måndag 17 februari 2020

Portaler – Ett paranormalt dilemma


Tidhopp, förflyttningar och besökare av olika slag har varit min dimensionella vardag. Mina erfarenheter av portaler och fenomen jag upplevt sträcker sig över 35 år. Men att försöka att tekniskt fånga fenomenen och mäta dem är ett långt större dilemma. Det kräver förståelse av kvantfysiska lagar. 

Jag har haft en stor fördel av att vara klärvoajant och forskare med teknisk bakgrund. Det har gjort att jag har kunnat omsätta mina klärvoajanta observationer till praktisk utrustning för mätning. Men likafullt finns det hinder som är smått obegripliga om man inte börjar jämföra portaler med de situationer och de lagar som råder på kvantfysisk nivå. 

Fånga det dolda är lättare än det synliga 

Det uppenbara borde var lätt att fånga men är faktiskt tvärt om. Förändringar i tid borde bara var att jämföra två klockor, men tiden jämnar ofta ut sig i övergången mellan två verkligheter, vilket det handlar om när man stiger ur en portal. Om någonting försvinner eller dyker upp ur tomma intet borde det vara lätt att dokumentera på video men så är det inte. Kvantfysiska lagarna säger att det är det dolda som gör fenomenen möjliga att uppträda. Inte använda för exakt mätning. Det är också viktigt att veta att försöksledaren är med och avgör utfallet. Låt mig förklara närmare och börja med en intressant fråga jag fick av Tony Eckardt, redaktör för Secret Galaxy och Magical Spots.

Det är bara en tidsfråga innan portaler kan förstås – portaler styrs av tid


Hunden Yra som försvann 

”Jag är ute med Yra "hunden" på kvällen, som får går lös. Hon försvinner bakom några träd ca 25 meter från mig. Jag lyser med min lampa och ser henne gå bakom ett träde. Sen är hon borta. Går dit direkt och letar efter henne med strålkastaren på hela tiden. Yra har ett reflexsele på sig så hon syns normalt direkt även bakom buskar. Hon är som uppslukad av jorden och borta. Går runt och letar i hela området men hon finns ej. Efter ca 10 min kommer hon från ett annat ställe, ett sexpunktsystem (en portal) ca 50 meter därifrån. Har varit och letat på detta ställe men hon fanns inte där då och gick då tillbaka till vår grind. Detta har upprepats flera gånger. Tänkte på dig och undrar och hon uppslukats av en annan dimension och kommit tillbaka efter 10 min på ett annat ställe. Hur skall jag kunna kontrollera om det är förklaringen eller om hon bara smyger iväg utom synhåll.”

Inte kan man tro att Yra är dimensionsresenär - men vad vet du om ditt husdjur?


Hopp sker bara vid portaler

Det är vanligare än man kan tro att djur kan försvinna och komma tillbaka. Djur har helt enkelt inte föreställningar i vägen som vi har. Därför kan man sluta sig till att det är vanligt och därmed hög sannolikhet att hunden Yra tillfälligt ”har uppslukats av en annan dimension”. Min mammas katter kunde plötsligt försvinna trots att de båda var innekatter. När de kom tillbaka kunde det vara mitt på golvet utan att de gått dit. Båda katterna blev tydligt skrämda och upprört spanande efteråt. Oftast försvann de i ett specifikt rum vilket var omöjligt att försvinna på bland de få möblerna. Hon såg aldrig när de försvann eller kom tillbaka. När de flyttade ifrån huset med portalen upphörde fenomenet. Alltså närhet till lokal portal var nödvändig.

Fånga portal-hopp med klocka

Djur kan både försvinna och komma åter på olika sätt. Oavsett ”var” de än befinner sig när de är borta förändras tiden för det är ändrad lokal tid som är orsaken till en portal öppnar sig. Tideffekter uppstår alltså både när det rör sig om en förflyttning till en parallell verklighet och förflyttning/förskjutning i vår verklighet. Hoppen ger därför ofta tideffekter men problemet är att dessa ofta utjämnas på de mest förunderliga sätt. Ju längre tiden efter hopp-fenomenet desto sannolikare är de att tiden har utjämnats. I gynnsamma fall kan alltså en synkroniserad klocka på halsbandet indikera.

Med tiden som medel försvinner avstånd. Vi kallar sådant för portaler.

