söndag 1 december 2019

Har änglar en anatomi?


Har änglar kropp och hur är i så fall deras anatomi? Här är en ingående klärvoajant beskrivning av karakteristiska drag hos klassiska änglar.
 

Klassiska änglar

Vad är klassiska änglar? Jag kallar dem för klassiska änglar för dessa är konstnärliga och religiösa förebilder i vår kultursfär. Det finns hundratals och åter hundratals olika slags änglar som jag har mött under årens lopp. Många har helt avvikande utseende mot oss människor, men står andra varelser desto närmare. Det är inte bara vår planet som har änglar. Man kan säga att det finns en hel rad änglar som har utseenden som människor omedelbart skulle döma att vara demoner bara för att de har utseenden som står utomjordiska raser nära.


(En ängel av utomjordisk ras skulle knappast bli mottagen,
snarare skrikande bli kallad för demon)


Har änglar kropp?

Ja, alla änglar har fysisk kropp, det är bara sättet som de oftast brukar förnimmas på som gör att det uppstått andra föreställningar. Det finns två ljus att se varelser genom som beskrivs i artikeln Att se med 3:e ögat... och med 4:e. Det ena ger upplevelse av ljussken och tolkningen blir följaktligen att änglar är bara ren energi. Det andra ljuset ser en tydlig kropp och med den blir det naturligt att kunna mötas och beröra varandra. Att änglar kan uppträda plötsligt utan att träda in i ett rum, eller att de kan passera igenom en vägg har med hur olika dimensioner skär in i varandra.

Att änglar kan upplevas som intensivt ljus och även fysiskt uppträda lysande har med frekvensskillnad att göra – inte att änglar skulle vara av ljus. Jag vet hur jag förändrar min egen kroppsliga vibration och när jag kommer i fas med en ängel framträder den alltid fullt kroppsligt fysiskt framför mig. Så, har änglar kropp har de också en anatomi. Låt oss börja med deras vingar.

(Föreställ dig din arm åt sidan. En ängels vinge har samma uppbyggnad...

… bortsett från att handfingrarna står för strax över halva längden)

Änglars vingar

Klassiska änglars vingar är så gott som identiska med fåglars i sin uppbyggnad – eller skulle jag kanske säga tvärt om, då änglar troligen är arketyper för fåglars vingar. Änglar rör vingen och böjer den som de skulle med extra befjädrat armpar nära ryggraden. Vingfästena sitter med cirka en handsbredds mellanrum på var sida om ryggraden och är lite över tre handsbredder höga vid fästet, med start cirka en handsbredd nedanför axlarna. Änglar flaxar inte även om de kan röra dem, svepa och hålla dem som en stor extrafamn.

Själva vingspannet är runt 2,5 gånger kroppens längd och kan på klassiska änglar fällas in diskret bakom ryggen. (Till skillnad mot ärkeänglar vars högsta del av de infällda vingarna går nästan en halvmeter ovanför deras axlar.)

(Fullt korrekt bild vore: En handsbredds mellanrum emellan två helt raka vingfästen.
Lite över tre handsbredder höga, med början nästan en handsbredd nedanför axlarna)

Insidan av änglarnas vingarna är otroligt lent dunig. Inte bara fysiskt duniga utan de är uttryck för en ängels mjuka inre. Något man märker när man blir omhållen bakifrån av en ängel – det vill säga sekunden innan man slocknar i fluffet. Inte heller deras vingpennor har en så skarp skärande eller sträv kant som fåglars vingpennor har. Det beror på att änglars vingar inte i första hand är utformade för att flaxande hålla dem uppe utan för den gränslöshet som gör dem kapabla till att segla mellan dimensioner.

Ett änglalikt ansikte

Änglars ögon är ofta en aning större än våra och är de inte större upplevs de större. De är vidöppna helt enkelt. De har inga tankar som skuggar, inga föreställningar – bara raka vägar in. Man blir bara stum helt enkelt, eller som jag blyg och vänder ner min blick. Jag vet att sådana ögon ser ohindrat lika djupt in i mig. Änglars ansiktsdrag skiljer sig inte så mycket mellan varandra som våra gör. De alla har en sak gemensamt – rena milda ansiktsdrag som präglas av deras inre. Dessa drag har många gånger i vår kultur stått som referenspunkt för vad som karakteriserar skönhet.



(Få har, bokstavligen, så änglalikt utseende som skådespelerskan
Emmanuelle Béart. Perfekt för rollen i filmen Date with an Angel)

Änglahår
Änglars hår varken ligger still eller platt som på människor. Det är en anledning att vi emellanåt har som skönhetsideal ett fönat eller tuperat hår. Det har sin motsvarighet i änglars levande rörliga hår. En ängel både förnimmer och uttrycker subtilt genom sitt hår. (Jämför gärna med artikeln Långt hår ökar intuitionen). Man kan säga att det vajar efter deras känslorörelser, som av en slags inre bris. Vi är vana att tänka att våra känslor endast finns inom oss och dessutom begränsat till vårt sinne. Änglars känslorörelser ligger som en diskret vind kring dem och både förnims och uttrycks genom deras vingar.

(Kommer du ihåg änglahår från julen? Otroligt nog är det inte alls olikt äkta änglahår, 
både till lenhet den karakteristiska lystern)

Det som är mest karakteristiskt med deras hår är att det är bokstavligen silkeslent och ytterst fint och tunnfibrigt. En människas hår känns väldigt strävt i jämförelse, även med balsam i. Jag höll på att glömma att säga att det ofta är naturligt långt, i proportion till deras kropp. På så vis kan de uttrycka mer böljande känslor.

En ängels kyss

Munnen är välformad och faller man inte för ögonen så dras man till deras läppar. Läpparna har en långt högre känslighet än våra. De kan i det närmaste smaka med läpparna, och lika känsliga som de är att förnimma med läpparna är de starka i att uttrycka med dem. Visst kan de äta och dricka men det är mer för att uppleva med läpparna och munnen. Jag har, innan jag mötte änglar nära, inte tänkt på att min mänskliga tunga är så tjock och stor att den fyller hela min gom. Jag plötsligt kände mig närmast osmaklig i jämförelse mot deras nätta tunga.

(En ängels kyss är ett populärt ämne i skönlitteratur och poesi.
Den som fått möta en ängels läppar förstår det)

En ängels tunga är betydligt lekfullare och troligt en av orsakerna till att änglars röst låter klart som porlande vatten. En så klingande klar röst har jag inte hört någon motsvarighet till. Det finns dock en unik sångare,  Dimash Kudaibergen, som kan sjunga upp till sex oktaver. Rysningarna jag får av honom liknar det jag får av änglar.


(Dimash Kudaibergen, den enda sångare som kommer i närheten av vad änglar kan uttrycka i oktaver)

En ängels instrument
Att änglar återges med instrument förstår jag också, fast jag har aldrig sett en enda med varken harpa eller elgitarr. Det beror på att med vingarna kan de ”spela”. De kan ”tala” med dem och det blir som en kraftig plötslig våg av intryck. Omskakande. Jag är glad att den ängel jag ofta möter väljer att ha sin vingar tätt intill kroppen. Annars skulle intrycken bli på tok för stora och jag skulle inte höra någonting. Visst har änglar öron för vanligt himmelskt ljud, men med vingar kan de höra annat. Kalla det för att de hör landskapens böljningar, de kosmiska vindarnas sånger.

