: klärvoajant, tekniker och forskare)
- Facebook https://www.facebook.com/mikael.kvist.98  (Bli gärna vän. Mikael umgås även med människor!)
.

onsdag 26 juni 2019

Militären blåst med pekare


Hur blåser man militär och polis på 80 miljoner Euro? Jo, genom att en före detta polischef startar ett aktiebolag som kopierar en pekarprodukt för att hitta golfbollar. Marknadsför sedan produkten som bombdetektor och säljer den för uppåt 60 000 $ styck.

Bombdetektor sålde bra

ADE 651 är en fejkdetektor som tillverkades av det brittiska företaget Advanced Tactical Security & Communications Ltd (ATSC), som hävdade att anordningen effektivt och korrekt kunde påvisa närvaron och platsen för olika typer av sprängämnen, droger, elfenben och andra ämnen. Enheten har sålts till 20 länder i Mellanöstern och Asien, inklusive Irak och Afghanistan, för så mycket som 60 000 Dollar styck. Jag skriver om den för den är på väg i ny blinkande skepnad till Sverige som terapi-instrument.

En bilhandlare hittade på den

ADE 651 är en efterföljaren till Quadro Tracker Positive Molecular Locator (avancerat namn på en pekpinne) som producerades på 1990-talet av Wade Quattlebaum, en amerikansk bilhandlare och skattjägare. Quadro Tracker såldes av Quattlebaum som en anordning för att hitta förlorade golfbollar. Då till priser upp till $ 8000 (ca 76 000kr) per styck som en apparat att upptäcka marijuana, kokain, heroin, krut och dynamit med hjälp av "carbo-crystallised" programkort (ett annat ord för ett polaroidfoto). I USA förbjöds både tillverkning och försäljning av fejkapparaten efter att den testats och utdömts av både  militären och FBI.

(Startade med en bilförsäljare och tillika skattjägare som tillverkade en golfbollshittare)

Slagrutefolk borde garva

ADE 651 består av en svängbar antenn monterad via gångjärn till en plasthandtag – alltså en vanlig pekare i metall och plast. Det kräver inget batteri eller annan strömkälla och är som vilken pekare som helst. Men hur fick då tillverkaren till det att ADE 651 var en teknisk bombdetekteringsprodukt? Jo, tillverkaren hävdade att den drivs enbart av användarens statiska elektricitet. För att använda enheten måste operatören gå ett ögonblick för att "ladda" det innan du håller den vinkelrätt mot kroppen. Alltså garvade slagreutegubbar borde garva åt påståendet. Jag skulle vilja ser er stå upphetsat och gnugga armarna mot er skjorta och som en tjur skrapa mot marken innan ni laddade attackerar och hittar bomber med pekaren.

(Inga träpinnar eller stålgalgar här inte.
Avancerad slagruteförsäljnings kräver avancerade förpackningar)

Började billigt

En billig variant som hette Golfinder eller Gopher var tillgänglig för $69. Med införandet av ett ”programmerbart” kort (typ polaroidfoto) i pekaren ökade priset upp till $8000 per styck. När fejkprodukten förbjöds i USA 1996, kopierades konceptet, bytte varumärke för att till slut dra in miljoner i Storbritannien som bombdetektor. ”Uppfinnaren” till succén ADE 651, Jim McCormick, en före detta polischef i Merseyside, var tidigare en säljare specialiserad på kommunikationsutrustning men hade ingen vetenskaplig eller teknisk bakgrund. Han köpte sina delar billigt från Kina och satte ihop dem i ett skjul tillsammans med sin fru och miljonerna rullade in. Sedan 2010 avtjänar McCormick ett tioårigt fängelsestraff men apparaten lever vidare.

Plastpekaren drog in 80 miljoner Euro

Visst påstod vissa de fick resultat i Irak med hjälp av enheten men hur? Enligt Husam Muhammad, en irakisk polis och användare av ADE 651, handlar det mer om en konst än en vetenskap: "Om vi är spända fungerar enheten inte korrekt. Jag börjar långsamt och slappna av mina kropp, och jag försöker rensa mitt sinne." Känns det igen från slagrutemetoder?: Rensa sinnet, slappna av i kroppen och fokusera på det du skall söka. Först när bluffen började brännas berättade McCormick för BBC 2010 att "teorin bakom slagruta och teorin bakom hur vi faktiskt upptäcker sprängämnen är väldigt lika". Jag skulle den är säga identisk, bortsett från 80 miljoner Euro (ca 840 miljoner kr) och oräkneliga dödade i Irak och flera länder som bombsökaren ADE 651 resulterade i.

