tisdag 1 december 2020

Kärlek bortom dimensionerna

Kan två mötas som inte är av samma planet? Vad händer om kärlek uppstår? Tro det eller ej, men alla avstånd upphör. 

Jag börjar i tokiga änden
Hur är det att äga en kärlek som passerar både tid och rum men även dimension? Det är bortom sunt förnuft, om inte, kalla det för rent dumdristigt. Jag menar hur i hela friden skall det vara möjligt att träffas med några miljoner år i tidsskillnad? För att inte tala om dimensionerna och tidkrigen som skiljt oss åt. Bli aldrig förälskad i en utomjording brukar jag säga men i själva verket har jag ingen talan. Jag föll genom rymden, och hon till mig. 

Ett livligt liv med utbytare
Visst hade jag haft erfarenhet av utbytare så jag visste vad det var att lämna kroppen och låta någon annan ta över och köra bilen. Jag kunde använda samma sak när jag behövde få rapporter lämnade utan distorsion. Jag lämnade kroppen och utbytaren lämnade rapporten och jag kom tillbaka när det var klart. Behövde jag lära mig en annan civilisation inifrån kunde jag med tillåtelse gå in i en utomjordisk kropp och erfara och förstå deras verklighet. Det medförde också att jag ofta fick med mig deras språk tillbaka. Vanligen tynade dessa bort när jag inte hade någon att prata dem med. Men mina kunskaper och förståelser jag erhöll stannade. Jag använde detta som diplomat för att förmedla förståelser mellan olika motsatta utomjordiska grupper. 

(Med utbytare, varken inre eller yttre rymd var mig främmande)

Blyg inför henne av stjärnorna
Så långt var det lugnt. Tills Hon kom. Vi möttes som diplomater och plötsligt var jag så blyg som aldrig förr. Nu hade jag tagit mig vatten över huvudet och kände mig som en liten blöt katt inför henne. Visst hade jag mött alla slags former, inklusive insektoider, men någon som henne och med den utstrålningen, ja då var jag liten. Tack och lov fick vi mötet privat, till och med hemligt, för det var ju krig. Inget var sig likt, hon mötte mig typiskt utomjordiskt milt, men det var mer. Vi stod där blyga inför varandra? Hon med blont kroppslångt men uppsatt hår som ramade in hennes klassiskt vackra ansikte. En aura, jag tappade andan av fyllde rummet och det där underliga... hon hade känslor, eller uppstod de med mig? 


(Jag hade för lite självkänsla för att begripa att jag, människa av Jorden,
hade berört henne som ingen annan)


Stulna stunder
Vi gjorde det vi kunde för att träffas men i krig och bevakade portaler blev det inte ofta. Och det skulle bli svårare för krigen hade knappt börjat och Fria Förenade Flottan hade inte bildats än. Varje möte var stulen tid, olaglig för att säga det mer korrekt. Om kärlek skulle uppstå, skulle band uppstå som bröt mot dimensionslagarna. Dessa kärleksband blev förbindelser som knöt samman tider på ett olagligt sätt, för de skulle kunna orsaka okontrollerad öppning mellan verkligheter. Men än värre var att de som upprätthöll ordning genom sin makt skulle förlora sin makt. I oförmåga att observera egna känslor såg de omöjlig kärlek över dimensionerna som ett hot. Så många gånger jag frågade varför är vår relation så förbannat farlig, varför får vi inte vara ifred? Men det var ingen fråga, det var förtvivlan över att det obeskrivligt fina inte fick finnas. 

Reflekterade först i spegeln
Jag märkte henne inte först. Jag tror det var när min hand plötsligt berörde mitt skägg som var så typiskt för henne. "Va, är det du!?". Jag gick till spegeln och tittade. Var det så? Var det ditt luriga leende jag kände, inte minnet av dig? Hon lämnade inte mina tankar, det var omöjligt att låta bli att tänka om och om igen på henne när vi träffats. Spelades upp om och om igen. Men, "näe, du är där din luring, du ser genom min ögon!" Och så sprudlande strålade hon upp. Jag tappade hakan, bokstavligen. "Du tappade hakan", sa hon lurigt leende, och jag stängde den genast! "Nä, det här är inte rättvist", skulle jag säga men hann inte klart innan jag såg henne i spegeln. Jag tittade på mina, eh hennes händer, såg genom hennes ögon. Vi var två och inte. Två men en. 

”The best thing, the only thing about me that I like, is you”

I Dina Ögon
Det är otroligt att det finns en film som fångat detta så väl. 'In Your Eyes' heter filmen (från 2014). Välspelad så den är njutning och den porträtterar så många lustiga aspekter av att vara två som en. Jag har bifogat länk till den men jag säger köp den! Jag kan inte beskriva så som den filmen kan. Jag vill till och med säga du behöver se filmen för att förstå vad jag skriver och varit med om. Visst är det ett drama men det är så många realistiska element i den att jag häpnar varje gång jag ser den. Toabesöken kan jag säga i förbifarten löste vi fint, ja det var ju bara jag som tyckte det var pinsamt att skita med min lady på muggen! Uppfriskande i sinnet, trots doften, att vara konstigt halvtom vanlig ett kort tag. Men jag hann inte ens stänga toadörren efteråt innan magin var där igen, hon hade bara trätt tillbaka lite fint. 

”Sometimes when I'm with you, I forget myself”

Folks reaktioner
Det går inte att beskriva hur det är att vara två som är en. Bara göra bleka jämförelser. Du går inte omkring och tänker eller ännu mindre säger "jag har blivit hel". Fylld är fylld och det stilla. Det är lugnt inom och du (eh, ni) har en längtan att rinna över när du-ni får chansen. Det är dock ett problem. Visst väcker man underlig berördhet i andra men också avund och även svartsjuka. Det går inte att förstå att jag bär en kvinna inom mig som upplever mig inom. Filmen visar det så väl. Visst blev jag stående pratande för mig själv ibland (på NMT-klumparnas tid, innan det gick att skylla på plattnalle med Bluetooth-lurar). Men det var inte det som väckte uppmärksamhet. Alla märkte vi var två som var en, fast de aldrig kunde förstå. De drogs till det där som kändes igen som förälskelse fast inte var det, för förälskelse är ju riktad till någon annan – den här stannade inuti. Och jag lovar att kärlek som inte är beroende utan bara finns där, fylld oberoende vad den andra gör eller säger, väcker ilska och tolkas som oälskad. 