Ängla-len hud

Att bli berörd av en ängel är som att bli berörd djupt in. Jag blir berörd i själen, i brist på bättre ord. Jag har haft ynnesten att få beröra en ängels hud. Den upplevelsen har jag i alla fall bättre beskrivande ord till. Huden är förvånansvärt sval. Hudens yta kan liknas vid porslin, i släthet och i viss mån svalhet. Jämförelsen uppfyller dock inte den levande mjukheten. Då är det lättare att jämföra med huden på en kropp som stigit upp ur en varm sommarsjö. Det är lite som att uppleva olja eller vatten på hudytan fast utan oljans klibb eller vattnets väta och utan den svala kroppens knottrighet. Jag tror att ängla-lenheten beror på att de saknar både våra porer och hårfjun.

Änglars gång

Fötterna är ofta något mindre än våra. Jag skulle vilja säga att det beror på det sätt som de använder dem. Änglar har ingen egentlig tyngd och därför är marken en yta de väljer att landa på. Karakteristiskt för deras gång är att de går helt och hållet på framfoten. Det ger dem samma hållning i kroppen som en kvinna som kan bära sig i högklackade skor med rak rygg. En ängel sätter dock inte ner någon klack så de får självfallet en mjukare och mer nuddande gång. Faktum är att man kan få kroppskänslan en ängel har genom att själv gå på framfoten och med armarna något ut från sidorna. Prova.


(Deras fantastiska kroppshållning behåller de även på marken genom sin tågång)

 

Inte androgyna

Klassiska änglar är inte androgyna, även om de av religiösa diskuterats livligt och emellanåt fastställts att de måste var könlösa. Mest för att då kan de inte synda och vara eviga moraliska förebilder för människor. Den uppfattningen går tack och lov stick i stäv mot konstnärers avbildande. Jag kan säga att klassiska änglar är i högsta grad manliga och kvinnliga. De har dock definitivt ingen buske som människor.

Knoddänglar
Änglar kan bli gravida, även om det är högst ovanligt. Hösten 2017 kom en sådan unik våg av nyfödingar. Änglarna blev helt tills sig av förtjusning. Det förstår man, för vilken knodd ser inte ut som en liten ängel! Och hur gullig är då inte en riktig knoddängel! Det var svårt att få se någon knoddängel för sikten var skymd av ivriga vingar, och jag är inte den som tränger mig på.


(Mirakler i himlen skiljer sig inte mycket från våra)

 

Miraklet som förenar oss

Jag måste avslutningsvis säga, det är fantastiskt att det som kan vara ett av de största ögonblicken i våra liv, också är det för änglar – En nyfödd liten plutt. Att höra en sån liten skratta får det att tåras även i änglars ögon. Våra respektive parallella verkligheter må skilja oss åt, men det största av mirakler förenar oss – Nyfödda livet självt.


Mikael Kvist
Författare, forskare och ingenjör, med ett ovanligt klärvoajant öga


------------------------------------------------------------------------------------------





När boken kommer ut: 




------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

Bilaga: 


Låten som Dimash Kudaibergen sjunger, S.O.S. d’un terrien en detresse, har en text som berör:

Here is the S.O.S of an earth being in distress
Why do I live, why do I die
Why do I laugh, why do cry
Here is the S.O.S of an earth being in distress
I never had my feet on the ground
I would prefer to be a bird

I don’t feel good in my own skin
I would prefer to see the world upside down
If it was ever more beautiful - from above
I’ve always mistaken life
With animated cartoons
It’s like a need for a metaphore
I feel something
I feel something
That pulls me, that pulls me upwards

In the great lottery of the universe
I didn’t pull the right number
I’m don’t feel good in my own skin
If it was ever more beautiful
More beautiful seen from above – from above

Why do I live, why do I die
Why do I laugh, why do I cry
I feel I’m catching waves from another world
I’ve never had my feet on the ground
If it was ever more beautiful
More beautiful from above
If it was ever more beautiful
Sleep my child sleep

torsdag 24 oktober 2019

Kan du sitta fast i tankemateria?


Kan tankar, fast du inte tänker på dem, hålla dig kvar? Kan tankar lägga sig som osynligt tyngande skräp i rummet? Om du inte är klärvoajant och kan se tankemateria kan du prova de här tipsen.

 

Att försöka tänka sig ur

Jag sitter fast, kommer ingenstans, tycker jag själv iallafall... bara så himla tungt... Känns det igen? Att sitta fast kan kännas omöjligt att tänka sig ut ur. Varför? Det borde bara vara att tänka nytt, men vad hindrar? Tankar bara? Nej, jag menar att det är vad tankarna skapat som hindrar dig – det jag kallar för tankemateria. Tankmateria skapas särskilt påtagligt om man ältat eller haft starka känslor. Tankematerian skapas i vårt sinne och ligger runt oss som trådar, damm och fragment av inre bilder.

Skapas av tankar och påverkar tankar

Det är en knepig kombination för tankematerian påverkar sinnet men sitter i och kring kroppen. Visst kan tro, besvärjelser och ritualer rena, men det är att försöka använda tanke mot tanke. Fylla rummet med rökelse kan damma av lite men inte mer än ritualens begränsade form. Tänka sig ur är alltså svårt men agera är lättare. Tricket är skrattretande enkelt. Städa fysiskt och den påtagliga tankematerien åker väck.

(Visst kan tro, besvärjelser och ritualer rena, men ytan den städar är begränsad)

 

Enklaste sättet

Enklast sätt att komma ur det är att gå praktiskt till väga:
  • Röj ut gamla saker
  • Städa rummet
  • Möblera om
Varför röja? Jo, saker har ångestband. Aktiveras om du försöker kasta. Passiviserar dig så du inte orsakar deras död. Därför tänker du inte ens tanken att röja. Varför städa? Jo, allt du tänker av halvfärdiga tankar bildar materia. Den materien är så pass fysisk att den bildar både damm och ibland spindelväv. I tankar du ältar kan du bli fångad. Men dammsug och vädra skall du se att du förändras i sinnet. Varför möblera om? Allt du tror är ditt liv är dina tankar som satt saker på plats. Och sakerna håller dig på plats. Flytta på sängen t.ex så kommer du märka att du förändras i sinnet.

Saker har relationsband till dig

Banden till dina föremål får dig att tänka behållande tankar om dem. Till exempel: 'Jamen, den har jag ju använt!' Det är ett slags relationsband. Allt du behåller ligger i vägen för nya saker du kan leva, uppleva och relatera till. Det nya som är du nu. 'Jamen den kanske jag kan ha användning för!' Det är rädsla att förlora. Och rädslan kan ligga i föremålet och i bandet mer än i dig.

(Saker har relationsband till dig också)

 

Lyft dig lättare

Skaffa säckar eller lådor och sätt mitt i rummet som går till sopen och eller välgörenhet.
  • Njut plågan i varenda pryl du håller i. Tacka den för den varit i ditt liv när du njutit färdigt. Lägg den i lådan.
  • När du är klar behöver du lyfta ut lådan ur rummet. Du kommer märka att den är såå tung! Det är din tyngdhet i sakerna du bär!
  • Dammsuga efteråt kommer att behövas för gamla saker rör upp tankedamm.
  • Gå in i tömda rummet och andas.
  • Gör om rensningen om någon vecka och du kommer se mindre tunga saker gömt sig i den nya friheten. Fram med låda igen. 

(Begränsande föreställningar du har om dig själv flyger sin kos när du röjer i dina tankars materia)

 

Vad händer i rummet?