(Ett hölster, ett plasthandtag med utdragbar pinne och lite klisteretiketter.
Nere till höger en ”kortläsar” som bara är en klippt mässingsfolie
– Allt inkluderat med en nätt prislapp på 60 000 $ (ca 570.000kr)

Hittade inte ens ett ton TNT
I företagets reklammaterial hävdades det att ADE 651 kunde upptäcka föremål som inbegriper vapen, ammunition, droger, tryffel, mänskliga kroppar, smuggling elfenben och sedlar på avstånd på upp till 1 kilometer, oavsett om det befann sig underjordiskt, bakom väggar eller under vatten. Från flygplan kunde det detekteras från en höjd av upp till 5 kilometer. I en reklamfilm hävdade McCormick att enheten skulle kunna upptäcka en elefant 48 kilometer bort. Apropå elefanter, amerikanska armén var de första att testa enheten. De gjorde flera blindtester utan bättre resultat än slumpen. Inte ens när en lastbil lastad med ett ton av sprängämnet TNT kördes upp bakom användaren med ADE 651 visade något utslag. En irakisk vakt och chaufför för New York Times, som båda var licensierade att bära skjutvapen, kunde köra två AK-47-gevär och ammunition genom nio poliskontroller som använde ADE 651 utan att någon av dem upptäckte vapnen.

(Med hölster och pistolgrepp blir anblicken nästan lika tuff som med ett automatvapen)

Grundläggande slagrutetro bakom

Det finns bara två typer av ”avancerade” slagrutebaserade instrument. Men naturligtvis en uppsjö märken och tillverkare i prisklasser från bara några tusen kronor från Kina till över tvåhundratusen för spektakel.
Den ena typen pekarinstrument bär i en behållare med samma ämne man vill söka, guldmynt för piratskatter till exempel. Varianter på detta är att man inte ens har ämnet utan bara ett foto i apparaten eller kort som fått lite ”damm” på sig av det man söker.
Den andra typen har istället en liten batteridriven oscillator inuti sig som svänger enligt frekvenser som påstås tillhöra vissa metaller eller ämnen. Generatorn är så svag att den inte märks utanför lådan. Vissa har bara placerat en räknedosa ovanpå som surrar nonsensfrekvenser.
Lika söker lika är tron som får pinnen att söka sig riktningen. Oavsett tro och förklaring behöver alla instrumenten din hand för att röra på sig! Alltså fortfarande glamouriserade 1800-tals pinnar.


(Principen för bombdetektorn är gammal som gatan)

Förpackning och utbildning kostar

Dyra produkter säljer bättre än billiga – det måste ju vara så att de är så fantastiskt bra när de kostar så mycket, eller? Glassiga förpackningarna och tekno-looken gör sitt till. Men det mest avgörande verkar varit att länder där mutor är vanliga fick produkten större  insteg. Den irakiska regeringen betalade upp till £37.000 (ca 450 000 kr) för enheterna trots att inköpspriset sattes till cirka £11.500 (ca 140 000 kr) . De betalade alltså mer än de behövde! McCormick på ATSC kontrade och påstod att enheterna såldes för ”bara” £5.000 (ca 55 000kr) vardera, som balanserades mot kostnaden för träning och mellanhänder. (Utbildningen innehöll instruktioner till irakiska användare att "gnugga fötterna mot marken för att generera statisk elektricitet för att få apparaten att fungera.")


(Gamla moderniteter: Ett patenterat avancerat tekniskt instrument som lyser när den hittar guldskatter)

Explosiv avveckling

Det verkar som att mutor har hjälpt att få bluffdetektorn att fungera: Generaldirektör Jihad al-Jabiri från inrikesministeriets generaldirektorat för bekämpning av sprängämnen har försvarat produkten: ”Jag bryr mig inte om vad de säger. Jag vet mer om bomber än amerikanerna gör. Faktum är att jag vet mer om bomber än någon i världen.” Han står inte på åtaladlistan för mutbrott i denna historia, det gör andra, men uttalandet är symptomatiskt.

(Jag imponeras inte av längden eller mängden antenner på moderna guldletare.
Som ingenjör och slagrutesnubbe intresserar mig av innanmätet,
om det finns något vill säga)

Aldrig min säkerhet

Vi har inte sett det sista av denna historia. Kopior har börja tillverkas i Rumänien som inte har samma lagstiftning som Storbritannien och USA. Jag själv går med slagruta och med förunuft. Jag vet vad jag kan och hur stor osäkerhetsfaktorn är. Men jag skulle aldrig låta mina skattepengar gå till produkter som denna och aldrig skulle jag sätta min eller andras säkerhet till en pekare. Jag släpper ju inte ens in slagrutegubbar i mitt hus för att slippa avstörning (https://omtiden.blogspot.com/2018/02/hellre-ostord-avstord.html).

(Pekfinger åt militären och myndigheter.
Men hur är det med din säkerhet i terapi?)

Aldrig din säkerhet

Skrupellösa slagrutegubbar i Sverige kan också (https://omtiden.blogspot.com/2018/08/storda-avstorare-i-sverige-350-000-kr.html) så gå inte på vad som helst, även när det ”bara” handlar om din personliga hälsa. Naturligtvis försöker nya varianter på det lukrativa fejket nya marknader och Sverige är nu en av dem. Detta är en pekare och ingenting blir bättre än hanteraren, oavsett pinnens antenner eller förpackning du köper. Och inte minst oavsett påstådda eller äkta utbildningar eller är medlem av Slagruteförbundet. Använd ditt personliga sunda förnuft i alla lägen. Jag skulle också vilja lägga till att stöd inte användare som baserar sina terapier på denna fejkprincip – någon måste göra slut på detta, och det är du. Vet att det är en falsk ”bombdetektor” som kostade tusentals människor livet som du diagnostiseras och behandlas med. Den nya slagrutetron innebär bara mer plast och blinkande dioder.