Mobiltelefonen som portaldetektor

En av de säkrare metoderna som kan användas för att kolla portaler och hopp är mobiltelefon. Det behövs inte mycket glapp eller förskjutning för att signalen skall brytas. Trots att det är full mottagning har det hänt mig ofta vid portaler att mobiltelefon plötsligt tappat täckningen. Detta är särskilt tydligt när man går in i eller ur en portal och fungerar även vid en låg aktivering. En minitelefon, finns i kreditkortsformat från Kina och Amazon att hänga i halsbandet och kan kombineras med en mini tongenerator som ger ljud i luren. 

Observerandets dilemmat

Tony fortsatte vår fördjupning: ”Jag tänkte direkt på att hänga en radiosändare på Yra och förväntade då att signalen bryts när hon försvinner och att den kommer tillbaka när hon är tillbaka i vår värld. Det går då även att pejla var hon dyker upp. Men problemet är varför kan jag inte se när hon försvinner utan hon gör det bakom ett träd eller buske?” 

Det hör till fenomenets natur att hon försvinner bakom träd eller buske. Så länge du ser henne är hon bekräftad av dig som observatör i denna rum-tid, alltså här. När hon inte är bekräftad av en observatör är det andra lagar som råder i en portal. Då har du kvantmekaniska lagarna som ger de närmaste förklaringarna till lokalisering och hopp i tidrummet.

Både portalerna och de som träder in genom dem 
är diskreta av naturen 


Kontrollens problem

Observatörens roll ger ett fenomenproblem: Har du full kontroll på var hunden Yra befinner sig i rummet och tiden sker inte förflyttning! Det är resultatet av när en observatör är en del av det observerade. Att pejla skulle kunna innebära så hög grad av rumslig observation att fenomenet inte uppträder. Det var anledningen till att jag inte nämnde pejling som förslag. Alla föremål, djur och även människor som återuppträder i tiden har gjort det dolda oavsett var de befann sig när de försvann. De kan inte uppträda framför dina ögon med en ”teleportationsflash”. Låg föremålet på köksbordet, återinträder det i vår verklighet och tid dolt under till exempel duken, i skon, i garderoben. Alltså utanför medvetandet hos observatören. 

Inga flashiga ljuseffekter förekommer. 
Ändringen i verkligheten sker alltid omärkligt

Schrödingers katt och Tonys hund

Inför inte för hög kontroll blir slutsatsen. Det låser skeendet till en tid och ett förlopp och hindrar de kvantmekaniska lagarna, som är grunden för portaler, att träda in och ge så kallade hopp. Koppel är för hög observatörskontroll. Pejling kan vara för hög kontroll. Förlorad signal däremot innehåller inte informationen var utan bara när och fungerar därför enligt osäkerhetsprincipen. 

Om vi ska ta med lite humor så har problematiken med Tonys hund likheter, fast de omvända, med Schrödingers katt! Alltså, stäng lådan så osäkerhet uppstår om hunden finns där eller inte levande! Eller förtydligat; titta inte när hunden går in i lådan, så kan den dyka upp ur en annan låda (och ur hundens synvinkel har du och rummet flyttat dig). Förutsatt att lådorna befinner sig dolda på naturliga portaler. 

Enligt Schrödinger kan hans katt vara både levande 
och död samtidigt. Och enligt Tonys hund kan hon vara i två 
lådor samtidigt – tills någon öppnar och tittar. 


Observatören lagar hål i vekligheten

Mänskliga sinnet rationaliserar bort med automatik och fungerar på så vis som en stängare av portalers tillfälliga öppningar – något jag menar är inneboende i vårt universum för att verkligheten skall hindras att lösas upp. Observatören fungerar i detta fall som bestämmaren av ett kvantfysiskt utfall, som ett portalfenomen innebär, så att verkligheten bibehålls homogen efter händelsen av det lokala kvanthoppet djuret gjorde. Med andra ord – skulle vi inte observera verkligheten skulle den riskera att upplösas och aldrig funnits. 

Kosmos är korrekt sammansatt.
Det är våra perspektiv som är fel.

Genom att jag har studerat fenomenen med klärvoajant öga och byggt instrument efter observationerna har jag förstått att kvantfysikens lagar råder på portaler. Och att man skall se portaler som potentiella kvantfysiska tunnlar som finns utspridda i naturen. När en observatör kan påverka utfallet är det naturligt att dra slutsatsen att en människas sinne kan öppna portaler – alltså skapa hål i verkligheten och träda ut ur. Är du redo för det?