Vad händer i dig om allt gammalt åker ut som du inte använder? Du får tankerymd. Oanad rymd du inte kan tänka dig annars. Kalla det rörlighet, frihet och möjlighet. Och det känns som att dö eller kvävas när man gör det! Det är viktigt att dö flera gånger i livet om man ska leva det.

(Skrämmande bra återgivande av tankemateria av konstnären Noa P Kaplan)

 

När tankemateria är riktigt sjuk

Det finns riktigt riktigt sjuk tankemateria som kan uppstå. Den består av klumpar och energisugande slingor. Få har illustrerat det så bra som konstnären Noa P Kapan. Jag säger att det är tur att de flesta inte ser vad som uppstår, det skulle skrämma skiten ur de flesta. Materien uppvisar intelligenta beteenden och snörar sig fast hårdare i personen så fort tanken kommer att göra sig av med saken. Det är alltså materien som har ångest, har skräck att dö, om den kapas från sin värd. Resultatet blir att du behåller gamla saker för det känns det tryggare. Materian kan även utlösa plötslig trötthet, kroppslig matthet eller kroppsliga obehag. Har du motstånd mot att röja? Då är det en signal på att det är helt rätt!

(Det är en orsak till att jag har rena 'rena väggar' hemma 
– färre saker som tankemateria kan vidhäfta vid)

 

Papper kräver en särskild behandling

Du känner säkert igen hur en hög med obetalda räkningar eller obesvarade brev kan bli obehagligt och till och med oöverstigligt tungt. Vad kan du göra åt det?
  • Sära dem
  • Sortera dem
  • Ställ dem upp
    Varför sära på papperna? Jo, det är inte ovanligt att ett papper kan sprida en sådan tyngd att alla andra papper i högen blir lika tunga. Smuts smutsar ner allt som är rent. Varför sortera dem i kategorier, till exempel som obesvarade brev, obetalda räkningar och så vidare? När flera ogjorda tankar ligger tillsammans blir det svårare att tänka, det vill säga reda ut. Reda ut behöver man bara när de sitter ihop. Du får lättare att tänka och därmed göra klart varje enskild kategori och sak. Ställa papper upp, varför det och hur? Jo, prova att skaffa en pärm och sätt in dina ogjorda papper i. Du kommer märka att de blir lättare att åtgärda. Varför? Jo vissa tankar ligger tungt på arket men håller sig inte kvar när de ställs upp. Prova och du får se. Alla påverkas av tankemateria.


    (Som bortblåst om du vet hur man gör)

     

    Det finns inga dåliga energier

    Det finns bara ostädade rum. Fram med dammsugaren och öppna fönstren! Tro inte att du uppnått någon slags andlig renhet. Tankemateria bildas ständigt så det är bara att städa med jämna mellanrum. Visst bildas det mindre tankemateria i rum som det mediteras i men de flesta har ju ett vanligt liv med massor att göra och massor att håll reda på. Alla avhuggna tankar och alla tankar du tappar på vägen blir just tankemateria. 

    (Tänk dig inte ur det här. Dammsug först och ta en dusch efteråt.
    Sen är det garanterat klart i sinnet)



    --------------------------------


    Läs gärna de två tidigare artiklarna om tankemateria. Då förstår den mer om hur tankemateria yttrar sig och hur du lätt kan känna igen dig i olika situationer:

    torsdag 12 september 2019

    Förstå änglars skrivspråk



    Har änglar skriftspråk? Vad skriver de och hur? Och vad har kurbits med änglar att göra? Följ med mig genom beskrivningen av hur de lyssnar, talar och sjunger med röst, ögon och vingar. Hur de genom att bilda virvelrörelser som motsvarar deras sinnesrörelser skapar ord. Och hur de skriver samma rörelser i stiliserade former.

    Vad är det änglar läser?

    En bra början för att förstå änglars skrivspråk är att förstå hur de uppfattar oss och vårt skrivspråk. Ett blad som är utskrivet från en dator uppfattar de inte som språk. Sådant finns inte i deras “vokabulär”. Men när jag delat ett handskrivet blad med dem blir de genast exalterade för de läser lystern i handstilen. Försöker jag samma sak med en kopia på mitt ark blir responsen svag om ens någon! Det är alltså i handrörelsen originalet som deras läsbarhet finns. Om jag sitter vid datorn och har en ängel vid min sida uppfattar hon vad jag läser och uppfattar – alltså hon uppfattar lystern som uppstår i mitt inre av mina tankar. Man kan säga att det är lystern av mina tankar som motsvarar deras ”tankar”.

    (Det finns en orsak till att änglar ofta återges sjungande)

    Förstå deras tankar

    Allt är föränderligt kring änglar. De lever i en verklighet där de med lätthet formar materia och som sedan lika lätt återgår. Det som egentligen består är rörelser. Tankerörelserna som bildar former – de är återkommande som vågorna, virvlarna i en flod men aldrig samma. Det bestående är det återkommande och dessa kan man kalla för sinnesrörelser.

    (Änglars sinnesrörelser är som de rörelser de skapar med sina vingar – virvlande och mjuka)

    Sinnesrörelser uttrycks i sin fullhet genom änglars vingar. Vingarna utgår från deras hjärta – alltså är vingar en del av deras innersta. Man kan på så vis säga att änglar är omgivna av sina sinnesrörelser. De lever på så vis utanpå sig själva och det gör dem väldigt sensitiva. Man kan samtidigt säga att de lever sitt inre kring sig. Därför är det fullt naturligt för änglar att forma tankar kring sig – man kan säga att de i förlängningen formar tankemateria med sina sinnesrörelser.

    De skriver tankerörelsen

    För att förstå änglars skrivspråk behöver man först förstå att för dem är skriva och tala två sidor av samma sak. Skriva är formen av deras ord och deras ord är samma som de virvlar och rörelser som de bildar med sina vingar.

    (Vi är upplärda att ljud är vågor i luften men det stämmer inte.
    Ljudvågor uppstår av virvelbildningar och det är trycket av dessa som når vårt öra)

    Änglars ord är samma som de virvlar och rörelser som de bildar och kan därför sjunga med vingarna. det gör de genom att vibrera med sina vingpennor. Och eftersom vingarnas rörelser är samma som deras inre liv kan de tala med vingarna. Men jag kan säga av erfarenhet att det definitivt är för mycket för en människa. Det blir ett intryck som får en att tappa andan. Det är mycket lättare att ”höra” dem tala genom sina ögon – tankarna är deras lyster som man kan se i deras ögon. De kan tala med röst som vi även om det är det mest begränsade men ofta det mest lämpliga – särskilt om de inte skall slå ut mig helt av det svindlande intrycket. Flesta människor somnar! Förargligt för mig som tycker jag missar allt, men de är vana att tala till hela kroppen.

    (Aztekiskt piktogram som visar orden som levande virvlar)

     

    Hur skriver de? 

    Enklast sätt jag kan förklara på är att änglar skriver sånger. De skriver ord till musik som är sång i rytmer som bildar meningar och stycken. Det är smekande berättelser som påminner om kurbitsmålning när de skrivs.

    (Ord skrivna av änglar liknar kurbits. 
    Formerna bildar långa levande följder av toner och ackord)

    Orden berör så som de själva berör verkligheten med sina vingar. De är svepande beskrivningar och känns inuti som kärlekssånger. Konsekvensen blir att allt de beskriver blir vackert, till och med det svåra. Det kommer just av hur de sammansätter sina ”ord” som ackord för att ge de olika anslagen. Det är dessa anslag som berör oss och som vi tolkar om till bilder och känslobetydelser som passar in i vår verklighet. Man kan jämföra det med att blunda till instrumental musik som kan ge oss inre landskap. Och det är inte helt fel, för änglar kan man säga ”översätter” yttre landskap till den musik landskapet är.