(Jag hoppas att du som slagrutegubbe fattar att jag har besparat dig
onödiga utgifter genom den här artikeln.
Ranger-Tell Examiner i bilden ovan kostade som bäst $25 000 (ca 240 000kr))


Mikael Kvist
Ingenjör och innovatör
med slagruta i hand och gott mått förnuft


-----------------------------

Det finns många kopior av fejkprincipen. Namn och varumärken: 
GT200, Sniffex, Positive Molecular Locator, HEDD1, Unival, 5B Detectors, Alpha 6, DKLab, Remote Underground Metal Search Instrument, Global Technical, ComsTrac, EPX 7500, Quadro Tracker, Electroscope, Lectra Search, Treasure Scope, PSD-22, H3Tec, Homeland Safety International, Sniffex Plus, XK9 DS, Biotara, Gold Star, VR-800, AKSPLUS Finder, Bionic Systems, Snic Geotech, Detector KH-42 Master, Jeotara, Pulse-I, Long Range LR-TR, GR-800... och listan växer med en ny i kvartalet.

Källor:
www.bbc.com
www.wikipedia.com
The New York Times (2010). "British Man Held for Fraud in Iraq Bomb Detectors". 
The Guardian. London (2013). "Fake bomb detector conman jailed for 10 years". 
National Public Radio. (2010). "Portable Bomb Detector Prompts Debate In Iraq".
Businessweek. (2013). "In Iraq, the Bomb-Detecting Device That Didn't Work, Except to Make Money".
The Guardian (2010). "Boss who sold bomb detectors to Iraq arrested over fraud".
The Times (2009). "Iraqis spent $80m on ADE651 bomb detectors described as useless".
McClatchy Newspapers (2009). "Baghdad security chief out after deadly car bombings".
The Independent. London (2010). "Head of bomb detector company arrested in fraud investigation".
New York Times (2009). "Iraq Swears by Bomb Detector U.S. Sees as Useless".  

tisdag 28 maj 2019

Detaljer ur en nattlig upphämtning


Visst har jag blivit hämtad många gånger av utomjordiska besökare, men det här var första gången jag har upplevt en klassisk nattlig hämtning som denna. Till en början såg allt enkelt ut, men hur ett täcke låg vållade mig huvudbry. Då är det särskilt viktigt att använda mitt analytiska tänkesätt när händelser utöver det vanliga inträffar – man kan aldrig var fullt säker annars vad som egentligen hände.

Jag är tränad i att observera ovanliga fenomen och förlopp sedan fyra decennier tillbaka och är van att vara ”vaken” i andra tillstånd. Gå ur kroppen är inte heller någonting ovanligt men denna händelse var i sig extraordinär även för mig. Jag bedriver sedan många år forskning inom paranormala områden men brukar sällan skriva särskilt mycket om mina upplevelser eller de besökare jag mött klärvoajant och som kontaktperson. I detta fall väljer jag göra ett undantag i förhoppning att komma i kontakt med fler med liknande erfarenhet.

Två besökare vid sängen

Denna hämtning hände mig relativt nyligen, under 2018. Jag vaknade upp under natten liggande raklång på rygg i min säng. Jag såg någon stå vid fotändan och uppfattade samtidigt någon vid sidan av sängen. Snabbt insåg jag att jag såg igenom ögonlocken för jag blinkade inte. I mina tankar insåg jag snabbt att anledningen till detta var att jag klärvoajant blickade ut i rummet Jag tittade närmare på besökarna men de förblev som skuggor fast jag kunde se dem tydligt. Jag visste genast att de var utomjordingar för jag kände igen min censurering från nätter som kunde uppträda på samma sätt.
(Inte ovanligt att jag till en början har svårt att se en besökare tills jag blivit kompis med den)

(Inte ovanligt att jag till en början har svårt att se en besökare tills jag blivit kompis med den)

Som smala och något korta människor

Mitt forskarintresse vaknade och genast började jag estimera längden på dem och jämförde denna mot möbeln bakom. De var uppåt 165 långa och smalare än slanka människor. Jag förstod att det rörde sig om en hämtning, positionerna var klassiska med ena besökaren vid fotändan och den andra vid sidan av sängen. Jag visste också de hade olika arbetsuppgifter – den ena skötte lyftet och den andra övervakade kroppen. Hur jag visste vet jag inte, det var bara kunskap jag hade då i det ögonblicket. Att jag visste mer i det tillståndet än i fullt vaket tillstånd på morgonen efter förvånade mig.