They think I'm in love hot, but I'm not.
They think I'm spaced out, but I'm spaced in. 

Ny tvillingsjäl nu igen
Det finns så mycket myter om tvillingsjälar men det mesta är förvrängt. Det finns en verklighet bakom, ja, men myterna är skapad av bortträngda behov som klätt sig i ny kostym. Inte minst är det en flykt till en andlig Starlet-dröm. En tvillingsjäl är föreställningen om att inte behöva bearbeta och lösa relationsproblem som hör jordelivet till. Förbrukningen av tvillingsjälar kan var hög. Jag har svårt att låta bli att sucka när jag hör saker som: ”Har du mött hennes nya tvillingsjäl!” Ibland skall han vara hennes Soulmate istället, för det slår högre, beror på modet just det årtiondet. Och då kommer vi till andra orsaken till förvrängning. Behovet av upphöjelse, eller snarare självupphöjelse. Egentligen är det primitiva genetiska mekanismer att skapa sig en social status i flocken genom den man förökar sig med. Det gynnar avkommans överlevnad, så beteendet har alltså avlats fram. Det finns många fler simpla psykologiska orsaker till att ha sin övertygelse om tvillingsjälar – att vara övertygad om ett ”öde tillsammans” lugnar ner grav svartsjuka. 

Starlet, so far away from real love in the stars
it makes people fall for flat conceptualized dreams

Spoilervarning
Jag älskar filmen 'In Your Eyes', speciellt Dylans sista mening när de äntligen träffats, innan de berör varandra: ”This is going to be so weird”. Och ja, inget är sig likt, ingen motsvarighet finns. Vi får aldrig nog av varandra, vi bara vilar i mindre intensitet. Vi pratar inte ens telepatiskt, vi vilande är. Vi är i olika rum men hon är alltid här. Och hur vi än gör går det inte att uppleva utan att vara två om det. Ingen av oss undrar, vi vet för lystern som allt får, är den andres ögon som ser. 

När det inre blir större än det yttre
Allt blir omvänt. Den största rymden är inom, bokstavligen. Det är svårt att ligga bredvid varandra utan att ha liten hudberöring. Nudda och en skälvning går genom kroppen inuti. Vidröra lite mer och den punkten växer i vårt gemensamma upplevande tills den fyller våra sinnen, exploderar som en nova i oss samtidigt. Och jag ser med min arm nuddande din, rymden inom dig oss. Stjärnor. Allt är upp och ned, ut och in. Jag minns så märkligt när jag tänkte "du biter mig för hårt!". Och så var det jag som bet dig! 


Jag försökte bara en gång visa min kompanjon vad det innebar. Vi hade några års gemensamt arbete med dimensionella kontakter bakom oss. Jag öppnade mig där vi satt i portalen i hennes kök och hon förskräckt utbrast att hon såg kylskåpet rätt igenom min kropp. Jag öppnade lite till och hon utbrast ännu mer förskräckt, jag ser stjärnor, rymd! Ja, jag vet, det var det jag ville visa dig, svarade jag och slöt långsamt igen. Det är så när avstånd upphört en gång mellan två. Utan avstånd finns inte heller storlek eller rymd utanför. Jag visade aldrig någon mer, hon blev sängliggande och fick ”feber” som varade i en månad efteråt. 

Det oundvikliga mötet
När lilla jag fått uppleva detta stora står frågan: Vad blir då kvar när de Två Polerna möts? Ingenting säger jag. Ingenting av avstånd, ingenting av separation genom dimension, ingenting av makt som kallades hierarki, andlig hierarki. Det är därför sista kampen kallas för 'Kriget som gör slut på alla krig'. Inte undra på att deras möte varit krigat mot. Det är så berättelsen slutar om Det Oundvikliga Mötet, med början obeskrivbar. 
.

Mikael Kvist 
Författare, forskare och kontaktperson 
med kontinuerlig utomjordisk kontakt sedan över 25 år 


______________________________________ 


Länk till butiker: 

Länk till kopia 'In Your Eyes Only' (2014):

Länk till dålig kopia på YouTube: 

Länk till 'Det Oundvikliga Mötet': 

.


Dylans sista replik: ”This is going to be so weird”. Och jag lovar det blir det – inte veta om det är jag som berör eller blir berörd. Allt är dubbelt, samtidigt ett, och mer. 

______________________________________ 

Svar på vanligaste följdfrågor

Menar du att Tvillingsjälar finns? 
Nej, det är ett begrepp skapat av människor av både flykt från verkligheten och av glimtar av det jag beskrivit ovan. Det har också byggts upp av, kalla det, minnsesfragment från kosmiska krönikor – se 'Det Oundvikliga Mötet'. Resten har byggts på och teoretiserats av behovet att tro på Tvillingsjälar och Soulmate. Av alla mina diplomatiska kontakter under 25 år har ingen utomjording tagit upp eller bekräftat vad som populariserats och omkanaliserats i det oändliga. Rådande föreställningen om tvillingsjälar är resultatet av det kollektiva medvetandet som är fullt av dessa tankar flytande kring Jorden. 