    Vad skriver de om?

    Mina mänskliga ord är egentligen för fattiga för att förklara vad de skriver om. Jag kan bara säga landskap och helhet. Om de beskriver en person så skriver de om personen i miljön och den musik personen bildar med sin omgivning. Samtidigt kan man säga att de skriver upplevelsen av miljön med personen. Om du föreställer dig att ditt språk du har endast är musik i din kropp blir det ofrånkomligt så att du kan inte skriva delarna separata. Detta påverkar naturligtvis hela tankesättet så att det inte går att förstå vad separata delar är.

    (Änglar har ett slags fågelperspektiv över tiden, 
    men deras ord beskriver beröring av landskap)

    Änglar saknar detaljperspektivet och det beror bland annat på att de inte har tid som är linjär utan de ser alla händelser samtidigt, som en yta från oändlighet till oändlighet. För oss som har händelser på rad kan en händelse vara isolerad. En annan person är självklart isolerad från mig för jag har alla upplevelser inom min kropp och den inom sin. Fär änglar finns inte det som har sina inre upplevelser utanpå sig. Vi är duktiga på att beskriva delar och även smärtor på igenkännande sätt. När vi får ett möte med en ängel uppfattas vi det alltid som läkande och helande. Även om änglar inte har den avsikten så har änglarna den egenskapen i mötet med oss.

    (Vi blir läkta och lugna när våra separerade delar går samman i oss)

    Hur deras helhet feltolkas

    Änglar kommer inte med förståelse som ofta beskrivs. De lever i ett annat perspektiv som för oss är långt vidare. Det är orsaken till att vi upplever dem som budbärare. Det är inte avsiktligt utan en ren konsekvens av möte mellan varelser av olika förhållande till tid. De kommer alltså inte med förståelse utan det är vår reaktion på mötet av en varelse med det vida tidsperspektivet. Vår linjära tid gör att vi staplar skulder av ogjort och även våra uppbyggande händelser till en hög hamburgare med mängder av lager av bröd, fett och kött. I summan av alla lagren går vi förlorade. Med en ängel återgår tidens linje för ett ögonblick till en yta och hela du framträder igen. Skuldberget, som med vårt begränsade tidsperspektiv staplats, faller. Och vi upplever som att vi har fått nåd och förlåtelse av en ängel.

     

    (På en tidlinje lagras tankar på varandra och tynger oss)

    Änglar vill bubbla

    Änglar har så mycket att säga och jag vill påstå att de har inte varit lyssnade på utan bara tolkade. De har så mycket mer att säga än nåd, salighet, gränslös förståelse, förlåtelse och villkorslös kärlek. De vill så mycket mer än vara åkallade som medicin mot ångest, förtvivlan, gnagande oro eller skuld. De önskar riktiga möten. De är så ivriga att få sitta och bubbla sitt liv tillsammans med dig. Gärna bjudna på en kopp te. Och de är så intresserade av mänskligt liv både för att det är så väsensskilt från deras men också så detaljrikt. De har mycket mer att säga och säger så mycket mer om du lyssnar på deras musik till ord. Där finns långt mer än standardtolkningar av intrycken de ger.

    Det går att höra orden

    Det går att höra dem tala så som de talar. Genom porlande ord, strålande ögon och drillande vingpennor. Då kommer du kunna möta en individ som är så intresserad av just dig. Orden, deras små rörelser som berör dig, kommer framträda. Det går att både känna, höra och se orden.

     

    (Två virvlande toner som möts bildar formen av ett hjärta – som vid berörande samtal)

    Börja med att ställa fram en kopp till, med båda händerna på japanskt vis, och bjud in som en vän. Och när du känner att det blir lite svalt om benen kan du var säker på att de är där – de är alltid ivriga i början och sveper med vingarna. Och det kan hända att det kommer ett litet dun seglande genom luften från ingenstans och försvinner igen lika mjukt plötsligt. Inte som tecken, utan för att ivern får dem att skvätta iväg små fjun!

    (En ”vinge” skapad av vatten som fryser omedelbart när den glädjeskvätts i den isande luften)

    Mikael Kvist 
    Författare, klärvoajant och forskare



    PS. De blir bubblande glada när de får en personlig stund med dig. Det både upplevs och ser ut som virvlande små bubblor av Champagne inuti dem. Man kan kuttra för mindre.



    ---------------------------------------------------


    Artikelserien om änglar kommer att publiceras i sin helhet på SPEKTRA-ART Förlag om två år. Under tiden kan du läsa andra unika böcker av Mikael Kvist utgivna på samma förlag.


    onsdag 17 juli 2019

    Att se med 3:e ögat... och med 4:e


    Hur många ögon har du att se verkligheter med? Jag lovar dig att det finns mer än ett tredje. Här är en beskrivning av hur de olika ögonens seenden ter sig hos den klärvoajante och hur de formar våra verklighetsuppfattningar.

     

    Olika seenden

    Inom PARCS (1) har vi bedrivit forskning och funnit att auraseende handlar om flera olika sätt att se. Men det är inte bara auraseende som har olika förnimmelsesätt, det gäller även förmågan att uppfatta parallella verkligheter och varelser. Till en början kan de olika beskrivningarna av naturväsen, som vi utgår ifrån i den här artikeln, te sig närmast slumpmässiga och skulle därför kunna var ett resultat av sinnets föreställningsförmåga och fantasi. Men vid närmare analys visar det sig att upplevelserna går att kategorisera.

     

    Namnen avslöjar skilda synsätt

    Ordet 'naturandar' säger klart att naturväsen inte är fysiska utan just andar. Genom bland annat Hodson (2) blev ordet 'deva' förknippat med naturväsen beskrivna som varelser av ljus, inom det som senare kom att bli New Age och nyandlighet. 'De grå' antyder att de är halvfysiska och kan ses med blotta ögat om än lite skuggaktiga. Alla beskrivningar av skogsrån är typiskt påtagliga och fysiska. 'Elementarer' antyder att naturväsen inte ens är att ses som riktiga själar utan snarare energier av de olika elementen. Begreppen visar på att vitt skilda beskrivningar av naturväsen inte bara handlar om tolkningar enligt vissa tankesystem utan indikerar två grundläggande skilda sätt att förnimma dem på.

    (Samma varelser ter sig otroligt olika ut med två olika ögon)

     

    Genombrottet i Stjärnsund

    Jag satt vid trädgårdslandet vid Nybohusen i Stjärnsund. En stunds paus som jag ofta utnyttjade till att uppleva naturen och de väsen som fanns omkring mig. Jag var van vid att kunna se både devor av ljus över landskapet men även små underliga varelser pilande runt i trädgården. Plötslig uppstod det en liten par decimeter hög virvelvind som rörde sig osannolikt utmed den lilla gången mellan landen. Slump, visst, tills den vek av i nittio grader och följde en annan gång och kom fram till mig och vek av igen innan den upplöstes. Tankarna hann blixtra igenom mitt huvud. Så fort jag tänkte att den där virveln är ett väsen framträdde den som en energiström av ljus typisk för en deva. Men i samma sekund som jag tänkte, efter andra hörnet virveln rundade, att den är ju fysisk, så framträdde den som en liten mycket tydligt tomtelik varelse pilandes ivrigt fort fram. Vad var det jag hade sett? Jag hade sett med två olika klärvoajanta ögon.