Kunde inte röra mig

Jag kunde inte röra mig men kände trots detta ingen panik. Jag visste de skulle hämta mig och vägde om jag skulle protestera och inte ge mitt tillstånd. Beslutade mig dock ganska omgående för att låta detta ske utan protester och började istället att gå igenom mina villkor för det som var på väg att hända; att de inte fick ta några prover på mig, inte utföra några kroppsliga undersökningar. Övergav tanken på min så tydligt memorerade lista där och då och tänkte istället att jag tar den på plats när vi kommit fram till skeppet. Återigen var jag förvånad över att jag hade en sådan memorerad lista. Det var dessvärre inget jag kunde återkalla på morgonen efter. Min tolkning är att listan tydligen finns där redo i mitt sinne att användas vid behov.

(Paradoxen med det släta täcket gav mig huvudbry)

Observerade när kroppen lättade

Det var som att ligga på en yta men utan beröring mot underlaget. Det påminde om ett stadigt magnetlager där jag flöt på ett osynligt plan, men utan att glida omkring i sidled. Täcket hängde plötsligt tydligt utmed kroppen för jag kunde känna det pressade mot mina sidor. Det blev också tyngre när täcket inte längre vilade mot madrassen. Jag tänkte, jaha det här är alltså en fysisk hämtning eftersom jag känner kroppen i det här tillståndet. Jag noterade också att armarna inte hängde ned utan låg utmed sidorna med kroppen. Jag fattade att lyftet var av kroppen men inte täcket för det hände tyngande.

Hög hastighet i tunneln

Det som skedde sedan var att jag befann mig i en smal tunnel som var precis lagom stor för att rymma min kropp. Jag upplevde ingen acceleration i kroppen men färdades med en mycket hög hastighet. Det var ett snabbt rörligt ljus i tunneln, inte sinnesfenomen utan det låg kring kroppen.
Jag har tidigare erfarenheter av att förlora medvetandet och svimma och har även åkt ur kroppen vid en olycka så jag vet hur en sådan upplevelse ter sig och detta var något helt annat. I sådan upplevelse svartnar allt kring en och blir som en smal tub av krympande ljus framför en. Under denna hämtning låg ljuset däremot tydligt kring kroppen och jag färdades genom tunneln med huvudet före.

(Tyvärr mindes jag inte själva besöket ombord och inte heller återvändandet)

Ett fel i upplevelsen

Alla kännetecken var uppfyllda för en klassisk hämtning men det var en detalj som fick mig att undra och till och med tvivla efteråt. Varför låg täcket platt över sängen när jag vaknade igen? Det borde legat tydligt hopknölat runt min kropp efter att hängt kring mig. Vem sträckte ut det? Eller har det inte hänt? Var det en dröm i alla fall? Eller var det en ut-ur-kroppen-upplevelse trots allt? Denna enda detalj skulle kunna omkullkasta hela upplevelsen.

Var sömnparalys förklaringen?

Sömnparalys eller sömnförlamning är ett förlamande tillstånd som kan uppkomma när en person håller på att somna eller vakna. Vid sömnparalys stängs muskelkontrollen av för tidigt eller slås på för sent så att personen inte kan röra sig trots att denne är vaken. Är personen obekant med fenomenet kan av förklarliga skäl panik lätt uppstå. Det heter att vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, så kallade hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som personen själv inte kan röra sig.

(Sömnparalys kan var en förklaring,

men stämmer även på när jag gått ur kroppen)

Inte fullt i kroppen

Så kallad sömnparalys har hänt mig flera gånger när jag varit på väg tillbaka in i kroppen. Jag är inte fullt i kroppen utan svävar några centimeter lite för högt, alltså så nära att jag inte ens är fult utanför min kroppen. I det tillståndet har jag inte kunnat röra mig trots att jag kunnat höra vad som sagts i rummet intill. Detta leder till att jag undrar om hämtningen inte var av fullt fysisk natur utan endast en av parallell kropp. Att det handlade om att man lyfte en parallell kropp till mig vid hämtningstillfället. Jag kommer alltså fortfarande inte ifrån att det rörde sig om en hämtning.

Att kolla om det är en dröm

Skulle det trots allt kunnat röra sig om en mycket levande dröm och inte en parallell verklighet? Jag har metoder att urskilja om en upplevelse rört sig om dröm eller upplevelse i en annan parallell kropp. När jag lämnat min kropp nattetid är jag alltså medveten nattetid om att kolla att jag upplever med minst tre sinnen, ser i färg, detaljer är bestående och jag kan förnimma min kropp och känna objekt kring mig. Om jag till exempel befinner mig i en byggnad kan jag gå fram till väggen och sätta handen mot den för att kontrollera strukturen både med ögonen och med känseln. Enklaste jag brukar kolla är om jag kan se min kropp, händer fötter och kan känna dem också. I hämtningsupplevelsen kunde jag både se rummet, förnimma min kropp och känna täckets tyngd där det hängde utmed sidorna. Det gick alltså inte att enkelt förklara som en drömsekvens.

(Skillnaden mellan upplevande av parallell verklighet och dröm märks i skärpa
och om upplevelsen är med många sinnen)

Ett dimensionellt besök i en kristallport?