Är det möjligt att leva detta på Jorden?
På grund av människans uppbyggnad enligt personlighetsmodellen jag har tagit fram i mina studier (som innefattar emotioner, psykosomatik och som förklarar hur bortträngning fungerar) är det inte möjligt i jordisk medvetande. Det resulterar i fruktansvärda utspel orsakat av ett tillstånd jag benämner som överslag och som ofta resulterar i permanent personlighetsförändring. Det räcker med ett överslag för att allt skall vara förlorat och förbindningen bruten. Men om den ena har utomjordisk kropp med utomjordiskt medvetande så är det möjligt. Och jag som haft utbytare och levt det här, vet att jag kan stanna i att vara en, allt till trots runtom. 

måndag 15 juni 2020

Naturväsen berättar om det Stora Skiftet

Jag har under många år umgåtts nära med naturväsen och speciell knytt. Det har ofta kommit och berättat sina äventyr, synsätt och inte minst sin annorlunda förståelse av kosmos. Det är en egen slags kosmologi få hört om för deras röst har inte varit hörd förut. 
(Ikko den första knytt-diplomaten)


De har aldrig trängt sig på

Som naturväsen är kräver de aldrig något. När de får finnas tillsammans med människor är de bara skuttande lyckliga och evigt trofasta. Att de inte ägt ett enda vapen beror på att de inte kan tänka en aggressiv tanke. De har inte ens kunnat tänka tanken att försvara sig. De har bara sett på med stora tårögda ögon och en fråga i hela kroppen som aldrig kan få ett svar: ”Varför gör de på detta viset?” De själva och deras bärare har inte fått finnas och har medvetet uteslutits ur tiden, d.v.s ur krönikor. De jag talar om är alla små naturväsen och bäraren är den kvinnliga gudomliga principen, Modern, som de lever inuti.

Vad kan var bättre än att citera knytt när det gäller deras uppfattning av Modern:
”När man...
När man tittar på Henne
blir man så hjärteglad
att man glömmer allting.
Det blir bara tyckaomom kvar
och en massa oj oj.
Slut.”
(Det skall alltid var ett slut efter varje saga och visa ord som sägs. Det är så man hör att det var sista droppen som porlat fram.)

(Alla känner Henne bokstavligen, i sig, kring sig, runt sig, nära. Oavsett om de är stora, blå eller små)


Den oberättade historien 

Hur många folkliga berättelser har vi inte som handlar om skogens varelser som är utestängda från den kristna guden. Människor blir frälsa och oknytt hålls bort. Människor måste begravas i vigd jord och naturen blir något man bekämpar. I naturväsens beskrivningar av tiden framstår en helt annan oskriven historia. Deras är krönikad genom att den muntligen sagats. Följande begrepp om tider är hämtade och sammanställda ur småknytts berättelser:


Den långa sommarens tid – Det knytt kallar för tid skulle vi kalla för epok. Det är om den tiden som knytt säger glatt: ”När vi fick vara tillsamman med andra än varandra.”

Den stora vandringens tid – ”Tiden när alla knyttar fick dra sig tillbaka, för att de inte fick finnas för den store Guden.” Det är en olycklig tid som knyttar aldrig berättar om utan det måste gråtas till, torkas, hållas om och ätas något litet gott efter.

De stängda portarnas tid – ”Tiden fram till nu när portarna var stängda och människorna blev olyckliga och hårda mot naturen.” Den är svår att berätta om för knytt för de kan inte förstå den tiden. Med darrande underläpp säger de nästan alltid lika oförstående: ”Varför gör de på detta viset?”


(Hon sjönk in i sig själv, och de små fortsatte klappa på Henne och berätta Henne)

Efter dessa tre tider beskriver knytten en slags mellantid. De kallar den för De många lägereldarnas tid – ”Berättandets tid – Det är de stora sagornas tid”, som knytt säger. Det här är en tid som knytten älskar att saga om för den spännar så mycket att alla slutar mumsa (och andas).  Jordisk tid, alltså när dessa kosmiska händelser startade, var den 19:e Oktober 1997. Den är känd som 'Första Rörelsen'. Då gick kallet ut i naturfolkens riken.

Moderns modiga minsta

Ett dramatiskt spel har pågått där Moderns modiga minsta har rest sig, uppmuntrade av en svärdets bärare i alla riken. Han kämpar för återförening mellan de separerade motpolerna. Han vandrar i alla riken. I högre sfärer är han bland annat känd som en ärkeängel. I naturväsens riken bär han lika många skepnader men med mindre kända namn.

'Första Rörelsen' märktes av här genom portaler första gången den 15:e November 1997. Många personer oberoende av varandra oförklarligt grät och var förtvivlade utan orsak en hel vecka och tappade livsgnistan länge efter. Vad hade hänt? Det väntade och samtidigt det obegripliga. Ingen av moderns alla varelser var välkomna. De kämpade för Henne, gav sina liv, under sju hemska dagar, tills de till slut bröt igenom och deras seger gick som den första vågen genom alla portaler på Jorden och i kosmos. Vad vi känner av nu i portaler har vi liv, små liv, att tacka för. De började den, de fortsatte den och de lyckades nå hela vägen ut, 23 strävsamma år senare.

(De minsta gjorde det största - förband De Två) 


Förklaring av portaler och deras återverkningar 

Jag backar lite för att förtydliga. Trots att olika tider är separerade sammanfaller de ibland med vår tid på olika platser. Dessa skulle vi kalla för portaler eller kristallportar. När dessa står öppna får kosmiska händelser återverkningar som påverkar många av oss. Därför kan man säga att andra tiders händelser har haft en motsvarighet i vår tid och dimension och därmed ett datum för händelsen. Detta gör att man kan sammanföra naturväsendenas närmast tidlösa tid med vår linjära tid. När man ser på de händelser som nu sammanfallit med vår tid får det de flesta gamla profetior att blekna.

Poler som möts

I mina 35 år av studier hur portaler fungerar och hur det kommer sig att de öppnar upp mellan platser, tider och dimensioner har jag funnit att detta sker när två poler möts som jag benämnt Faderspolen och Moderspolen. De har fått dessa namn genom att de påverkar män och kvinnor olika och kommer uppifrån respektive nerifrån. Polerna finns ensamma och så gott som 99% av portalerna har haft faderspolsövervikt eller jag kallar det även himmelsövervikt. Men när dessa poler möts i balans bildar de en slags dans och då sker något helt annat. Alla distans upphör. Och det som sker märks påtagligt i vårta kroppar. Senast var nu den 12:e juni 2020. Jag säger det igen: Utan dessa små hjältar hade mötets tid aldrig inletts.