     

    Två portar – två ljus – två ögon

    Flera år senare när mina studier av kristallportar började sammanställas hade jag fått en klar bild av växlingen mellan de två sätten att se. Jag hade funnit två olika kategorier av dimensionsportar till parallella verkligheter som ledde till helt olika kategorier väsen. De bestod också av två skilda ljus med olika strömmar och vitt skilda kvaliteter. Jag kom att kalla kategorierna för Fadersportar respektive Modersportar. I kategorin fadersportar framträdde till exempel utomjordiska varelser och även änglar som påtagliga fysiska. I de mycket mindre och fåtaliga modersportarna kunde naturväsen uppträda som påtagliga varelser och till och med interagera fysiskt med mig (3).

    (En konstnärs framställan av ett litet naturväsen. En påtaglig
    högst levande liten filur, så som man kan uppleva dem i modersljuset)

     

    De två ljusen

    Att se på naturväsen med fadersljuset, och dess motsvarande öga, gjorde dem till energiströmmar, virvlar av ljus. När jag istället valde att se dem med mitt ”4:e öga”, med moderspolens ljus, framträdde de tydligt påtagliga och kroppsliga. Slutsatsen blev att när vi ser varelserna i sitt eget ljus ser vi dem interagera inom samma verklighet och uppfattar dem sålunda som konkret påtagliga. Är utgångsläget däremot att vi ser med fadersljuset på naturväsen ser vi hur de istället framträder i interaktion mellan olika verkligheter. Och dessa upplevs som energiströmmar och ljus.

    Att de två ljusen har fått sina benämningar beror på skillnader i kvaliteter mellan dem. Moderspolens ljus upplevs kroppsligen som varmt och omslutande medan faderspolen i jämförelse oftast är sval som i en kyrka och rör sig med tryck rakt ned. De två ljusen påverkar inte bara synen och synsättet utan de påverkar även sinnet olika. I modersljuset upplevs närhet, litenhet och väsen upplevs som vänner och familj. I fadersljuset upplevs istället storhet, hierarkiskt avstånd och högre syfte. I sin yttersta skillnad är det enklast förklarat såhär; faderspolens ljus appellerar till lag (naturlag) och ordning medan moderspolens ljus appellerar till lek och upptäckande (naturlig).


    (I fadersljuset ter sig påtagliga naturväsen som devor, varelser av ljus)

     

    Föreställningar riktar uppmärksamheten

    De redan givna föreställningsvärldar vi har riktar vår uppmärksamhet åt det vi är vana att se alternativt önskar se. Som exempel kan nämnas. Är du hungrig och på resande fot är skyltar med matställen utmed vägen det du uppmärksammar direkt. Det blir ditt primära seende just då. Sålunda är även mediala personer mer benägna att se utifrån sina givna föreställningar. Det vi ser kan vi vara varse, men det vi inte ser, ja det ser vi inte att vi inte ser. Det går helt enkelt vår uppmärksamhet förbi.

    För mig med två klärvoajanta ögon blir detta uppenbart när någon talar om naturväsens högre syfte att tjäna naturen och skapelsen. Den som talar om att naturväsen är till för att tjäna naturen, människorna och gud, har inte suttit med och munsat choklad tillsammans med dem! Jojomensan, jag skulle vilja se mina bustroll tjäna syfte. De är fullt tillräckliga med all den härliga lekfulla stämning de sprider när de är sig själva. De är 100% naturbarn!

    (Jag skulle också skratta på mig om jag hörde 
    vad människor trodde om oss naturväsen)

     

    Empatseendet

    För att klargöra det sammelsurium av upplevelser som finns emellan de två olika polerna behöver även empatseendet förklaras. Empatseendet är det vanligaste seendet, som enligt mig inte är ett egentligt seende utan handlar om en bildföreställningsförmåga. Som empat är det nödvändigt att sätta ord eller bild på det denne förnimmer. Orden blir närmevärden jämfört med rent telepatisk kontakt och bilderna blir närmast symboliska. Visst kan seendet ha en vis träffsäkerhet men de säger ofta mer om förnimmarens inre känsloliv och föreställningsvärldar än om faktiska mediala upplevelser. 

    Fobier och arketypiska bilder

    De som har empatseende är övertygade att de är klärvoajant seende, så det är ingen idé att fråga dem. Det kan vara svårt att se igenom om man som undersökare inte är tillräckligt klärvoajant själv, men det finns kännetecken. Bilderna de beskriver är arketypiska och sådana som i regel redan finns i omlopp. Ingenting nytt egentligen. Vad som karakteriserar denna bildöversättningsförmåga är även arketypiska föreställningar om goda och onda, bra och dåliga energier. Och inte att förglömma, farliga och lågfrekventa energier. Faktum är att ju mer fobisk en person är desto mer övertygande brukar denne tala om vad den "ser".

    (För de som har föreställningsseendet brukar främmande varelser kallas för mörka
    eller dåliga energier. För mig är de inte främmande, bara spännande egensinniga)

     

    Lika barn leka bäst

    Nästa gång du vänder dig till naturväsen, var i sinnet som de är. De myser när de är förstådda och sedda – att bli sedd bara som en energi ger sorg. Saknar du lekfullhet i sinnet saknar du modersljusets varma bejakande. Och ett viktigt tips; stirra inte rakt på dem. Många naturväsen är inte bara blyga utan de är känsliga. Människors ögon är vassa jämfört med deras. Naturväsen tittar själva ofta ner och kikar upp då och då när de pratar. Kort och gott; var som ett naturväsen och du ser dem med 4:e ögat, i ljuset som de verkligen är.

    (Vilse i trollskogen av Johan Holmvall. När man ser dem så här konkret
    är man inte är vilse, utan hemma på riktigt och i rätt ljus – modersljuset)

    Mikael Kvist

    -----------------------------------------
    Källor:
    (1) PAranormal Research Center of Sweden. Grundad av Mikael Kvist 1999. Länk
    (2) Hodson, Kingdom of the Gods
    (3) Kommande boken om Kristallportar av Mikael Kvist. Utkommer på Spektra-Art Förlag. 

    Bildkällor:
    (a) Geoffrey Hodson
    (b) Tatjana Raum
    (c) Emily Hare
    (d) Johan Holmvall, ur Vilse i trollskogen

    Förlaget:
    - Webbshop www.spektra-art.se
    - Förlaget på fb https://www.facebook.com/SpektraArt/ 
    - Boken Kort & Gott om Knytt av Kvist hittar du på Spektra-Art
    - Omtiden på fb https://www.facebook.com/omtiden/ (Gilla gärna, det är alltid en morot!)

    Författaren:
    - Hans hemsida www.mikaelkvist.se (Ovanlig kombo: klärvoajant, tekniker och forskare)
    - Facebook https://www.facebook.com/mikael.kvist.98  (Bli gärna vän. Mikael umgås även med människor!)
    .

    onsdag 26 juni 2019

    Militären blåst med pekare


    Hur blåser man militär och polis på 80 miljoner Euro? Jo, genom att en före detta polischef startar ett aktiebolag som kopierar en pekarprodukt för att hitta golfbollar. Marknadsför sedan produkten som bombdetektor och säljer den för uppåt 60 000 $ styck.