Jag har sedan mitten på åttiotalet kartlagt och studerat det jag kallar för kristallportar. Inom dessa ganska små områden kan en mängd fenomen uppträda. Det är även vanligt att besökare från andra verkligheter kan inträda fysiskt med både kropp och farkoster (UFO). Det kan uppträda både ljus, ljud och tidfenomen när portarna är öppna och aktiva. Jag hade sedan tidigare upplevt både hur klockor kunnat gå baklänges i rummet och även hur stjärnorna utanför fönstret tett sig onaturligt stora och se ut som om de var mycket närmare. Så jag visste att sovrummet befann sig på en sådan port.

Dessvärre var upplevelsen inte heller entydig som ett resultat av portfenomen och att det rörde sig om dimensionella besökare. Karakteristiska fenomen som hoppande klockor, ljussken utanför huset och stjärnorna som blir märkbart större saknades dessvärre både före och efter upplevelsen. Det hade förstärkt att det rörde sig ett besök från resenärer i en tidöppning.

En tidloop är svaret?

Jag vet av erfarenhet att tid kan stå stilla inom avgränsat portområde under tiden som observation av UFO sker. Inom kristallporten kan ett långt förlopp pågå medan det utanför inte passerat någon nämnvärd tid alls. Vid några få tillfällen har återgången till normal tid skett innan tidpunkten för portöppningen. Alltså jag har inte förlorat tid när jag befann mig inom portområdet utan återkommit till normala tiden före händelsen. Det återstår alltså som en möjlig förklaring till att täcket låg slätt kvar kring mig morgonen efter. Den skulle kunna vara så att porten stängdes och det lokala tidsystemet i rummet vid upphämtningen knöts ihop före upphämtningen. Det skulle betyda att jag återvände innan täcket lyftes med min kropp. Tidöverlappningar är fullt möjliga då jag har observerat dem ske i vaket tillstånd i en kristallport.

(Det är viktigt att leka med olika möjliga scenarier innan man kan fastställa en tolkning)

Mer att studera innan något entydigt svar

Det jag har kvar att studera är alltså om det vid återvändandet fanns en viss tidöverlappning som kunde vara förklaringen till att täcket låg slätt. Sådant är svårt att undersöka även genom hypnos. Att studera det vid en kommande eventuell hämtning är ytterst osäker då jag vet att dessa saker sker mycket sällan. Vissa saker får förbli mysterium tills jag har ynnesten att få uppleva det igen och vara ännu mer observant.

Mikael Kvist
Författare och ingenjör med klärvoajant öga


Mer om portöppningar, tidöverlappningar och tidfenomen kommer att presenteras i den kommande boken om Kristallportar. Kommer att utgivas på Spektra-Art förlag.


torsdag 16 maj 2019

Solceller stjäl energi - ”De kan suga upp all energi från solen”

(Gröna fält och solpaneler – en arketypisk bild för ren energi... eller?)

Det har förekommit många argument mot förnybar energi, men detta tar nog priset. Det här borde till och med slå nyandlightens energifobiker med minst en hästlängd.

Solskensindustrin ifrågasatt

I Woodland, North Carolina föreslogs att solceller skulle sättas upp i närheten av en motorväg. I området finns redan några anläggningar och den föreslagna anläggningen skulle vara lätt att koppla in på redan existerande elnät. Frågan togs upp till diskussion på ett lokalt möte i staden.

Fobi för solenergi

Bobby Mann sade att solfarmen skulle "suga upp all energi från solen och företag skulle inte flytta till Woodland". Hans fru Jane, en pensionerad vetenskapslärare, fruktade att den föreslagna solfarmen kunde hindra fotosyntesen – processen att omvandla ljusenergi från solen till kemisk energi för bränsle – i området och stoppa växterna från att växa. De menade också att det hade varit flera fall av cancer i närheten och hon tillade att ingen kunde säga att solpanelerna inte var orsak till detta. Röster höjdes även från fastighetsägare i området att värdet på husen skulle kunna minska och därmed bli svårsålda.

Upplysning gav inget ljus

Förgäves försökte Brent Niemann, från solcellsföretaget Strata Solar, förklara att det inte riktigt går till så utan att solcellerna bara använder den energi som träffar dem direkt. "Panelerna drar inte ytterligare solljus" sa han. Diskussionen följdes av en omröstning där projektet lades på is. Senare på kvällen röstades dessutom igenom ett förslag för ett moratorium mot alla nya solanläggningar i området.

(Varför är inte då himlen förmörkad som de varnade för på mötet?)

 

Enkelt solvett som alla kan förstå

Det behövs inte hög utbildning för att förstå hur solpanelar inte fungerar. Solpanelernas mörka yta beror på att de absorberar solens strålar när de träffar ytan och omvandlar den till användbar ström. Om solpanelar skulle suga upp all energi från solen skulle det bli mörkt kring dem också! Vem har sett ett hus med solpaneler på taket som fått sin och grannarnas trädgård förmörkad!? Woodland hade dessutom redan tre stora solanlägggningar i närheten. Borde de inte insett att det bara var deras sinnen som blev förmörkade på mötet?


(Än så länge bara en mörk punkt på kartan)

 

Hur länge är det då ljust för industrin?