(I ögat av öppningen, mellan De Två som är Ett, skådar du Första Mötet)

För knytt är polerna bästa polare

Visst skulle jag kunna förklara vad som sker i kosmos och dess betydelses dessa rörelser mellan tider har för den kosmiska freden. Men, men, allt det är inbegripet i knyttars egna ord som är oöverträffade, så jag låter dem tala:

”Han och Hon som tycker om varandra.
Får allas ögon att tåras
och dra efter andan och sucka.
Det är så stort att det inte får plats i kroppen.
Det är större än förväntan.
Större än all förväntan tillsammans.
Han tycker om allt Hon är
och allt Hon bär.
Han tycker om oss.
Vi finns.
Vi finns.
Vi finns.
Han är som Hon.
Oh så stor, så stor, å så liten, så liten, och go.
Det de inte tycker om
finns inte.
Bra va!
Slut.”

Begynnelsen som knytt berättar den

Den sista tiden som alla knyttar nästan viskar när de berättar om handlar om när ”Han och Hon” den yttersta manliga och kvinnliga polen är återförenade. De kallar den tiden för 'Begynnelsen' eller 'Den stora freden'. För dem är begynnelsen och slutet ett – det är när alla sagor eller snarare krönikor förenas och åter sagas som en.  Det är alltså den sista tiden som just inletts enligt knytten – den de kallar Begynnelsen.


("De hittade varandra! Och vi hittade oss i alla andra!")

”Vi vet att det kommer en dag
när vi kan skutta tillsammans med alla.
Vi kan hoppa och skutta tillsammans.
Skåla och skratta på samma kalas.
Skvätta glädjebubblor på varandra.
De hittade varandra! ropar vi.
Och vi hittade oss
i alla andra.
Då skrattar solen.
Då ler månen.
Då gråter stjärnorna deras glittrande glädjetårar.
Dagen hålleri-om natten
och natten hålleri-om dagen
i sin famn.
Tills dess berättar vi
varma sagor kring elden
att skrivas i tiden
av De Två som tycker
om alla
för de är alla.
Tills dess
ligger vi natten lång
vickar på tårna och tittar
på stjärnorna.
Snart skall de också
vicka som vi.
Ji-pi!!”

(Början och slutet ett)

Alla knytt-citaten är hämtade ur Kort & Gott om Knytt.
Skulle vilja höra dem berätta mer så finns boken här: https://www.spektra-art.se/webshop.html#!/products/kort-och-gott-om-knytt-kvist  Du hittar den även på Bokbörsen: https://www.bokborsen.se/view/Kvist-Mikael/Kort-Och-Gott-Om-Knytt/2804632

onsdag 8 april 2020

Att gå genom portaler – hur det fungerar och upplevs


Att gå genom en portal sker diskret. Det uppstår inga ljusfenomen som på film eller swishande ljud. Det sker med bara ett fysiskt steg i rätt riktning, vid rätt tidpunkt på rätt plats. Plötsligt har det overkliga blivit verkligt. Här är hur detta kan ske. 

De 3 olika öppningarna

Portaler kan man se som potentiella öppningar i naturen som kan liknas vid maskhål (wormholes). Man kan se dem som platser med förtunnad hinna mellan parallella verkligheter eller platser. Jag bruka säga att en portal kan öppna sig på tre olika sätt och även i en kombination av dem: 
  1. Portaler kan öppna sig i tiden så att en dåtid kan ses och i enstaka fall interageras med. 
  2. De kan också öppna sig till parallellt existerande verkligheter och ge upphov till möten med deras innevånare. Ett exempel är änglar. 
  3. I vissa falla kan även olika platser knytas samman när två portaler samtidigt är öppna och länkade till varandra på jorden. 
De flesta öppningar är dock en kombination av öppning i tid, mellan platser och mellan parallella verkligheter. UFO-besökare är ett sådant exempel som hoppar mellan planeter, kommer från tid som relativt oss är framtid och de fasar in sig i vår verklighet.

Varken tid eller rum är en gräns med bara ryggsäck på

Hur upplevs en förflyttning?

För att inte framstå som en portalernas Castaneda har jag här valt att beskriva andras upplevelser av portaler. Följande utdrag är ur en sms-kommunikation och är ett bra exempel på hur upplevelse av portöppning i graden KRS 4 (se bilaga) kan upplevas. I det här fallet var inte övergången mellan två olika fysiska platser på Jorden. En sådan upplevelse är lättare att minnas och beskriva även om den kan vara så chockerande att den ofta blånekas och bortförklaras efteråt. Dessa SMS blev sända bara timman efter förflyttningen hade hänt. Upplevelsen är alltså färsk och dessutom gjord av en person som till yrket är jurist och har ett skarpt sinne för detaljer och analys i sitt dagliga jobb. 

Inga ljuseffekter som på spel. Men obegriplig verklig magi när det sker. 

En berättelse om förflyttning 

Hon befann sig på en ö i svensk skärgård, på besök hos några vänner och deras lilla dotter. Miljön är mycket specifik och skiljer sig från fastlandet både i fråga om vegetation och dofter. Som hon också återger fanns inte ett sådant fordon på ön som passerade henne. 

"Jag ska berätta en sak. Gick ut för att plocka blåbär till lillan här (hon älskar dem).

Gick längs stigen och det finns bara en stig. Gått ca 15 meter in från vägen där huset ligger. Stannar vid stigen och plockar en liten skål till henne. Vänder mig om, flyttar inte fötterna. Ser en stor Karl Johan svamp. Plockar den och helt plötsligt är jag någon annanstans. Står stilla. Rör mig inte. Ser mig om. Jag är verkligen någon annanstans. Det är inte ens samma miljö. Andra träd. Annan mark. Annan doft. Ändå svenskt. Men ... okänt.

Går ett par steg. Och jag är helt vilse. Stigen är borta. Jag känner inte igen mig.

Börjar gå lite sakta längs den väg jag är vid. Känner inte igen mig. Ett fordon åker förbi.
Jag vänder mig om. Inser hur vilse jag är.
Blir orolig. Börjar gå fort.

Så lugnar jag mig, stannar. Andas. Ser stigen, den enda stig som finns.
Så helt plötsligt är jag där igen.
I trygghet.
Allt är normalt. Där jag borde vara.
Går tillbaka och lillan blev så lugn att se mig igen.

Det var något skumt med att jag var iväg. Jag var någon annanstans. Men med lugnet och hjärtat kom jag tillbaka.

Jag är fascinerad att hela mitt fysiska jag kunde flyttas så. För det var den Lena jag är som var iväg. Det var jag. Inte ett deljag eller någon annan aspekt. Det var jag.

