söndag 1 december 2019

Har änglar en anatomi?


Har änglar kropp och hur är i så fall deras anatomi? Här är en ingående klärvoajant beskrivning av karakteristiska drag hos klassiska änglar.
 

Klassiska änglar

Vad är klassiska änglar? Jag kallar dem för klassiska änglar för dessa är konstnärliga och religiösa förebilder i vår kultursfär. Det finns hundratals och åter hundratals olika slags änglar som jag har mött under årens lopp. Många har helt avvikande utseende mot oss människor, men står andra varelser desto närmare. Det är inte bara vår planet som har änglar. Man kan säga att det finns en hel rad änglar som har utseenden som människor omedelbart skulle döma att vara demoner bara för att de har utseenden som står utomjordiska raser nära.


(En ängel av utomjordisk ras skulle knappast bli mottagen,
snarare skrikande bli kallad för demon)


Har änglar kropp?

Ja, alla änglar har fysisk kropp, det är bara sättet som de oftast brukar förnimmas på som gör att det uppstått andra föreställningar. Det finns två ljus att se varelser genom som beskrivs i artikeln Att se med 3:e ögat... och med 4:e. Det ena ger upplevelse av ljussken och tolkningen blir följaktligen att änglar är bara ren energi. Det andra ljuset ser en tydlig kropp och med den blir det naturligt att kunna mötas och beröra varandra. Att änglar kan uppträda plötsligt utan att träda in i ett rum, eller att de kan passera igenom en vägg har med hur olika dimensioner skär in i varandra.

Att änglar kan upplevas som intensivt ljus och även fysiskt uppträda lysande har med frekvensskillnad att göra – inte att änglar skulle vara av ljus. Jag vet hur jag förändrar min egen kroppsliga vibration och när jag kommer i fas med en ängel framträder den alltid fullt kroppsligt fysiskt framför mig. Så, har änglar kropp har de också en anatomi. Låt oss börja med deras vingar.

(Föreställ dig din arm åt sidan. En ängels vinge har samma uppbyggnad...

… bortsett från att handfingrarna står för strax över halva längden)

Änglars vingar

Klassiska änglars vingar är så gott som identiska med fåglars i sin uppbyggnad – eller skulle jag kanske säga tvärt om, då änglar troligen är arketyper för fåglars vingar. Änglar rör vingen och böjer den som de skulle med extra befjädrat armpar nära ryggraden. Vingfästena sitter med cirka en handsbredds mellanrum på var sida om ryggraden och är lite över tre handsbredder höga vid fästet, med start cirka en handsbredd nedanför axlarna. Änglar flaxar inte även om de kan röra dem, svepa och hålla dem som en stor extrafamn.

Själva vingspannet är runt 2,5 gånger kroppens längd och kan på klassiska änglar fällas in diskret bakom ryggen. (Till skillnad mot ärkeänglar vars högsta del av de infällda vingarna går nästan en halvmeter ovanför deras axlar.)

(Fullt korrekt bild vore: En handsbredds mellanrum emellan två helt raka vingfästen.
Lite över tre handsbredder höga, med början nästan en handsbredd nedanför axlarna)

Insidan av änglarnas vingarna är otroligt lent dunig. Inte bara fysiskt duniga utan de är uttryck för en ängels mjuka inre. Något man märker när man blir omhållen bakifrån av en ängel – det vill säga sekunden innan man slocknar i fluffet. Inte heller deras vingpennor har en så skarp skärande eller sträv kant som fåglars vingpennor har. Det beror på att änglars vingar inte i första hand är utformade för att flaxande hålla dem uppe utan för den gränslöshet som gör dem kapabla till att segla mellan dimensioner.

Ett änglalikt ansikte

Änglars ögon är ofta en aning större än våra och är de inte större upplevs de större. De är vidöppna helt enkelt. De har inga tankar som skuggar, inga föreställningar – bara raka vägar in. Man blir bara stum helt enkelt, eller som jag blyg och vänder ner min blick. Jag vet att sådana ögon ser ohindrat lika djupt in i mig. Änglars ansiktsdrag skiljer sig inte så mycket mellan varandra som våra gör. De alla har en sak gemensamt – rena milda ansiktsdrag som präglas av deras inre. Dessa drag har många gånger i vår kultur stått som referenspunkt för vad som karakteriserar skönhet.



(Få har, bokstavligen, så änglalikt utseende som skådespelerskan
Emmanuelle Béart. Perfekt för rollen i filmen Date with an Angel)

Änglahår
Änglars hår varken ligger still eller platt som på människor. Det är en anledning att vi emellanåt har som skönhetsideal ett fönat eller tuperat hår. Det har sin motsvarighet i änglars levande rörliga hår. En ängel både förnimmer och uttrycker subtilt genom sitt hår. (Jämför gärna med artikeln Långt hår ökar intuitionen). Man kan säga att det vajar efter deras känslorörelser, som av en slags inre bris. Vi är vana att tänka att våra känslor endast finns inom oss och dessutom begränsat till vårt sinne. Änglars känslorörelser ligger som en diskret vind kring dem och både förnims och uttrycks genom deras vingar.

(Kommer du ihåg änglahår från julen? Otroligt nog är det inte alls olikt äkta änglahår, 
både till lenhet den karakteristiska lystern)

Det som är mest karakteristiskt med deras hår är att det är bokstavligen silkeslent och ytterst fint och tunnfibrigt. En människas hår känns väldigt strävt i jämförelse, även med balsam i. Jag höll på att glömma att säga att det ofta är naturligt långt, i proportion till deras kropp. På så vis kan de uttrycka mer böljande känslor.