Enligt Solar Power World Online rankas North Carolina som fjärde största producent i USA av solkraft, med 161 företag som sysselsätter 3100 personer i branschen. Men knappast länge till om solpanelsfarsoten sprider sig i delstaten. Kanske finns det likhetstecken mellan denna fruktade farsot och den nyandliga energifobin? Den frågan lämnar jag öppen för läsaren att avgöra. Hursom, solförmörkade sinnen är inte att leka med.

Källa:
www.huffingtonpost.com 2015

söndag 31 mars 2019

Vad förundras änglar över?


Vem förundras inte över en ängel som får möta den påtagligt? Men vad förundrar en ängel? Jag har haft ynnesten att möta änglar under en längre tid, och särskilt en jag fått lära känna närmare. Genom henne har jag fått inblick i det som ingen kunnat frågat sig. Jag skall börja med att förklara varför.

Den överfyllda föreställningsvärlden

Jag har tyckt att människors föreställningar om änglar har varit märkliga. Guds altruistiska tjänare, människors personliga betjänter, dygnet-runt-livvakter och kroniska tröstare är de jobb de anses ha. Sedan, hurdana de påstås vara är ännu konstigare. De skall helst projiceras som ouppnåeliga i människors förställningar. Eteriska, rena ljusvarelser, miljontals år högre andligt utvecklade, och inte förglömma, befinner sig på så höga plan att bara de renaste av kanaler kan kanalisera dem. Det sistnämnda ser jag som omskrivning av människors behov att själva vara fullkomliga. Visst berörs jag av änglar, tro mig, men inte på det viset. Jag har tack och lov inte haft föreställningar som fjärmat mig från dem.

(Visst kan man uppfatta änglar som bara energi, 
och som utsända altruistiska tjänare
men de är långt mer levande än så)

Närhetens svårighet 

En bekant pratade ofta och mycket med mig att han gärna ville uppleva änglar. Jag tog honom till slut på orden och väntade på en glipa i hans prat som jag kunde vidga och släppa in en ängel i. Jag bodde i en kristallport även då så de var aldrig långt borta. Sagt och gjort, han tystnade och ängeln inträdde. Vad hände med bekanten? Han somnade sittande rakt upp och ner utan ryggstöd, var helt borta tills ängeln lämnade, och sedan fortsatte han prata som ingenting hade hänt! Min son som också var med tittade på mig undrande. Jag bara nickade honom utan ord att bekanten var helt omedveten om vad som hade hänt i rummet. Den konstiga reaktionen var inte slut med det, bekanten tog aldrig upp ämnet änglar mer. Efter det brukade jag be änglarna inte komma lika nära när jag hade människor i rummet.

Även när jag haft grupper har ibland hälften somnat när jag bjudit in änglar i rummet

Vingvänner alltid välkomna

Kan jag säga det enklare än att när änglar kommit till mig har jag mött dem som vänner, kära vingvänner. Och självklart hållit mig alert. Vad förundras då änglar över, för att återgå till frågan. Det som vi tar för självklart i våra liv händer nästan aldrig en ängel. Jag säger alltid hur roligt det är att de kommer hem till mig. Att jag skulle be dem om en massa tjänster finns inte i min tankevärld. Jag bjuder dem istället sitta ner bredvid mig och har jag inte två fåtöljer går jag genast och hämtar en till. Visst berörs jag djupt av dem, oundvikligen, med dem så nära, men att falla ner på knä och distansera dem så vi inte får ömsesidigt möte skulle aldrig hända. Och aldrig skulle jag komma med mina tusen obesvarade frågor jag har. Ofta sitter vi bara tysta och njuter av varandras närvaro i våra ordlösa samtal. Jag vill inte ens be dem säga något.

(Att se en ängels ögon är förunderligt. 
Men det är det också att bli sant sedd av en människa)

Att bli personligt mött 

Det visade sig att en av de saker min änglavän förundrades mest över var hur stort det var att få bli personligt bemött. Personligen mottagen. Änglar begär aldrig någonting av någon och att få ett personligt vänmöte är så ovanligt att det får en ängel att förundras. Visst är jag klärvoajant och ser mina vingvänner, men man kan se dem på olika sätt, inte minst genom föreställningars tjocka glasögon. Även med klärvoajant öga kan man falla för föreställningen om änglars höghet för att den göder behov av upphöjdhet. Det, är för mig inget möte. Jag vet om fallgroparna och jag bemödar mig alltid, som med varje sann vän som kommer till mig, att verkligen se honom, henne. När min vän upplever sig sedd vet jag också att jag får det där spännande djupet tillbaka som gensvar. Jag ser dig, är inget man säger, det är något man gör, med öppet hjärta.

Bli bjuden på något gott

Har du två glas, frågade jag. Jag hade min klärvoajanta vän på tråden och hon råkade ha min ängel i fåtöljen hemma hos sig. Så du menar jag skall skall hälla upp ett glas till alltså, svarade hon, inte helt ovilligt men lite strävt. Min änglavän log när hon hörde alla besvären det blev i huvudet att hälla upp ett glas till en tom fåtölj som det satt en ängel i. Vi satt och pratade en bra tag alla tre som vi brukar göra på sena lugna kvällar. Efter någon timma fick jag höra en förvånad ton utbrista i luren. Men, det smakar ju ingenting! Den är bara fadd! Jag drack hennes glas nu när hon var borta, fick jag höra. Jag fattade det, svarade jag. Jag log så det hördes att jag pratade med ett stort leende. Det är precis som med små knytt när man bjudit dem på choklad, biten kan ofta ligga kvar men de har tagit sin frekvens av smaken med sig i magen!