Och det fordon som åkte förbi mig finns inte här på den ö vi är på." 

Hemligheten 

Hemligheten till portaler ligger inte i heligheten – den ligger i balansen. Kort kan jag säga för att förstå och använda portaler krävs att du har portnycklar. Flera portnycklar går stick i stäv mot vanliga, ofta nyandliga, förställningar. Jag skulle kunna rada upp många av dem här men några av de vanligaste är att det krävs lång andlig utveckling, att du behöver befinna dig i en "hög frekvens", att du skall "öppna upp" med mera. Allt detta är fel. Allt du behöver är att vända dig till ursprunget – En av de glömda portnycklarna är balans mellan poler. 

Se upp med att se upp. Upp är den uppenbara flyktvägen som inte öppnar upp.

Hur portalkunskap kan uppfångas

En av de som fångat upp portbalans var Annika Andelin ”I en dröm för länge sen fick jag instruktioner om hur man skulle gå genom portaler. Det var en smula revolutionerande för mig då. Så här var drömmen: Jag undervisas av rösten om att gå genom portar och att allt som står parallellt kan utgöra porten. T.ex. två träd eller två lyktstolpar. Det viktiga är att man förändrar sitt medvetandetillstånd. Man går över till en annan värld och blir osynlig för dem som är kvar i den normala verkligheten. Då man går in genom porten är vågorna vertikala och då man går tillbaks är de horisontella och då blir man synlig igen. Det är viktigt att gå tillbaks genom porten. Jag är på gräsmattan framför mammas hus och övar på det jag lärt mig. Går fram och tillbaks genom portar. Känner känslan av att vara precis emellan världarna. Känslan av underlaget där är att det är gråblått."

En som kommenterade inlägget skrev: Allt som står parallellt. Tänker, två, som i balans. Portalerna borde då finnas tillgängliga när man uppnår ett tillstånd av balans?

Annika svarade: Ja, så tänker jag med. Total balans och fokus krävs för att ändra ett sinnestillstånd - samtidigt så blir det ju "enklare" då det finns tillgängligt utan några "magiska tricks" eller initieringar av andra eller tredje part.

Öppningen ligger mellan två poler

Förklaringen

En portal består alltid av två centrala punkter som man kan kalla manlig respektive kvinnlig för att de slår an olika starkt i män respektive kvinnor. Dessa utgör vad jag kallar för Faderspol och Moderspol. Att ensidigt öppna upp till en faderspol kan ge en enorm euforisk kick, färgad av storhet, höghet, betydelsefullhet och ett högre syfte... men det är också allt! En kick och inget annat. Det sker genom föreställningar om en manlig gudsbild i himlen, tro på andlig upphöjelse eller till exempel höjning av frekvens. 

Polernas tvinnade dans

Polernas dans och livets träd

Portalen öppnas som i en slags dans mellan vad jag kallar De Två som är Ett. All tid som normalt har horisontell utbredning får plötsligt i mjukt tvinnad rörelse en lodrät utsträckning. På marken bildar de ett mönster med form som beror på hur mötet sker. Detta ger portalens dess ”väggar” eller snarare portalens ”bark”. För så är det, en portal ter sig som ett levande träd när den står balanserad öppen mellan de två polerna. 

HSP står närmast 

För att du skall kunna gå genom en portal krävs motsatsen till många cirkulerande föreställningar. Det behövs jordning, kroppslighet, känslonärhet och en nu-närvaro som utgår från mötespunkten i hjärthöjd mitt i bröstet. Många har skrivit om det men få har levt det. Det kräver inga övningar men en känslonärhet och sinnesnärvaro som bara de som har väl utvecklad HSP (Highly Sensitive Personality) förstår. Det är personer med HSP som kan hantera de överväldigande upplevelserna och borttränger dem inte. De blir heller inte fast i eufori. Och de har lättare att både hitta och falla in i det förändrade tillstånd som uppstår när tid inte följer vanliga riktningen. 

HSP - Highly Sensitive Personality, en återkommande egenskap hos dem som passerat portaler


Barriären 

Utöver de nio essentiella portnycklarna behövs förståelsen för vad jag kallar för Barriären. Den ger förklaring till varför nästan inga nyandliga och slagruteintresserade upplevt portalfenomen mer än som kickar. Men det är något jag fördjupar och beskriver i sin helhet i de kommande böckerna om Kristallportar. Har du tur är de ute i slutet på 2020.


Mikael Kvist
Författare, forskare och klärvoajant



Tidigare artikel i serien: Del 1 Portaler – Ett paranormalt dilemma.

------------------------------------ 

På gång: 
Det mest gedigna verket om portaler som någonsin skrivits kommer att publiceras på Spektra-Art Förlag i 3 volymer; Kristallportar I – III. Verket innehåller allt du behöver veta om hur du hittar portaler, vilka fenomen som uppstår, hur de fungerar och inte minst de nycklarna för att träda in i en annan verklighet. Författaren är Mikael Kvist.

Boka dina böcker:
Maila till bokabok@spektra-art.se . Du binder dig inte för någonting. Skriver du din postadress också sänder vi dig också ett förmånligt intro-erbjudande! 

Håll koll på nästa artikel:
Gilla oss Omtiden på Facebook Det är alltid uppmuntrande

Mikael på Facebook:
Mikael Kvist gillar vänner som är lika stolliga och nyfikna som han är. Inga torra tårtor eller släktträffar på hans sida. Välkommen och sända vänförfrågan!

------------------------------------ 

Bilaga

Förklaring av KRS - Kristallportars Relativa Styrka

KRS är unik för det är den första skalan som bokstavligen går ”off scale” då den beskriver fenomen som går utanför vår egen verklighet. Den indelad i 5 steg som egentligen är 10 då man anger halvsteg såsom KRS 3,5 t.ex. Man skall inte vilseledas att tro att KRS skulle vara ett mått på någon ”energi” utan skalan beskriver grad av interferens och interaktion med annan parallell verklighets materia och varelser. Denna skala är framtagen ur studiet av fenomen som uppstått vid portaler av typen kristallportar. 