    Bombdetektor sålde bra

    ADE 651 är en fejkdetektor som tillverkades av det brittiska företaget Advanced Tactical Security & Communications Ltd (ATSC), som hävdade att anordningen effektivt och korrekt kunde påvisa närvaron och platsen för olika typer av sprängämnen, droger, elfenben och andra ämnen. Enheten har sålts till 20 länder i Mellanöstern och Asien, inklusive Irak och Afghanistan, för så mycket som 60 000 Dollar styck. Jag skriver om den för den är på väg i ny blinkande skepnad till Sverige som terapi-instrument.

    En bilhandlare hittade på den

    ADE 651 är en efterföljaren till Quadro Tracker Positive Molecular Locator (avancerat namn på en pekpinne) som producerades på 1990-talet av Wade Quattlebaum, en amerikansk bilhandlare och skattjägare. Quadro Tracker såldes av Quattlebaum som en anordning för att hitta förlorade golfbollar. Då till priser upp till $ 8000 (ca 76 000kr) per styck som en apparat att upptäcka marijuana, kokain, heroin, krut och dynamit med hjälp av "carbo-crystallised" programkort (ett annat ord för ett polaroidfoto). I USA förbjöds både tillverkning och försäljning av fejkapparaten efter att den testats och utdömts av både  militären och FBI.

    (Startade med en bilförsäljare och tillika skattjägare som tillverkade en golfbollshittare)

    Slagrutefolk borde garva

    ADE 651 består av en svängbar antenn monterad via gångjärn till en plasthandtag – alltså en vanlig pekare i metall och plast. Det kräver inget batteri eller annan strömkälla och är som vilken pekare som helst. Men hur fick då tillverkaren till det att ADE 651 var en teknisk bombdetekteringsprodukt? Jo, tillverkaren hävdade att den drivs enbart av användarens statiska elektricitet. För att använda enheten måste operatören gå ett ögonblick för att "ladda" det innan du håller den vinkelrätt mot kroppen. Alltså garvade slagreutegubbar borde garva åt påståendet. Jag skulle vilja ser er stå upphetsat och gnugga armarna mot er skjorta och som en tjur skrapa mot marken innan ni laddade attackerar och hittar bomber med pekaren.

    (Inga träpinnar eller stålgalgar här inte.
    Avancerad slagruteförsäljnings kräver avancerade förpackningar)

    Började billigt

    En billig variant som hette Golfinder eller Gopher var tillgänglig för $69. Med införandet av ett ”programmerbart” kort (typ polaroidfoto) i pekaren ökade priset upp till $8000 per styck. När fejkprodukten förbjöds i USA 1996, kopierades konceptet, bytte varumärke för att till slut dra in miljoner i Storbritannien som bombdetektor. ”Uppfinnaren” till succén ADE 651, Jim McCormick, en före detta polischef i Merseyside, var tidigare en säljare specialiserad på kommunikationsutrustning men hade ingen vetenskaplig eller teknisk bakgrund. Han köpte sina delar billigt från Kina och satte ihop dem i ett skjul tillsammans med sin fru och miljonerna rullade in. Sedan 2010 avtjänar McCormick ett tioårigt fängelsestraff men apparaten lever vidare.

    Plastpekaren drog in 80 miljoner Euro

    Visst påstod vissa de fick resultat i Irak med hjälp av enheten men hur? Enligt Husam Muhammad, en irakisk polis och användare av ADE 651, handlar det mer om en konst än en vetenskap: "Om vi är spända fungerar enheten inte korrekt. Jag börjar långsamt och slappna av mina kropp, och jag försöker rensa mitt sinne." Känns det igen från slagrutemetoder?: Rensa sinnet, slappna av i kroppen och fokusera på det du skall söka. Först när bluffen började brännas berättade McCormick för BBC 2010 att "teorin bakom slagruta och teorin bakom hur vi faktiskt upptäcker sprängämnen är väldigt lika". Jag skulle den är säga identisk, bortsett från 80 miljoner Euro (ca 840 miljoner kr) och oräkneliga dödade i Irak och flera länder som bombsökaren ADE 651 resulterade i.

    (Ett hölster, ett plasthandtag med utdragbar pinne och lite klisteretiketter.
    Nere till höger en ”kortläsar” som bara är en klippt mässingsfolie
    – Allt inkluderat med en nätt prislapp på 60 000 $ (ca 570.000kr)

    Hittade inte ens ett ton TNT
    I företagets reklammaterial hävdades det att ADE 651 kunde upptäcka föremål som inbegriper vapen, ammunition, droger, tryffel, mänskliga kroppar, smuggling elfenben och sedlar på avstånd på upp till 1 kilometer, oavsett om det befann sig underjordiskt, bakom väggar eller under vatten. Från flygplan kunde det detekteras från en höjd av upp till 5 kilometer. I en reklamfilm hävdade McCormick att enheten skulle kunna upptäcka en elefant 48 kilometer bort. Apropå elefanter, amerikanska armén var de första att testa enheten. De gjorde flera blindtester utan bättre resultat än slumpen. Inte ens när en lastbil lastad med ett ton av sprängämnet TNT kördes upp bakom användaren med ADE 651 visade något utslag. En irakisk vakt och chaufför för New York Times, som båda var licensierade att bära skjutvapen, kunde köra två AK-47-gevär och ammunition genom nio poliskontroller som använde ADE 651 utan att någon av dem upptäckte vapnen.

    (Med hölster och pistolgrepp blir anblicken nästan lika tuff som med ett automatvapen)

    Grundläggande slagrutetro bakom

    Det finns bara två typer av ”avancerade” slagrutebaserade instrument. Men naturligtvis en uppsjö märken och tillverkare i prisklasser från bara några tusen kronor från Kina till över tvåhundratusen för spektakel.
    Den ena typen pekarinstrument bär i en behållare med samma ämne man vill söka, guldmynt för piratskatter till exempel. Varianter på detta är att man inte ens har ämnet utan bara ett foto i apparaten eller kort som fått lite ”damm” på sig av det man söker.
    Den andra typen har istället en liten batteridriven oscillator inuti sig som svänger enligt frekvenser som påstås tillhöra vissa metaller eller ämnen. Generatorn är så svag att den inte märks utanför lådan. Vissa har bara placerat en räknedosa ovanpå som surrar nonsensfrekvenser.
    Lika söker lika är tron som får pinnen att söka sig riktningen. Oavsett tro och förklaring behöver alla instrumenten din hand för att röra på sig! Alltså fortfarande glamouriserade 1800-tals pinnar.


    (Principen för bombdetektorn är gammal som gatan)

    Förpackning och utbildning kostar

    Dyra produkter säljer bättre än billiga – det måste ju vara så att de är så fantastiskt bra när de kostar så mycket, eller? Glassiga förpackningarna och tekno-looken gör sitt till. Men det mest avgörande verkar varit att länder där mutor är vanliga fick produkten större  insteg. Den irakiska regeringen betalade upp till £37.000 (ca 450 000 kr) för enheterna trots att inköpspriset sattes till cirka £11.500 (ca 140 000 kr) . De betalade alltså mer än de behövde! McCormick på ATSC kontrade och påstod att enheterna såldes för ”bara” £5.000 (ca 55 000kr) vardera, som balanserades mot kostnaden för träning och mellanhänder. (Utbildningen innehöll instruktioner till irakiska användare att "gnugga fötterna mot marken för att generera statisk elektricitet för att få apparaten att fungera.")


