söndag 31 mars 2019

Vad förundras änglar över?


Vem förundras inte över en ängel som får möta den påtagligt? Men vad förundrar en ängel? Jag har haft ynnesten att möta änglar under en längre tid, och särskilt en jag fått lära känna närmare. Genom henne har jag fått inblick i det som ingen kunnat frågat sig. Jag skall börja med att förklara varför.

Den överfyllda föreställningsvärlden

Jag har tyckt att människors föreställningar om änglar har varit märkliga. Guds altruistiska tjänare, människors personliga betjänter, dygnet-runt-livvakter och kroniska tröstare är de jobb de anses ha. Sedan, hurdana de påstås vara är ännu konstigare. De skall helst projiceras som ouppnåeliga i människors förställningar. Eteriska, rena ljusvarelser, miljontals år högre andligt utvecklade, och inte förglömma, befinner sig på så höga plan att bara de renaste av kanaler kan kanalisera dem. Det sistnämnda ser jag som omskrivning av människors behov att själva vara fullkomliga. Visst berörs jag av änglar, tro mig, men inte på det viset. Jag har tack och lov inte haft föreställningar som fjärmat mig från dem.

(Visst kan man uppfatta änglar som bara energi, 
och som utsända altruistiska tjänare
men de är långt mer levande än så)

Närhetens svårighet 

En bekant pratade ofta och mycket med mig att han gärna ville uppleva änglar. Jag tog honom till slut på orden och väntade på en glipa i hans prat som jag kunde vidga och släppa in en ängel i. Jag bodde i en kristallport även då så de var aldrig långt borta. Sagt och gjort, han tystnade och ängeln inträdde. Vad hände med bekanten? Han somnade sittande rakt upp och ner utan ryggstöd, var helt borta tills ängeln lämnade, och sedan fortsatte han prata som ingenting hade hänt! Min son som också var med tittade på mig undrande. Jag bara nickade honom utan ord att bekanten var helt omedveten om vad som hade hänt i rummet. Den konstiga reaktionen var inte slut med det, bekanten tog aldrig upp ämnet änglar mer. Efter det brukade jag be änglarna inte komma lika nära när jag hade människor i rummet.

Även när jag haft grupper har ibland hälften somnat när jag bjudit in änglar i rummet

Vingvänner alltid välkomna

Kan jag säga det enklare än att när änglar kommit till mig har jag mött dem som vänner, kära vingvänner. Och självklart hållit mig alert. Vad förundras då änglar över, för att återgå till frågan. Det som vi tar för självklart i våra liv händer nästan aldrig en ängel. Jag säger alltid hur roligt det är att de kommer hem till mig. Att jag skulle be dem om en massa tjänster finns inte i min tankevärld. Jag bjuder dem istället sitta ner bredvid mig och har jag inte två fåtöljer går jag genast och hämtar en till. Visst berörs jag djupt av dem, oundvikligen, med dem så nära, men att falla ner på knä och distansera dem så vi inte får ömsesidigt möte skulle aldrig hända. Och aldrig skulle jag komma med mina tusen obesvarade frågor jag har. Ofta sitter vi bara tysta och njuter av varandras närvaro i våra ordlösa samtal. Jag vill inte ens be dem säga något.

(Att se en ängels ögon är förunderligt. 
Men det är det också att bli sant sedd av en människa)

Att bli personligt mött 

Det visade sig att en av de saker min änglavän förundrades mest över var hur stort det var att få bli personligt bemött. Personligen mottagen. Änglar begär aldrig någonting av någon och att få ett personligt vänmöte är så ovanligt att det får en ängel att förundras. Visst är jag klärvoajant och ser mina vingvänner, men man kan se dem på olika sätt, inte minst genom föreställningars tjocka glasögon. Även med klärvoajant öga kan man falla för föreställningen om änglars höghet för att den göder behov av upphöjdhet. Det, är för mig inget möte. Jag vet om fallgroparna och jag bemödar mig alltid, som med varje sann vän som kommer till mig, att verkligen se honom, henne. När min vän upplever sig sedd vet jag också att jag får det där spännande djupet tillbaka som gensvar. Jag ser dig, är inget man säger, det är något man gör, med öppet hjärta.

Bli bjuden på något gott

Har du två glas, frågade jag. Jag hade min klärvoajanta vän på tråden och hon råkade ha min ängel i fåtöljen hemma hos sig. Så du menar jag skall skall hälla upp ett glas till alltså, svarade hon, inte helt ovilligt men lite strävt. Min änglavän log när hon hörde alla besvären det blev i huvudet att hälla upp ett glas till en tom fåtölj som det satt en ängel i. Vi satt och pratade en bra tag alla tre som vi brukar göra på sena lugna kvällar. Efter någon timma fick jag höra en förvånad ton utbrista i luren. Men, det smakar ju ingenting! Den är bara fadd! Jag drack hennes glas nu när hon var borta, fick jag höra. Jag fattade det, svarade jag. Jag log så det hördes att jag pratade med ett stort leende. Det är precis som med små knytt när man bjudit dem på choklad, biten kan ofta ligga kvar men de har tagit sin frekvens av smaken med sig i magen!