Klicka på bilden för att läsa KRS-tabellen i full storlek

Öppning mellan olika tider
En portal skapar fenomen genom att öppningen är emellan olika parallella tider. 

KRS 1 – 2, Dålig svag
Dessa låga grader hos KRS karakteriseras av inre upplevelser av parallell verklighet. Det handlar om stämning och känsla vid en avgränsad plats som en portaler utgör.

KRS 3, Medel
Medel, KRS 3, är när två verkligheter är på väg ihop och börjar fysiskt interagera med varandra. KRS 3 karakteriseras av att uppleva med enstaka sinne. Som när man kan se en varelse utan att höra den, bli berörd utan att se någon eller till exempel höra ljud utan att se någon källa till ljudet. Sådana paranormala fenomen är resultat av delvis infasning av parallell tid. 

KRS 4, Stark 
KRS 4 karakteriseras av full fysisk infasning och interaktion mellan två verkligheter. Alla sinnen berörs som vi kallar detta verkligt. Samtidigt innebär detta vad jag kallar för verklighetsintrång i sinnet och ger minnesförlust som följd. Det kan liknas vid chock. En mildare form är vad jag kallar för verklighetsförvirring. 

KRS 5 Exceptionell
KRS 5 är när två fysiska verkligheter glider sömlöst in i varandra. KRS 5 är bortom beskrivbart men är teoretiskt möjligt.


måndag 17 februari 2020

Portaler – Ett paranormalt dilemma


Tidhopp, förflyttningar och besökare av olika slag har varit min dimensionella vardag. Mina erfarenheter av portaler och fenomen jag upplevt sträcker sig över 35 år. Men att försöka att tekniskt fånga fenomenen och mäta dem är ett långt större dilemma. Det kräver förståelse av kvantfysiska lagar. 

Jag har haft en stor fördel av att vara klärvoajant och forskare med teknisk bakgrund. Det har gjort att jag har kunnat omsätta mina klärvoajanta observationer till praktisk utrustning för mätning. Men likafullt finns det hinder som är smått obegripliga om man inte börjar jämföra portaler med de situationer och de lagar som råder på kvantfysisk nivå. 

Fånga det dolda är lättare än det synliga 

Det uppenbara borde var lätt att fånga men är faktiskt tvärt om. Förändringar i tid borde bara var att jämföra två klockor, men tiden jämnar ofta ut sig i övergången mellan två verkligheter, vilket det handlar om när man stiger ur en portal. Om någonting försvinner eller dyker upp ur tomma intet borde det vara lätt att dokumentera på video men så är det inte. Kvantfysiska lagarna säger att det är det dolda som gör fenomenen möjliga att uppträda. Inte använda för exakt mätning. Det är också viktigt att veta att försöksledaren är med och avgör utfallet. Låt mig förklara närmare och börja med en intressant fråga jag fick av Tony Eckardt, redaktör för Secret Galaxy och Magical Spots.

Det är bara en tidsfråga innan portaler kan förstås – portaler styrs av tid


Hunden Yra som försvann 

”Jag är ute med Yra "hunden" på kvällen, som får går lös. Hon försvinner bakom några träd ca 25 meter från mig. Jag lyser med min lampa och ser henne gå bakom ett träde. Sen är hon borta. Går dit direkt och letar efter henne med strålkastaren på hela tiden. Yra har ett reflexsele på sig så hon syns normalt direkt även bakom buskar. Hon är som uppslukad av jorden och borta. Går runt och letar i hela området men hon finns ej. Efter ca 10 min kommer hon från ett annat ställe, ett sexpunktsystem (en portal) ca 50 meter därifrån. Har varit och letat på detta ställe men hon fanns inte där då och gick då tillbaka till vår grind. Detta har upprepats flera gånger. Tänkte på dig och undrar och hon uppslukats av en annan dimension och kommit tillbaka efter 10 min på ett annat ställe. Hur skall jag kunna kontrollera om det är förklaringen eller om hon bara smyger iväg utom synhåll.”

Inte kan man tro att Yra är dimensionsresenär - men vad vet du om ditt husdjur?


Hopp sker bara vid portaler

Det är vanligare än man kan tro att djur kan försvinna och komma tillbaka. Djur har helt enkelt inte föreställningar i vägen som vi har. Därför kan man sluta sig till att det är vanligt och därmed hög sannolikhet att hunden Yra tillfälligt ”har uppslukats av en annan dimension”. Min mammas katter kunde plötsligt försvinna trots att de båda var innekatter. När de kom tillbaka kunde det vara mitt på golvet utan att de gått dit. Båda katterna blev tydligt skrämda och upprört spanande efteråt. Oftast försvann de i ett specifikt rum vilket var omöjligt att försvinna på bland de få möblerna. Hon såg aldrig när de försvann eller kom tillbaka. När de flyttade ifrån huset med portalen upphörde fenomenet. Alltså närhet till lokal portal var nödvändig.

Fånga portal-hopp med klocka

Djur kan både försvinna och komma åter på olika sätt. Oavsett ”var” de än befinner sig när de är borta förändras tiden för det är ändrad lokal tid som är orsaken till en portal öppnar sig. Tideffekter uppstår alltså både när det rör sig om en förflyttning till en parallell verklighet och förflyttning/förskjutning i vår verklighet. Hoppen ger därför ofta tideffekter men problemet är att dessa ofta utjämnas på de mest förunderliga sätt. Ju längre tiden efter hopp-fenomenet desto sannolikare är de att tiden har utjämnats. I gynnsamma fall kan alltså en synkroniserad klocka på halsbandet indikera.

Med tiden som medel försvinner avstånd. Vi kallar sådant för portaler.

Mobiltelefonen som portaldetektor

En av de säkrare metoderna som kan användas för att kolla portaler och hopp är mobiltelefon. Det behövs inte mycket glapp eller förskjutning för att signalen skall brytas. Trots att det är full mottagning har det hänt mig ofta vid portaler att mobiltelefon plötsligt tappat täckningen. Detta är särskilt tydligt när man går in i eller ur en portal och fungerar även vid en låg aktivering. En minitelefon, finns i kreditkortsformat från Kina och Amazon att hänga i halsbandet och kan kombineras med en mini tongenerator som ger ljud i luren. 