(Den som inte bjudit en ängel på en god dryck har aldrig mött den)

Smutsar inte ner

Änglar är fantastiska för de smutsar aldrig ner minnen. Man kan säga att de är oförstörda och förstör därför inte heller minnen. De kan återuppleva samma förundran som allra första gången. Frågar jag dem vill de garanterat ha samma som jag bjöd dem på första gången. I alla fall om jag träffat rätt vad de tycker om. Deras upplevelseregister är dessutom större. De kan beskriva en dryck som att det är som att dricka ett skratt eller en god upplevelse. Hemma hos mig vill hon nästan alltid ha svart te med karamell- och vaniljsmak. Och mycket grädde helst, ja, som första gången. Så mycket omtanke som det var lagt i den koppen, vem skulle inte vilja återuppleva första gången om igen om man hade den förmågan.

(När en ängel väl smakat något gott de blivit bjudna på vill de alltid uppleva samma)

Att möta en människa – att möta ett annat element

Vi blir som två olika element som möts. Jag blir som luft i min själ och känner hur mina tankar får lyft. Hon känner hur hon blir som fylld av vatten inuti sin kropp och hon strömmas av den. När jag känner det märkligt milda svepandet och småvirvlandet kring henne, känner hon min puls och förundras över hur det är att ha ett hjärta som pulserande slår, inte flödande strömmar. Lika fascinerande är det att få känna mina steg. Hon går aldrig bredvid mig på våra promenader, hon flyter fram med en hand på min axel eller arm. Men när jag burit henne eller låtit henne stå på mina fötter och känt mina rytmer när vi dansat har hon beskrivit det som att det kittlar henne till dunsande skratt i hela kroppen. Våra olikheter är förunderliga, för oss båda.

En ängels kyss

Att bli kysst av en ängel är återkommande tema i konsten och litteraturen. Jag förstår absolut varför. Men jag hade inte en aning om varför en ängel ivrigt dras till att vilja pussa en människa. Jag trodde faktiskt att filmen 'Date with an Angel' (från vilken bilderna är hämtade) var en överdrivet pussig ängel. Men ack så fel jag hade. Hur det är att bli kysst av en ängel kan du läsa i högtravande dikter, men hur är det att kyssa en människa, som ängel alltså? Förunderligt kan du gissa, men hur kommer det sig? Att kyssa är mer än bara betygelse på ömhet. Det är möjlighet till att bli berörd, i dubbel bemärkelse. Och det är så det sker också, åt båda hållen. Med en ängels läppar mot dina får hon möjligheten att känna ditt vatten inuti sig och det förunderliga hjärta du bär som bultar livande för en ängel. Berörd för en ängel är att känna hur det strömmar och virvlar av dig inuti sin kropp.

(Det är förunderligt för en ängel att kyssa en människa.
Och att bli besvarad kan göra vilken ängel som helst pussig)


Få vara omhållen

Ett kännetecken för en ängel som berörs av dig är att den gärna uttrycker sig med att lägga sin vingar ömt kring dig. Det är som att bli lulligt dunig ända in i själen. (Och så slocknar man gärna bums). Men att som ängel få bli omhållen av en människa, som håller av, är närmast obeskrivligt för en ängel. Jag fick det målat så här: Du kan inte bli omsluten av något när du kan gå genom allt, när du kan gå genom väggar och vatten. Visst kan en vinge omsluta, men inte som en famn. En människa är så fylld att det är som att bli omsluten av varm sjö. Den kan, bara den får möjligheten, stanna vilken änglavind som helst att vaggas av dina vågor.

(Det fina med att dansa med dina fötter på mina
är att du får känna mina klamp som kittlar dig skrattande i hela din kropp)

 

Alltid välkommen

Jag måste säga att jag har aldrig uppskattat mina klapprande skor som lockar till skrattande kropp så mycket som nu. Jag tycker om att vara dina ben till dina vingar. Och vara din jord till din rymd. Tillsammans dansar vi rätt bra. Som när vind och vatten möts. Du är alltid välkommen i mitt hem. Du behöver inte knacka. Men helt okej att överraska, och blåsa mig på näsan så jag hoppar till, som du gjort ibland. 

(Jag vet inte om det gäller bara den vingvän jag lärt känna nära,
men överraskning och bus är hennes mellannamn)


Skrivet av Mikael Kvist, tekniker, författare och klärvoajant 
med både tomtar på loftet och änglar på hjärnan



PS. 'Date with an Angel' är en klassiker alla skulle ha hemma. Den är inte bara en skön komedi utan skaparna har lyckats föra in många korrekta element som gör den till en extra upplevelse. Man kan hitta den på bland annat Amazon, Ebay och ibland på Bokbörsen om man har tur. DS.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------- 





Det är Mikaels kunskaper om portar som har gett honom hans liv med många besökare. Dessa beskrivs i den kommande boken om kristallportar som kommer att ges ut på Spektra-Art Förlag. Mer om författaren hittar du på hans hemsida www.mikaelkvist.se.