    (Gamla moderniteter: Ett patenterat avancerat tekniskt instrument som lyser när den hittar guldskatter)

    Explosiv avveckling

    Det verkar som att mutor har hjälpt att få bluffdetektorn att fungera: Generaldirektör Jihad al-Jabiri från inrikesministeriets generaldirektorat för bekämpning av sprängämnen har försvarat produkten: ”Jag bryr mig inte om vad de säger. Jag vet mer om bomber än amerikanerna gör. Faktum är att jag vet mer om bomber än någon i världen.” Han står inte på åtaladlistan för mutbrott i denna historia, det gör andra, men uttalandet är symptomatiskt.

    (Jag imponeras inte av längden eller mängden antenner på moderna guldletare.
    Som ingenjör och slagrutesnubbe intresserar mig av innanmätet,
    om det finns något vill säga)

    Aldrig min säkerhet

    Vi har inte sett det sista av denna historia. Kopior har börja tillverkas i Rumänien som inte har samma lagstiftning som Storbritannien och USA. Jag själv går med slagruta och med förunuft. Jag vet vad jag kan och hur stor osäkerhetsfaktorn är. Men jag skulle aldrig låta mina skattepengar gå till produkter som denna och aldrig skulle jag sätta min eller andras säkerhet till en pekare. Jag släpper ju inte ens in slagrutegubbar i mitt hus för att slippa avstörning (https://omtiden.blogspot.com/2018/02/hellre-ostord-avstord.html).

    (Pekfinger åt militären och myndigheter.
    Men hur är det med din säkerhet i terapi?)

    Aldrig din säkerhet

    Skrupellösa slagrutegubbar i Sverige kan också (https://omtiden.blogspot.com/2018/08/storda-avstorare-i-sverige-350-000-kr.html) så gå inte på vad som helst, även när det ”bara” handlar om din personliga hälsa. Naturligtvis försöker nya varianter på det lukrativa fejket nya marknader och Sverige är nu en av dem. Detta är en pekare och ingenting blir bättre än hanteraren, oavsett pinnens antenner eller förpackning du köper. Och inte minst oavsett påstådda eller äkta utbildningar eller är medlem av Slagruteförbundet. Använd ditt personliga sunda förnuft i alla lägen. Jag skulle också vilja lägga till att stöd inte användare som baserar sina terapier på denna fejkprincip – någon måste göra slut på detta, och det är du. Vet att det är en falsk ”bombdetektor” som kostade tusentals människor livet som du diagnostiseras och behandlas med. Den nya slagrutetron innebär bara mer plast och blinkande dioder.

    (Jag hoppas att du som slagrutegubbe fattar att jag har besparat dig
    onödiga utgifter genom den här artikeln.
    Ranger-Tell Examiner i bilden ovan kostade som bäst $25 000 (ca 240 000kr))


    Mikael Kvist
    Ingenjör och innovatör
    med slagruta i hand och gott mått förnuft


    -----------------------------

    Det finns många kopior av fejkprincipen. Namn och varumärken: 
    GT200, Sniffex, Positive Molecular Locator, HEDD1, Unival, 5B Detectors, Alpha 6, DKLab, Remote Underground Metal Search Instrument, Global Technical, ComsTrac, EPX 7500, Quadro Tracker, Electroscope, Lectra Search, Treasure Scope, PSD-22, H3Tec, Homeland Safety International, Sniffex Plus, XK9 DS, Biotara, Gold Star, VR-800, AKSPLUS Finder, Bionic Systems, Snic Geotech, Detector KH-42 Master, Jeotara, Pulse-I, Long Range LR-TR, GR-800... och listan växer med en ny i kvartalet.

    Källor:
    www.bbc.com
    www.wikipedia.com
    The New York Times (2010). "British Man Held for Fraud in Iraq Bomb Detectors". 
    The Guardian. London (2013). "Fake bomb detector conman jailed for 10 years". 
    National Public Radio. (2010). "Portable Bomb Detector Prompts Debate In Iraq".
    Businessweek. (2013). "In Iraq, the Bomb-Detecting Device That Didn't Work, Except to Make Money".
    The Guardian (2010). "Boss who sold bomb detectors to Iraq arrested over fraud".
    The Times (2009). "Iraqis spent $80m on ADE651 bomb detectors described as useless".
    McClatchy Newspapers (2009). "Baghdad security chief out after deadly car bombings".
    The Independent. London (2010). "Head of bomb detector company arrested in fraud investigation".
    New York Times (2009). "Iraq Swears by Bomb Detector U.S. Sees as Useless".  

    tisdag 28 maj 2019

    Detaljer ur en nattlig upphämtning


    Visst har jag blivit hämtad många gånger av utomjordiska besökare, men det här var första gången jag har upplevt en klassisk nattlig hämtning som denna. Till en början såg allt enkelt ut, men hur ett täcke låg vållade mig huvudbry. Då är det särskilt viktigt att använda mitt analytiska tänkesätt när händelser utöver det vanliga inträffar – man kan aldrig var fullt säker annars vad som egentligen hände.

    Jag är tränad i att observera ovanliga fenomen och förlopp sedan fyra decennier tillbaka och är van att vara ”vaken” i andra tillstånd. Gå ur kroppen är inte heller någonting ovanligt men denna händelse var i sig extraordinär även för mig. Jag bedriver sedan många år forskning inom paranormala områden men brukar sällan skriva särskilt mycket om mina upplevelser eller de besökare jag mött klärvoajant och som kontaktperson. I detta fall väljer jag göra ett undantag i förhoppning att komma i kontakt med fler med liknande erfarenhet.

    Två besökare vid sängen

    Denna hämtning hände mig relativt nyligen, under 2018. Jag vaknade upp under natten liggande raklång på rygg i min säng. Jag såg någon stå vid fotändan och uppfattade samtidigt någon vid sidan av sängen. Snabbt insåg jag att jag såg igenom ögonlocken för jag blinkade inte. I mina tankar insåg jag snabbt att anledningen till detta var att jag klärvoajant blickade ut i rummet Jag tittade närmare på besökarna men de förblev som skuggor fast jag kunde se dem tydligt. Jag visste genast att de var utomjordingar för jag kände igen min censurering från nätter som kunde uppträda på samma sätt.
    (Inte ovanligt att jag till en början har svårt att se en besökare tills jag blivit kompis med den)

    (Inte ovanligt att jag till en början har svårt att se en besökare tills jag blivit kompis med den)

    Som smala och något korta människor

    Mitt forskarintresse vaknade och genast började jag estimera längden på dem och jämförde denna mot möbeln bakom. De var uppåt 165 långa och smalare än slanka människor. Jag förstod att det rörde sig om en hämtning, positionerna var klassiska med ena besökaren vid fotändan och den andra vid sidan av sängen. Jag visste också de hade olika arbetsuppgifter – den ena skötte lyftet och den andra övervakade kroppen. Hur jag visste vet jag inte, det var bara kunskap jag hade då i det ögonblicket. Att jag visste mer i det tillståndet än i fullt vaket tillstånd på morgonen efter förvånade mig.

    Kunde inte röra mig

    Jag kunde inte röra mig men kände trots detta ingen panik. Jag visste de skulle hämta mig och vägde om jag skulle protestera och inte ge mitt tillstånd. Beslutade mig dock ganska omgående för att låta detta ske utan protester och började istället att gå igenom mina villkor för det som var på väg att hända; att de inte fick ta några prover på mig, inte utföra några kroppsliga undersökningar. Övergav tanken på min så tydligt memorerade lista där och då och tänkte istället att jag tar den på plats när vi kommit fram till skeppet. Återigen var jag förvånad över att jag hade en sådan memorerad lista. Det var dessvärre inget jag kunde återkalla på morgonen efter. Min tolkning är att listan tydligen finns där redo i mitt sinne att användas vid behov.