Observerandets dilemmat

Tony fortsatte vår fördjupning: ”Jag tänkte direkt på att hänga en radiosändare på Yra och förväntade då att signalen bryts när hon försvinner och att den kommer tillbaka när hon är tillbaka i vår värld. Det går då även att pejla var hon dyker upp. Men problemet är varför kan jag inte se när hon försvinner utan hon gör det bakom ett träd eller buske?” 

Det hör till fenomenets natur att hon försvinner bakom träd eller buske. Så länge du ser henne är hon bekräftad av dig som observatör i denna rum-tid, alltså här. När hon inte är bekräftad av en observatör är det andra lagar som råder i en portal. Då har du kvantmekaniska lagarna som ger de närmaste förklaringarna till lokalisering och hopp i tidrummet.

Både portalerna och de som träder in genom dem 
är diskreta av naturen 


Kontrollens problem

Observatörens roll ger ett fenomenproblem: Har du full kontroll på var hunden Yra befinner sig i rummet och tiden sker inte förflyttning! Det är resultatet av när en observatör är en del av det observerade. Att pejla skulle kunna innebära så hög grad av rumslig observation att fenomenet inte uppträder. Det var anledningen till att jag inte nämnde pejling som förslag. Alla föremål, djur och även människor som återuppträder i tiden har gjort det dolda oavsett var de befann sig när de försvann. De kan inte uppträda framför dina ögon med en ”teleportationsflash”. Låg föremålet på köksbordet, återinträder det i vår verklighet och tid dolt under till exempel duken, i skon, i garderoben. Alltså utanför medvetandet hos observatören. 

Inga flashiga ljuseffekter förekommer. 
Ändringen i verkligheten sker alltid omärkligt

Schrödingers katt och Tonys hund

Inför inte för hög kontroll blir slutsatsen. Det låser skeendet till en tid och ett förlopp och hindrar de kvantmekaniska lagarna, som är grunden för portaler, att träda in och ge så kallade hopp. Koppel är för hög observatörskontroll. Pejling kan vara för hög kontroll. Förlorad signal däremot innehåller inte informationen var utan bara när och fungerar därför enligt osäkerhetsprincipen. 

Om vi ska ta med lite humor så har problematiken med Tonys hund likheter, fast de omvända, med Schrödingers katt! Alltså, stäng lådan så osäkerhet uppstår om hunden finns där eller inte levande! Eller förtydligat; titta inte när hunden går in i lådan, så kan den dyka upp ur en annan låda (och ur hundens synvinkel har du och rummet flyttat dig). Förutsatt att lådorna befinner sig dolda på naturliga portaler. 

Enligt Schrödinger kan hans katt vara både levande 
och död samtidigt. Och enligt Tonys hund kan hon vara i två 
lådor samtidigt – tills någon öppnar och tittar. 


Observatören lagar hål i vekligheten

Mänskliga sinnet rationaliserar bort med automatik och fungerar på så vis som en stängare av portalers tillfälliga öppningar – något jag menar är inneboende i vårt universum för att verkligheten skall hindras att lösas upp. Observatören fungerar i detta fall som bestämmaren av ett kvantfysiskt utfall, som ett portalfenomen innebär, så att verkligheten bibehålls homogen efter händelsen av det lokala kvanthoppet djuret gjorde. Med andra ord – skulle vi inte observera verkligheten skulle den riskera att upplösas och aldrig funnits. 

Kosmos är korrekt sammansatt.
Det är våra perspektiv som är fel.

Genom att jag har studerat fenomenen med klärvoajant öga och byggt instrument efter observationerna har jag förstått att kvantfysikens lagar råder på portaler. Och att man skall se portaler som potentiella kvantfysiska tunnlar som finns utspridda i naturen. När en observatör kan påverka utfallet är det naturligt att dra slutsatsen att en människas sinne kan öppna portaler – alltså skapa hål i verkligheten och träda ut ur. Är du redo för det?

Självfallet vi kan skapa våra hål i verkligheten


Mikael Kvist
Författare till 12 böcker och 13 utbildningar
Grundare av Forskningsgruppen PARCS – PAranormal Research Center of Sweden


------------------------ 


På gång: 
Det mest gedigna verket om portaler som någonsin skrivits kommer att publiceras på Spektra-Art Förlag i 3 volymer; Kristallportar I – III. Verket innehåller allt du behöver veta om hur du hittar portaler, vilka fenomen som uppstår, hur de fungerar och inte minst de nycklarna för att träda in i en annan verklighet. Författaren är Mikael Kvist.

Boka dina böcker:
Maila till bokabok@spektra-art.se . Du binder dig inte för någonting. Skriver du din postadress också sänder vi dig också ett förmånligt intro-erbjudande! 

Håll koll på nästa artikel:
Gilla oss Omtiden på Facebook Det är alltid uppmuntrande



---------------------- 

lördag 25 januari 2020

Närkontakter som inte rapporteras


I mina studier av kristallportar (portaler) har jag under åren kommit att möta många som upplevt UFO och även närkontakt av 3:e graden i Sverige. Antalet observationer börjar närma sig 500. Av dessa har ingen rapporterats till polis, militär eller UFO-Sverige. Varför?

Det finns en rad anledningar till att UFO inte rapporteras. En av dem är att det hänger ihop med att UFO, när det handlar om dimensionella besökare, sällan är en enkel observation av ett objekt eller ljus på himlen som rör sig ovanligt. När dimensionella besökare träder in i vår verklighet tänjs vår verklighets ramar och naturlagar. Jag berättar här om fyra orapporterbara tillfällen som jag varit med om.

Hunden som skällde åt ingenting

En klärvoajant kvinna jag jobbade tillsammans med UFO-kontakter under flera år. Hon bodde nära en sjö där det bland lokalbefolkningen var känt att det kunde uppträda svävande ljus ovanför. Hon hade själv sett dem flertalet gånger tidigare. Denna sena kväll var hon på sin runda utmed spåret. Hon kände plötsligt den där typiska lite elektriska känslan mot huden och visste att något var på gång.