En ängels kyss

Munnen är välformad och faller man inte för ögonen så dras man till deras läppar. Läpparna har en långt högre känslighet än våra. De kan i det närmaste smaka med läpparna, och lika känsliga som de är att förnimma med läpparna är de starka i att uttrycka med dem. Visst kan de äta och dricka men det är mer för att uppleva med läpparna och munnen. Jag har, innan jag mötte änglar nära, inte tänkt på att min mänskliga tunga är så tjock och stor att den fyller hela min gom. Jag plötsligt kände mig närmast osmaklig i jämförelse mot deras nätta tunga.

(En ängels kyss är ett populärt ämne i skönlitteratur och poesi.
Den som fått möta en ängels läppar förstår det)

En ängels tunga är betydligt lekfullare och troligt en av orsakerna till att änglars röst låter klart som porlande vatten. En så klingande klar röst har jag inte hört någon motsvarighet till. Det finns dock en unik sångare,  Dimash Kudaibergen, som kan sjunga upp till sex oktaver. Rysningarna jag får av honom liknar det jag får av änglar.


(Dimash Kudaibergen, den enda sångare som kommer i närheten av vad änglar kan uttrycka i oktaver)

En ängels instrument
Att änglar återges med instrument förstår jag också, fast jag har aldrig sett en enda med varken harpa eller elgitarr. Det beror på att med vingarna kan de ”spela”. De kan ”tala” med dem och det blir som en kraftig plötslig våg av intryck. Omskakande. Jag är glad att den ängel jag ofta möter väljer att ha sin vingar tätt intill kroppen. Annars skulle intrycken bli på tok för stora och jag skulle inte höra någonting. Visst har änglar öron för vanligt himmelskt ljud, men med vingar kan de höra annat. Kalla det för att de hör landskapens böljningar, de kosmiska vindarnas sånger.

Ängla-len hud

Att bli berörd av en ängel är som att bli berörd djupt in. Jag blir berörd i själen, i brist på bättre ord. Jag har haft ynnesten att få beröra en ängels hud. Den upplevelsen har jag i alla fall bättre beskrivande ord till. Huden är förvånansvärt sval. Hudens yta kan liknas vid porslin, i släthet och i viss mån svalhet. Jämförelsen uppfyller dock inte den levande mjukheten. Då är det lättare att jämföra med huden på en kropp som stigit upp ur en varm sommarsjö. Det är lite som att uppleva olja eller vatten på hudytan fast utan oljans klibb eller vattnets väta och utan den svala kroppens knottrighet. Jag tror att ängla-lenheten beror på att de saknar både våra porer och hårfjun.

Änglars gång

Fötterna är ofta något mindre än våra. Jag skulle vilja säga att det beror på det sätt som de använder dem. Änglar har ingen egentlig tyngd och därför är marken en yta de väljer att landa på. Karakteristiskt för deras gång är att de går helt och hållet på framfoten. Det ger dem samma hållning i kroppen som en kvinna som kan bära sig i högklackade skor med rak rygg. En ängel sätter dock inte ner någon klack så de får självfallet en mjukare och mer nuddande gång. Faktum är att man kan få kroppskänslan en ängel har genom att själv gå på framfoten och med armarna något ut från sidorna. Prova.


(Deras fantastiska kroppshållning behåller de även på marken genom sin tågång)

 

Inte androgyna

Klassiska änglar är inte androgyna, även om de av religiösa diskuterats livligt och emellanåt fastställts att de måste var könlösa. Mest för att då kan de inte synda och vara eviga moraliska förebilder för människor. Den uppfattningen går tack och lov stick i stäv mot konstnärers avbildande. Jag kan säga att klassiska änglar är i högsta grad manliga och kvinnliga. De har dock definitivt ingen buske som människor.

Knoddänglar
Änglar kan bli gravida, även om det är högst ovanligt. Hösten 2017 kom en sådan unik våg av nyfödingar. Änglarna blev helt tills sig av förtjusning. Det förstår man, för vilken knodd ser inte ut som en liten ängel! Och hur gullig är då inte en riktig knoddängel! Det var svårt att få se någon knoddängel för sikten var skymd av ivriga vingar, och jag är inte den som tränger mig på.


(Mirakler i himlen skiljer sig inte mycket från våra)

 

Miraklet som förenar oss

Jag måste avslutningsvis säga, det är fantastiskt att det som kan vara ett av de största ögonblicken i våra liv, också är det för änglar – En nyfödd liten plutt. Att höra en sån liten skratta får det att tåras även i änglars ögon. Våra respektive parallella verkligheter må skilja oss åt, men det största av mirakler förenar oss – Nyfödda livet självt.


Mikael Kvist
Författare, forskare och ingenjör, med ett ovanligt klärvoajant öga


------------------------------------------------------------------------------------------





När boken kommer ut: 




------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

Bilaga: 


Låten som Dimash Kudaibergen sjunger, S.O.S. d’un terrien en detresse, har en text som berör:

Here is the S.O.S of an earth being in distress
Why do I live, why do I die
Why do I laugh, why do cry
Here is the S.O.S of an earth being in distress
I never had my feet on the ground
I would prefer to be a bird

I don’t feel good in my own skin
I would prefer to see the world upside down
If it was ever more beautiful - from above
I’ve always mistaken life
With animated cartoons
It’s like a need for a metaphore
I feel something
I feel something
That pulls me, that pulls me upwards

In the great lottery of the universe
I didn’t pull the right number
I’m don’t feel good in my own skin
If it was ever more beautiful
More beautiful seen from above – from above

Why do I live, why do I die
Why do I laugh, why do I cry
I feel I’m catching waves from another world
I’ve never had my feet on the ground
If it was ever more beautiful
More beautiful from above
If it was ever more beautiful
Sleep my child sleep

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar