Lavinartad respons
Butlers första intervjuer och studier började som ett hobbyprojekt. Men efter att han hållit några föreläsningar om sina resultat fick han en närmast lavinartad respons och kontakt med massvis med nya personer som upplevt naturväsen. Först efter sin pensionering från undervisningen vid University of Alberta har Dr Butler kunnat lägga full tid och resurser i ELFEN Project.Undersökningen
ELFEN Projektet grundades 1998 av Dr Jim Butler, Ph. D., en högt respekterad professor vid University of Alberta och en internationell auktoritet på naturvårdsbiologi, naturreservat och naturskydd. E.L.F.E.N. är en förkortning av Elemental Life Form Encounters in Nature (övers: Möten med elementära livsformer i naturen). Undersökningen vände sig till personer som hade stött på väsen som kan beskrivas som elementarer, naturandar, pysslingar, tomtar, fauner, småfolk, nymfer, älvor, feer eller andra slags naturväsensformer. Möten med spöken, uppenbarelser, änglar, eller UFO:n var inte föremål för undersökningen. De första 200 intervjuerna med personer som haft möten med naturväsen bedrevs till största delen i västra Kanada.Bekräftade möten
Dr Butlers egen hypotes om denna samling av observationer är att det handlar om "riktiga", inte inbillade, varelser och samhällen. Man kan förstå det av statistiken. I motsats till den allmänna föreställningen om fairymöten är människor inte alltid är ensam när det händer. Människor som rapporterat att mötet skedde i närvaro av en annan person var upp 33% av tillfällena. Ensamma med upplevelsen vid 67% av tillfällen. För hela 62% av de tillfällen då en annan person var närvarande, bekräftades mötet av den andra personen!Oväntade siffror
Det finns en hel del oväntade siffror i statistiken. Att de flesta möten sker i naturlandskap 46% var väntat. Men att 23% skett i närheten av hus var förvånande och att hela förekom 27% är inomhus var överraskande. Att flesta iakttagelser sker i skogen är lätt att tänka sig, likaså kring stenar och vatten. Men att hela 25% av rapporterna kom från stadsområden var oväntat. Att män och kvinnor ser naturväsen lika ofta hade jag själv inte gissat.Barn och vuxna
Det är en viss skillnad mellan vuxna och barn i statistiken. Ett barn som ser naturväsen är något mer benägna att se dem igen. 53% av barnen har haft flera observationer. Vuxna har bara haft upprepade möten vid 30% av fallen. Vid 86% av tillfällena har barn stött på eller lekt med mer än en varelse. Vuxnas möten involverar också fler än en varelse vid 61% av mötena. En annan intressant observation är könsfördelning. 87% av alla iakttagelser var osäkra om kön, i synnerhet när små älvor uppträder i större antal. Av de iakttagelser där kön kunde urskiljas var 85% manliga och endast 15% var kvinnliga.Gränsfenomen
I rapporten nämns också fenomen som jag kallar för gränsfenomen. Alltså sådana som uppstår när två verkligheter endast delvis går in i varandra. Under sådana omständigheter kan till exempel ljudet av skratt uppfattas (låter som en grupp av små barn), utan att någon är synlig för ögat. Det har rapporterats i 11% av beskrivningarna. Det finns en hel del rapporter och beskrivningar av att naturväsen lämnar fotspår efter sig utan att de syns. Naturväsen observerades också kunna försvinna efter behag, rusa iväg med onormal hastighet och ibland hoppa in i en sluttning eller klippblockButlers hypotes
Hur summerar då Butler dessa möten och vad orsakar dem? Han menar att det handlar om riktiga varelser och samhällen. ”De finns i ihållande tillstånd av vibrationsfält. Olika former av naturvarelser lever och skiktar sig inom olika frekvenser. Grupper och individer behöver modulera sina frekvenser för att vi ska kunna se dem. Tomtar och älvor till exempel verkar upprätthålla tillstånd synliga för oss under flera timmar, medan endast några minuter för älv-former.”Förutsättningarna för möten
Dessa unika möten tycks ske enligt vad Butler kallar för en miljö av multipel närvaromiljö - en slags parallell verklighet i utkanten av mänsklig perception, som visas under en eller flera förutsättningar. Dessa förutsättningar benämner Butler som: Självtransformerande, miljötillåtande (Ingressportaler) och även rent slumpmässiga.Ingressportaler
Det Dr Butler kallar för miljötillåtande förutsättningar är kanske det om är mest intressant ur slagrutesynvinkel. Han menar att en omständighet är miljötillåtande ”när eller var en plats uppvisar varians att tillåta en större likvärdighet i egenskaperna i våra synliga ljusfrekvenser som delar upp perceptionen om livets dimensioner som vi föreställer oss dem”. Jag skulle uttrycka det med mina ord som att parallella verkligheter ligger tillfälligt och lokalt närmare varandra på vissa angränsade platser. Dr Butler kallar dessa platser för ”Ingressportaler” (övers: ”Ingress Portals”) och är ofta förbundna med specifika egenskaper.Ingressportalers egenskaper
Dr Butler har räknat upp dessa karakteristiska egenskaper eller omständigheter hos Ingressportaler. En plats där ”slöjan är tunnare” eller ”slöjan lyftes” hänvisar ofta till upplevelsen av sådana omständigheter. Här är några miljötillåtande omständigheter som Butler nämner:- Dimmiga platser
- Rinnande vatten
- Åska
- Platser med kristalliserade strukturer
- Leylinjer
- Platser med magnetfält
- Platser med geotermisk aktivitet
- Sten med specifika mineral
Hur uppfattar naturväsen mötena?
Småfolket kommunicerar ganska ofta avsiktligt med människor (23% av mötena). Älvor och tomtar i rapporteringen antingen "presenterar sig" eller verkar mycket förvånade när människor stött på dem. Små älvor som leker sinsemellan i närheten av mänskliga hem stannar uppmärksamt och stirrar tillbaka när de är medvetna om att en människa faktiskt tittar på dem. Det verkar vara något de inte förväntar sig och det är obehagligt för dem. I flera fall verkar de mycket förvånade.Att förhålla sig till detta
Om nu dessa verkligheter existerar fysisk parallellt med oss väcker det en hel del frågor. Hur interagerar vi på bästa sätt? Och hur kan man förhålla sig till dessa parallellt existerande varelser och verkligheter? Dr Jim Butler nämner att ursprungsbefolkningen utmed Kanadas västkust berättat följande: "Vi lever i harmoni med dem. Vi erkänner varandra som om vi ömsesidigt delar samma utrymme."Mikael Kvist
Källa: www.elfenprojekt.com.
Figur: Regina Larsson
Foto: Mikael Kvist
Intressant! Har sedan barnsben haft kontakten och som ung såg jag även knytt med mera. I sanningens namn räddade dessa varelser mig genom att alltid finnas där, när barn & ungdomsåren blev för tuffa för min själ.
SvaraRaderaI dagsläget känner jag av dom och skymtar dem i ögonvrån. Troll har jag sett ganska tydligt senaste åren.
Hade en hund som var klockren på att visa mig kraftplatser i naturen och hon kunde även vägra att vara på vissa ställen.
Många platser som jag känner stort obehag att besöka, har visat sig vara platser med mycket järn i berget. Har du några tankar om det?
I Ljus//Wynja