    (Paradoxen med det släta täcket gav mig huvudbry)

    Observerade när kroppen lättade

    Det var som att ligga på en yta men utan beröring mot underlaget. Det påminde om ett stadigt magnetlager där jag flöt på ett osynligt plan, men utan att glida omkring i sidled. Täcket hängde plötsligt tydligt utmed kroppen för jag kunde känna det pressade mot mina sidor. Det blev också tyngre när täcket inte längre vilade mot madrassen. Jag tänkte, jaha det här är alltså en fysisk hämtning eftersom jag känner kroppen i det här tillståndet. Jag noterade också att armarna inte hängde ned utan låg utmed sidorna med kroppen. Jag fattade att lyftet var av kroppen men inte täcket för det hände tyngande.

    Hög hastighet i tunneln

    Det som skedde sedan var att jag befann mig i en smal tunnel som var precis lagom stor för att rymma min kropp. Jag upplevde ingen acceleration i kroppen men färdades med en mycket hög hastighet. Det var ett snabbt rörligt ljus i tunneln, inte sinnesfenomen utan det låg kring kroppen.
    Jag har tidigare erfarenheter av att förlora medvetandet och svimma och har även åkt ur kroppen vid en olycka så jag vet hur en sådan upplevelse ter sig och detta var något helt annat. I sådan upplevelse svartnar allt kring en och blir som en smal tub av krympande ljus framför en. Under denna hämtning låg ljuset däremot tydligt kring kroppen och jag färdades genom tunneln med huvudet före.

    (Tyvärr mindes jag inte själva besöket ombord och inte heller återvändandet)

    Ett fel i upplevelsen

    Alla kännetecken var uppfyllda för en klassisk hämtning men det var en detalj som fick mig att undra och till och med tvivla efteråt. Varför låg täcket platt över sängen när jag vaknade igen? Det borde legat tydligt hopknölat runt min kropp efter att hängt kring mig. Vem sträckte ut det? Eller har det inte hänt? Var det en dröm i alla fall? Eller var det en ut-ur-kroppen-upplevelse trots allt? Denna enda detalj skulle kunna omkullkasta hela upplevelsen.

    Var sömnparalys förklaringen?

    Sömnparalys eller sömnförlamning är ett förlamande tillstånd som kan uppkomma när en person håller på att somna eller vakna. Vid sömnparalys stängs muskelkontrollen av för tidigt eller slås på för sent så att personen inte kan röra sig trots att denne är vaken. Är personen obekant med fenomenet kan av förklarliga skäl panik lätt uppstå. Det heter att vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, så kallade hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som personen själv inte kan röra sig.

    (Sömnparalys kan var en förklaring,

    men stämmer även på när jag gått ur kroppen)

    Inte fullt i kroppen

    Så kallad sömnparalys har hänt mig flera gånger när jag varit på väg tillbaka in i kroppen. Jag är inte fullt i kroppen utan svävar några centimeter lite för högt, alltså så nära att jag inte ens är fult utanför min kroppen. I det tillståndet har jag inte kunnat röra mig trots att jag kunnat höra vad som sagts i rummet intill. Detta leder till att jag undrar om hämtningen inte var av fullt fysisk natur utan endast en av parallell kropp. Att det handlade om att man lyfte en parallell kropp till mig vid hämtningstillfället. Jag kommer alltså fortfarande inte ifrån att det rörde sig om en hämtning.

    Att kolla om det är en dröm

    Skulle det trots allt kunnat röra sig om en mycket levande dröm och inte en parallell verklighet? Jag har metoder att urskilja om en upplevelse rört sig om dröm eller upplevelse i en annan parallell kropp. När jag lämnat min kropp nattetid är jag alltså medveten nattetid om att kolla att jag upplever med minst tre sinnen, ser i färg, detaljer är bestående och jag kan förnimma min kropp och känna objekt kring mig. Om jag till exempel befinner mig i en byggnad kan jag gå fram till väggen och sätta handen mot den för att kontrollera strukturen både med ögonen och med känseln. Enklaste jag brukar kolla är om jag kan se min kropp, händer fötter och kan känna dem också. I hämtningsupplevelsen kunde jag både se rummet, förnimma min kropp och känna täckets tyngd där det hängde utmed sidorna. Det gick alltså inte att enkelt förklara som en drömsekvens.

    (Skillnaden mellan upplevande av parallell verklighet och dröm märks i skärpa
    och om upplevelsen är med många sinnen)

    Ett dimensionellt besök i en kristallport?

    Jag har sedan mitten på åttiotalet kartlagt och studerat det jag kallar för kristallportar. Inom dessa ganska små områden kan en mängd fenomen uppträda. Det är även vanligt att besökare från andra verkligheter kan inträda fysiskt med både kropp och farkoster (UFO). Det kan uppträda både ljus, ljud och tidfenomen när portarna är öppna och aktiva. Jag hade sedan tidigare upplevt både hur klockor kunnat gå baklänges i rummet och även hur stjärnorna utanför fönstret tett sig onaturligt stora och se ut som om de var mycket närmare. Så jag visste att sovrummet befann sig på en sådan port.

    Dessvärre var upplevelsen inte heller entydig som ett resultat av portfenomen och att det rörde sig om dimensionella besökare. Karakteristiska fenomen som hoppande klockor, ljussken utanför huset och stjärnorna som blir märkbart större saknades dessvärre både före och efter upplevelsen. Det hade förstärkt att det rörde sig ett besök från resenärer i en tidöppning.

    En tidloop är svaret?

    Jag vet av erfarenhet att tid kan stå stilla inom avgränsat portområde under tiden som observation av UFO sker. Inom kristallporten kan ett långt förlopp pågå medan det utanför inte passerat någon nämnvärd tid alls. Vid några få tillfällen har återgången till normal tid skett innan tidpunkten för portöppningen. Alltså jag har inte förlorat tid när jag befann mig inom portområdet utan återkommit till normala tiden före händelsen. Det återstår alltså som en möjlig förklaring till att täcket låg slätt kvar kring mig morgonen efter. Den skulle kunna vara så att porten stängdes och det lokala tidsystemet i rummet vid upphämtningen knöts ihop före upphämtningen. Det skulle betyda att jag återvände innan täcket lyftes med min kropp. Tidöverlappningar är fullt möjliga då jag har observerat dem ske i vaket tillstånd i en kristallport.

    (Det är viktigt att leka med olika möjliga scenarier innan man kan fastställa en tolkning)

    Mer att studera innan något entydigt svar

    Det jag har kvar att studera är alltså om det vid återvändandet fanns en viss tidöverlappning som kunde vara förklaringen till att täcket låg slätt. Sådant är svårt att undersöka även genom hypnos. Att studera det vid en kommande eventuell hämtning är ytterst osäker då jag vet att dessa saker sker mycket sällan. Vissa saker får förbli mysterium tills jag har ynnesten att få uppleva det igen och vara ännu mer observant.

    Mikael Kvist
    Författare och ingenjör med klärvoajant öga


    Mer om portöppningar, tidöverlappningar och tidfenomen kommer att presenteras i den kommande boken om Kristallportar. Kommer att utgivas på Spektra-Art förlag.