Gilla gärna Omtiden på Facebook. Det är en fin uppmuntran och en möjlighet att få uppdateringar när det publiceras nytt här!

Du hittar Mikael på Facebook också. Härligt befriat från recept och släktträffar. Om vänner har han redan skrivit. Välkommen in!




fredag 4 januari 2019

Långt hår ökar intuitionen



Långt hår ökar intuitionen och ger ett sjätte sinne avslöjar en militärstudie från Vietnamkriget.

Att behålla sitt hår långt kan ses som ett val. Stilen är en personlig preferens och folk som håller sitt hår lång kan ses som hippies eller asociala. En helt annan historia kring långt hår uppstod dock redan under Vietnamkrigets tid – Håret som en del av ett sjätte sinne.

Behovet av spanare

Under Vietnamkriget hade specialstyrkorna i krigsdepartementet skickat undercover-experter för att leta efter infödda indianer på de amerikanska reservaten. De sökte efter begåvade spejare, tuffa unga män tränade att förflytta sig oupptäckta genom tuff terräng. De letade särskilt efter män med enastående, nästan övernaturlig, spårningsförmåga. Innan de kontaktades, dokumenterades dessa noggrant utvalda män som experter i spårning och överlevnad.

(Under Vietnamkriget sökte man efter de bästa spanarna amerikanerna 
kunde uppbringa)

 

Fatala misslyckanden

När de väl rekryterats hände en otrolig sak. Oavsett talanger och färdigheter som de hade haft före rekryteringen verkade allt försvinna mystiskt, allteftersom rekryt efter rekryt misslyckades med att fungera som förväntat på stridsfältet. Efter många dödsoffer och misslyckanden med deras prestation ute i fält tvingades myndigheten att utföra nya dyra testningar av dessa rekryter, och detta är vad som hittades.

Hängde på håret

När rekryterna utfrågades om deras misslyckanden med att utföra det som förväntats av dem svarade de äldre rekryterna konsekvent att när de fick sina nödvändiga militära hårklippningar kunde de inte längre "känna" fienden. De hade inte längre tillgång till en "sjätte sinne", deras "intuition" var inte längre tillförlitlig, de kunde inte "läsa" subtila tecken eller få tillgång till subtil utomsinnlig varseblivning.

(När håret var klippt var det klippt med intuitionen)

Tester med håret utfördes

Testningsinstitutet rekryterade fler indianska trackers, lät dem behålla sitt långa hår och testa dem på flera områden. De parade ihop två män tillsammans som hade fått samma poäng på alla tester. De lät den ena mannen behålla håret långt och gav den andra mannen en militär klippning. Resultaten blev tydliga. Männen med långt hår behöll sina höga resultat gång efter gång medan de med militär klippning misslyckades.

Militärens beslut

Militären utfärdade efter flera studier ett dokument som rekommenderade att alla indianska spårare skulle vara befriade från den militära hårklippningen. Faktum är att det krävdes att spårare höll håret långt.

(Hårets betydelse var länge en militär hemlighet)

Hur är detta möjligt?

Allt har att göra med hur vi som människor har utvecklats. Varje del av kroppen har en avsikt, och när vi förlorar kontakten med oss själva och våra kroppar, förlorar vi den sanna kraften vi har. Hår, liksom hud, är en förlängning av nervsystemet. Det kan ses som yttre nerver, en typ av högutvecklade "sensorer" eller "antenner" som överför viktig information till hjärnstammen* och det limbiska systemet**.

(Känslohjärnan (Limbiska systemet) och hjärnstammen tycks kunna 
förbinda vårt perifera nervsystem ända ut i rötterna – hårrötterna)

Vara i min kraft

Många anser att håret är dött och utan funktion för oss människor. Det är bara ett tillbehör. Jag kan inte säga vem som har rätt, men jag är öppen för alla möjligheter och jag anser att militären skulle inte göra dessa studier och utfärda dessa direktiv utan grund. Jag själv fortsätter att vara långhårig. Jag har alltid känt mig mest i min kraft så.

(Som författare har jag personlig anledning till denna vinkling 
av långt hår)

 

 

Mannen du behöver höra det från:

 




Mikael Kvist.

Mikael Kvist är en långhårig man med god intuition och ett produktivt författarskap
SPEKTRA-ART Förlag hittar du flera av hans titlar
Gilla OmTidenFacebook och du får updates när nya spännande artiklar publiceras


_________________________

*Hjärnstammen – reglerar icke viljestyrda funktioner såsom vår andning, vårt blodtryck, ögonblinkningar och vår hjärtrytm. Hjärnstammen utgör den huvudsakliga kommunikationsleden mellan storhjärnan, lillhjärnan, ryggmärgen och det perifera nervsystemet.

**Det limbiska systemet – kallas för känslohjärnan och tillhör det centrala nervsystemet.

Källor: https://davidwolfe.com, https://consciousreminder.com