Självfallet vi kan skapa våra hål i verkligheten


Mikael Kvist
Författare till 12 böcker och 13 utbildningar
Grundare av Forskningsgruppen PARCS – PAranormal Research Center of Sweden


------------------------ 


På gång: 
Det mest gedigna verket om portaler som någonsin skrivits kommer att publiceras på Spektra-Art Förlag i 3 volymer; Kristallportar I – III. Verket innehåller allt du behöver veta om hur du hittar portaler, vilka fenomen som uppstår, hur de fungerar och inte minst de nycklarna för att träda in i en annan verklighet. Författaren är Mikael Kvist.

Boka dina böcker:
Maila till bokabok@spektra-art.se . Du binder dig inte för någonting. Skriver du din postadress också sänder vi dig också ett förmånligt intro-erbjudande! 

Håll koll på nästa artikel:
Gilla oss Omtiden på Facebook Det är alltid uppmuntrande



---------------------- 

lördag 25 januari 2020

Närkontakter som inte rapporteras


I mina studier av kristallportar (portaler) har jag under åren kommit att möta många som upplevt UFO och även närkontakt av 3:e graden i Sverige. Antalet observationer börjar närma sig 500. Av dessa har ingen rapporterats till polis, militär eller UFO-Sverige. Varför?

Det finns en rad anledningar till att UFO inte rapporteras. En av dem är att det hänger ihop med att UFO, när det handlar om dimensionella besökare, sällan är en enkel observation av ett objekt eller ljus på himlen som rör sig ovanligt. När dimensionella besökare träder in i vår verklighet tänjs vår verklighets ramar och naturlagar. Jag berättar här om fyra orapporterbara tillfällen som jag varit med om.

Hunden som skällde åt ingenting

En klärvoajant kvinna jag jobbade tillsammans med UFO-kontakter under flera år. Hon bodde nära en sjö där det bland lokalbefolkningen var känt att det kunde uppträda svävande ljus ovanför. Hon hade själv sett dem flertalet gånger tidigare. Denna sena kväll var hon på sin runda utmed spåret. Hon kände plötsligt den där typiska lite elektriska känslan mot huden och visste att något var på gång.

Samtidigt en hundra meter framför började en kopplad hund skälla vänd mot sjön. Den tittade upp mot ljuset som plötsligt hängde över sjön. Ägaren stod också vänd mot ljuset och tittade för hunden drog i kopplet år det hållet. Jag vet inte längre hur länge de stod så men det rörde sig om flera minuter tills ljuset försvann och hunden slutade skälla.

(När en stjärna får skäll är det inte vanligt gnäll! (Ej från tillfället))

Det slutade med att de möttes och pratade grannskapsprat. Lite försiktigt försökte hon komma in på vad de sett. Mannen hade inte sett någonting! Fast han också hade stått och titta rakt på samma ljus under samma tid. Det var ingen idé för henne att försöka mer. De gick vidare åt varsitt håll.

Vi pratade om händelsen efteråt. Då var det nytt för mig att total minnesutsuddning kunde uppstå och jag började formulera modellen om verklighetsintrång. Något som orsakade bortträngning på liknade sätt som trauman gör. Det visade sig vara en intressant skillnad med klärvoajanta personer och kontaktpersoner jämfört med vanliga personer. Klärvoajanta hade större förmåga att minnas  inträden av besökare i vår verklighet.

Jag känner fortfarande idag inte till att någon, efter två årtionden, rapporterat något ljussken från den sjön. Där ligger de lugna Svenssonvillorna fortfarande ostörda tätt tryggt, som folk vill ha det. Vem rapporterar ett fritt svävande ljus ovanför en sjö som bara du själv, en hund, men inte dess ägare, såg? Ingen.

(Verklighetsintrång kan var lika hotfullt som inbrott.
Grannsamverkan hjälper)

Långtradaren som inte var långtradare

Med samma klärvoajanta kvinna åkte jag sent på vägen mellan Ludvika och Grängesberg. Vi satt tysta på den långa raka sträckningen och på varsitt håll i bilen i ett annat sinnestillstånd. En långtradare kom in bakom oss och bländade inte ner. Jag började störas i min tankar av det intensiva helljuset. Kvinnan som körde vred ner backspegeln. Det var först när jag började tänka att ”varför kör han aldrig om någon gång, det är ju raksträcka”, som jag bestämde mig för att vända mig om. Det fanns ingen lastbil! Vägen var helt tom. Ljuset försvann. Det fanns inga avtag åt sidorna. Vi började prata och hon hade inte heller sett något fordon komma upp bakom oss.