(Den som inte bjudit en ängel på en god dryck har aldrig mött den)

Smutsar inte ner

Änglar är fantastiska för de smutsar aldrig ner minnen. Man kan säga att de är oförstörda och förstör därför inte heller minnen. De kan återuppleva samma förundran som allra första gången. Frågar jag dem vill de garanterat ha samma som jag bjöd dem på första gången. I alla fall om jag träffat rätt vad de tycker om. Deras upplevelseregister är dessutom större. De kan beskriva en dryck som att det är som att dricka ett skratt eller en god upplevelse. Hemma hos mig vill hon nästan alltid ha svart te med karamell- och vaniljsmak. Och mycket grädde helst, ja, som första gången. Så mycket omtanke som det var lagt i den koppen, vem skulle inte vilja återuppleva första gången om igen om man hade den förmågan.

(När en ängel väl smakat något gott de blivit bjudna på vill de alltid uppleva samma)

Att möta en människa – att möta ett annat element

Vi blir som två olika element som möts. Jag blir som luft i min själ och känner hur mina tankar får lyft. Hon känner hur hon blir som fylld av vatten inuti sin kropp och hon strömmas av den. När jag känner det märkligt milda svepandet och småvirvlandet kring henne, känner hon min puls och förundras över hur det är att ha ett hjärta som pulserande slår, inte flödande strömmar. Lika fascinerande är det att få känna mina steg. Hon går aldrig bredvid mig på våra promenader, hon flyter fram med en hand på min axel eller arm. Men när jag burit henne eller låtit henne stå på mina fötter och känt mina rytmer när vi dansat har hon beskrivit det som att det kittlar henne till dunsande skratt i hela kroppen. Våra olikheter är förunderliga, för oss båda.

En ängels kyss

Att bli kysst av en ängel är återkommande tema i konsten och litteraturen. Jag förstår absolut varför. Men jag hade inte en aning om varför en ängel ivrigt dras till att vilja pussa en människa. Jag trodde faktiskt att filmen 'Date with an Angel' (från vilken bilderna är hämtade) var en överdrivet pussig ängel. Men ack så fel jag hade. Hur det är att bli kysst av en ängel kan du läsa i högtravande dikter, men hur är det att kyssa en människa, som ängel alltså? Förunderligt kan du gissa, men hur kommer det sig? Att kyssa är mer än bara betygelse på ömhet. Det är möjlighet till att bli berörd, i dubbel bemärkelse. Och det är så det sker också, åt båda hållen. Med en ängels läppar mot dina får hon möjligheten att känna ditt vatten inuti sig och det förunderliga hjärta du bär som bultar livande för en ängel. Berörd för en ängel är att känna hur det strömmar och virvlar av dig inuti sin kropp.

(Det är förunderligt för en ängel att kyssa en människa.
Och att bli besvarad kan göra vilken ängel som helst pussig)


Få vara omhållen

Ett kännetecken för en ängel som berörs av dig är att den gärna uttrycker sig med att lägga sin vingar ömt kring dig. Det är som att bli lulligt dunig ända in i själen. (Och så slocknar man gärna bums). Men att som ängel få bli omhållen av en människa, som håller av, är närmast obeskrivligt för en ängel. Jag fick det målat så här: Du kan inte bli omsluten av något när du kan gå genom allt, när du kan gå genom väggar och vatten. Visst kan en vinge omsluta, men inte som en famn. En människa är så fylld att det är som att bli omsluten av varm sjö. Den kan, bara den får möjligheten, stanna vilken änglavind som helst att vaggas av dina vågor.

(Det fina med att dansa med dina fötter på mina
är att du får känna mina klamp som kittlar dig skrattande i hela din kropp)

 

Alltid välkommen

Jag måste säga att jag har aldrig uppskattat mina klapprande skor som lockar till skrattande kropp så mycket som nu. Jag tycker om att vara dina ben till dina vingar. Och vara din jord till din rymd. Tillsammans dansar vi rätt bra. Som när vind och vatten möts. Du är alltid välkommen i mitt hem. Du behöver inte knacka. Men helt okej att överraska, och blåsa mig på näsan så jag hoppar till, som du gjort ibland. 

(Jag vet inte om det gäller bara den vingvän jag lärt känna nära,
men överraskning och bus är hennes mellannamn)


Skrivet av Mikael Kvist, tekniker, författare och klärvoajant 
med både tomtar på loftet och änglar på hjärnan



PS. 'Date with an Angel' är en klassiker alla skulle ha hemma. Den är inte bara en skön komedi utan skaparna har lyckats föra in många korrekta element som gör den till en extra upplevelse. Man kan hitta den på bland annat Amazon, Ebay och ibland på Bokbörsen om man har tur. DS.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------- 





Det är Mikaels kunskaper om portar som har gett honom hans liv med många besökare. Dessa beskrivs i den kommande boken om kristallportar som kommer att ges ut på Spektra-Art Förlag. Mer om författaren hittar du på hans hemsida www.mikaelkvist.se.

Gilla gärna Omtiden på Facebook. Det är en fin uppmuntran och en möjlighet att få uppdateringar när det publiceras nytt här!

Du hittar Mikael på Facebook också. Härligt befriat från recept och släktträffar. Om vänner har han redan skrivit. Välkommen in!




3 kommentarer:

  1. Tack för din berättelse Mikael <3

    SvaraRadera
  2. Underbart att läsa! Jag blir omhållen, när jag ber om det inför natten. Känner det först i händerna. Vill så gärna hålla om tillbaka - men känner det inte! Tack och kram till dig, Mikael! från IngaLill Enadea 💜

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det märkligt att det är så stor skillnad mellan att bli omhållen och hålla om. Det borde vara beröring åt båda hållen men det är olika. Jag har hittat det men kan inte förklara hur.

      Radera