(Ingen långtradare bakom Richard Dreyfuss heller)

Vem tror på två ”UFO-troende” som upplever samma sak som i filmen Närkontakt av 3:e graden? Jag skulle blivit tveksam och avfärda det om jag inte hade haft erfarenhet av flera sådana incidenter. Därför föll det mig aldrig in att rapportera det.

(Att rapportera en UFO-händelse som är som tagen ur en en film
är självmord på sitt eget anseende)

Detta var första gången som jag fick uppleva att en ytan kan bli upplyst utan att en källa till ljuset är synligt. Det har hänt flera gånger efter det men då har det rört sig om att marken lokalt ovanifrån lysts upp nattetid. Självklart utan helikopterljud eller några byggkranar mitt ute i skogen. Jag har sedan dess lärt mig att detta är ett av de portfenomen som kan uppträda och är inte nödvändigtvis kopplat till UFO.

Jag frågade ett par av mina gamla kontakter om de idag skulle rapportera upplysningsljuset av ett ”UFO” utan att sett källan till det. Svaret var självklart nej. Ingen vill utsätta sig självmant för en dumförklaring. Dessutom var det ju bara ljusstrålar.

(Upplyst plats utan ljuskälla är ett fenomen som kan uppträda i Kristallportar)

 

Blånekade att gå ut och titta

Två bekanta kom till min flickvän på besök en sensommardag. Den ena, en man som hade läst mina böcker Tidkrigarna I & II, tyckte de var intressanta för de talade till ingenjören i honom. Jag omedelbart ”kände igen” honom. Det är något jag har lätt för som kontaktperson att känna igen andra som har kontakter med olika utomjordiska grupper, vare sig de är medvetna själva om det eller ej.

Både jag och min flickvän var vana att känna när skepp lade sig ovanför. Det var uppenbart för mig att de ville ha medveten kontakt med honom. Min flickvän som gick ut på balkongen såg den där extra starka stjärnan som hängde nära Karlavagnen. Utan att säga något om det som hängde där försökte vi få honom att gå ut på balkongen. Tro det eller ej men han vägrade gå ut på balkongen, fast han rökte själv då och då. Han visste, utan att han kunde veta, att om han gick ut på balkongen skulle hans liv aldrig mer bli detsamma. Bara av den speciella atmosfären som uppträdde i rummet slog verklighetsintrånget till.

Dagen efter kom de oväntat ut till mig och hälsade på i min lilla stuga i dalaskogen. ”Nä, det känns inge bra det här!” upprepade han gång på gång. Han trodde inte ett dugg på någonting av det jag sagt eller på någonting överhuvudtaget. Jag är inte den som vill övertyga någon men valde ändå att möta honom på hans våglängd – det vill säga som ingenjör. Jag kommenterade några saker på rent tekniskt språk och bjöd honom in i mitt labb och verkstad. Han kom långsamt ur sin upprepningskoma och började fatta att detta var konkret det jag pratat om dagen innan.

(Verklighetsintrång kan slå till tvärt redan före en händelse,
och de vet inte vad de avstyr)

Exakt samma beteende hände en gång till, ett halvår senare, när jag föreslog vi skulle åka till en plats där det hade uppträtt ljus som strålade upp från marken. Jag vet i kroppen när fenomen är på väg att uppträda. Nästan framme tvärstannade han plötsligt och vände bilen med kommentaren: ”Nä, det känns inge bra det här!”. Jag svarade inte på följdkommentarerna utan fortsatte prata om annat istället.

Begreppet verklighetsintrång fick fler nivåer av underliggande och samverkande orsaker. Det visade sig vara en långt mer komplicerad reaktion än jag tidigare hade förstått. Det är en så hårfin balansgång om man skall introducera en person till en annan parallell verklighet. Jag tar inte med personer till platser just på grund av denna problematik. Då krävs det att de redan innan haft upplevelser och att de är klärvoajanta.


(Vad han inte fick se vet han inte.
Han vet inte ens att han själv vägrade det)

 

Den femte som försvann

De flesta fenomen jag har iakttagit har naturligtvis skett i samband med att jag och mitt team undersökt kristallportar (portaler). Många underliga tidfenomen har uppträtt på platser och ibland efteråt. Dessa observationer har legat till grund för de arbetsmodeller jag haft för förändrad lokal tid. Och konsekvenserna av de påföljande justeringar i tiden som följer kan var oanade.

För att göra en lång dags äventyr kort: På vägen hem från vårt besök vid en protal började jag förvånat tänka på hur gott om plats jag hade i baksätet. Jag mindes Nissan som väldigt trång och armstödet hade skavt mot mig. Som om vi suttit fem i bilen dit fast vi var bevisligen bara fyra. Hur kunde jag minnas så fel. Att min höft blivit öm av annat? Mindes jag en annan biltur? Förklaringar jag sökte fick jag inte att stämma. Istället gjorde jag det radikala att gå in i upplevelsen av att vi var fem.

(Att göra omtag är en teknik att spela upp minnen
tills jag hittade det som försvann ur verkligheten)

Vi hade varit fem som pratat om utflykten! Och det kändes märkligt tomt när jag tänkte på att den femte inte var med. Vi hade ju bokat dagen... eller? Jo, det hade vi men jag kunde inte minnas hur det kom sig att han inte var med. Bara att det var trångt i bilen dit. Inte hade vi väl glömt honom!? Långsamt tvingade jag mig att utifrån skavet på höften minnas hur trångt det var, vem som satt var, hur skönt det var att sträcka på sig. Omtag på omtag och jag fick bilden långsamt klarare – jo, vi hade stått vid bilen, fem personer, när vi klev ur vid portalen!

(För att återkalla minnen utanför tiden
krävs särskild list för att komma in bakvägen)

Jag kunde delvis återkalla minnet av oss fem. Tillsammans kunde vi pussla ihop ytterligare bitar men heltäckande blev det inte. Den femte personen fanns där delvis i våra minnen sedan var det bara att acceptera att tiden växlade och ett annat scenario och verklighet framträdde. Var någonstans var då den femte personen enligt honom själv? På toaletten! Ja, men inte hela dagen väl? Han blev först irriterad sedan förbannad på min återkommande fråga. Jag lärde mig att när ”verkligheten” konfronteras för mycket uppstår aggressivt försvar mot verklighetsintrånget.

Metoden att minnas och kolla efter luckor i minnet kom jag att utveckla med åren så jag blev riktigt skicklig på när variationer och förändringar skedde i tiden. Och även när tid förlorades. Jag till exempel kollade om jag kunde minnas och återkalla hela vägen jag rest till en plats. Fanns där en lucka började jag genast att långsamt tränga in i resterna av glipan som fanns kvar där. Klockor kan indikera men sinnet kan fånga. Tid är inte vad flesta tror den är. Den är dynamisk, flexibel, meandrar och kan korsa varandra i portaler.

(Att upptäcka en saknad pusselbit är att upptäcka en öppning
– en portal utanför tiden)

Var det något att rapportera? Att vi åkte till en UFO-plats fem personer men kom tillbaka fyra och den femte minns bara argt att han satt på toaletten hela dagen? Självklart inte! Inte heller en enda av de nästan hundra klärvoajanta personer jag har jobbat med har någonsin rapporterat en observation. Men händelsen bidrog till viktiga pusselbitar hur tidjusteringar sker efter att portaler varit öppna. Många observationer är ointressanta ur traditionell UFO-rapportering men för studiet av portaler är dessa högst väsentliga.

Mikael Kvist
Klärvoajant kontaktperson samt forskare och tekniker

----------------------------------------------------------


Boka den kommande boken hur portaler fungerar och hur du hittar dem. Kommer att publiceras i sin helhet i de kommande böckerna om Kristallportar.

Mejla till bokabok@spektra-art.se och skriv Kristallportar.
Skriv även din postadress så sänder vi dig erbjudande om att få köpa böckerna till jättebra introduktionspris. Du binder dig inte för någonting!


----------------------------------------------------------


Appendix 1 (för dig som vill veta mer):

En översikt över hur portaler kan har olika grad av interferens med parallell verklighet enligt KRS - Kristallportars Relativa Styrka. Den är framtagen ur mina studier av portaler och dess påverkan på bl.a tiden. (Klicka på bilden för fullstorlek)

 

Appendix 2 (för dig som vill förstå grader av verklighetsintrång):

En översikt hur olika grad av öppning mellan två verkligheter orsakar verklighetsintrång och påverkar personers minnen. (Klicka på bilden för fullstorlek)

  1. Hunden som skällde åt ingenting – KRS 3, Märkbart verklighetsintrång
  2. Långtradaren som inte var långtradare – KRS 3, Ljusfenomen kan uppstå
  3. Blånekade att gå ut och titta – KRS 3,5 - 4, Starkt verklighetsintrång
  4. Den femte som försvann – KRS 4, Starkt verklighetsintrång, minneslucka uppstår, tiden förändras dramatiskt.

----------------------------------------------------------