Samtidigt en hundra meter framför började en kopplad hund skälla vänd mot sjön. Den tittade upp mot ljuset som plötsligt hängde över sjön. Ägaren stod också vänd mot ljuset och tittade för hunden drog i kopplet år det hållet. Jag vet inte längre hur länge de stod så men det rörde sig om flera minuter tills ljuset försvann och hunden slutade skälla.

(När en stjärna får skäll är det inte vanligt gnäll! (Ej från tillfället))

Det slutade med att de möttes och pratade grannskapsprat. Lite försiktigt försökte hon komma in på vad de sett. Mannen hade inte sett någonting! Fast han också hade stått och titta rakt på samma ljus under samma tid. Det var ingen idé för henne att försöka mer. De gick vidare åt varsitt håll.

Vi pratade om händelsen efteråt. Då var det nytt för mig att total minnesutsuddning kunde uppstå och jag började formulera modellen om verklighetsintrång. Något som orsakade bortträngning på liknade sätt som trauman gör. Det visade sig vara en intressant skillnad med klärvoajanta personer och kontaktpersoner jämfört med vanliga personer. Klärvoajanta hade större förmåga att minnas  inträden av besökare i vår verklighet.

Jag känner fortfarande idag inte till att någon, efter två årtionden, rapporterat något ljussken från den sjön. Där ligger de lugna Svenssonvillorna fortfarande ostörda tätt tryggt, som folk vill ha det. Vem rapporterar ett fritt svävande ljus ovanför en sjö som bara du själv, en hund, men inte dess ägare, såg? Ingen.

(Verklighetsintrång kan var lika hotfullt som inbrott.
Grannsamverkan hjälper)

Långtradaren som inte var långtradare

Med samma klärvoajanta kvinna åkte jag sent på vägen mellan Ludvika och Grängesberg. Vi satt tysta på den långa raka sträckningen och på varsitt håll i bilen i ett annat sinnestillstånd. En långtradare kom in bakom oss och bländade inte ner. Jag började störas i min tankar av det intensiva helljuset. Kvinnan som körde vred ner backspegeln. Det var först när jag började tänka att ”varför kör han aldrig om någon gång, det är ju raksträcka”, som jag bestämde mig för att vända mig om. Det fanns ingen lastbil! Vägen var helt tom. Ljuset försvann. Det fanns inga avtag åt sidorna. Vi började prata och hon hade inte heller sett något fordon komma upp bakom oss.

(Ingen långtradare bakom Richard Dreyfuss heller)

Vem tror på två ”UFO-troende” som upplever samma sak som i filmen Närkontakt av 3:e graden? Jag skulle blivit tveksam och avfärda det om jag inte hade haft erfarenhet av flera sådana incidenter. Därför föll det mig aldrig in att rapportera det.

(Att rapportera en UFO-händelse som är som tagen ur en en film
är självmord på sitt eget anseende)

Detta var första gången som jag fick uppleva att en ytan kan bli upplyst utan att en källa till ljuset är synligt. Det har hänt flera gånger efter det men då har det rört sig om att marken lokalt ovanifrån lysts upp nattetid. Självklart utan helikopterljud eller några byggkranar mitt ute i skogen. Jag har sedan dess lärt mig att detta är ett av de portfenomen som kan uppträda och är inte nödvändigtvis kopplat till UFO.

Jag frågade ett par av mina gamla kontakter om de idag skulle rapportera upplysningsljuset av ett ”UFO” utan att sett källan till det. Svaret var självklart nej. Ingen vill utsätta sig självmant för en dumförklaring. Dessutom var det ju bara ljusstrålar.

(Upplyst plats utan ljuskälla är ett fenomen som kan uppträda i Kristallportar)

 

Blånekade att gå ut och titta

Två bekanta kom till min flickvän på besök en sensommardag. Den ena, en man som hade läst mina böcker Tidkrigarna I & II, tyckte de var intressanta för de talade till ingenjören i honom. Jag omedelbart ”kände igen” honom. Det är något jag har lätt för som kontaktperson att känna igen andra som har kontakter med olika utomjordiska grupper, vare sig de är medvetna själva om det eller ej.

Både jag och min flickvän var vana att känna när skepp lade sig ovanför. Det var uppenbart för mig att de ville ha medveten kontakt med honom. Min flickvän som gick ut på balkongen såg den där extra starka stjärnan som hängde nära Karlavagnen. Utan att säga något om det som hängde där försökte vi få honom att gå ut på balkongen. Tro det eller ej men han vägrade gå ut på balkongen, fast han rökte själv då och då. Han visste, utan att han kunde veta, att om han gick ut på balkongen skulle hans liv aldrig mer bli detsamma. Bara av den speciella atmosfären som uppträdde i rummet slog verklighetsintrånget till.

Dagen efter kom de oväntat ut till mig och hälsade på i min lilla stuga i dalaskogen. ”Nä, det känns inge bra det här!” upprepade han gång på gång. Han trodde inte ett dugg på någonting av det jag sagt eller på någonting överhuvudtaget. Jag är inte den som vill övertyga någon men valde ändå att möta honom på hans våglängd – det vill säga som ingenjör. Jag kommenterade några saker på rent tekniskt språk och bjöd honom in i mitt labb och verkstad. Han kom långsamt ur sin upprepningskoma och började fatta att detta var konkret det jag pratat om dagen innan.

(Verklighetsintrång kan slå till tvärt redan före en händelse,
och de vet inte vad de avstyr)

Exakt samma beteende hände en gång till, ett halvår senare, när jag föreslog vi skulle åka till en plats där det hade uppträtt ljus som strålade upp från marken. Jag vet i kroppen när fenomen är på väg att uppträda. Nästan framme tvärstannade han plötsligt och vände bilen med kommentaren: ”Nä, det känns inge bra det här!”. Jag svarade inte på följdkommentarerna utan fortsatte prata om annat istället.

Begreppet verklighetsintrång fick fler nivåer av underliggande och samverkande orsaker. Det visade sig vara en långt mer komplicerad reaktion än jag tidigare hade förstått. Det är en så hårfin balansgång om man skall introducera en person till en annan parallell verklighet. Jag tar inte med personer till platser just på grund av denna problematik. Då krävs det att de redan innan haft upplevelser och att de är klärvoajanta.


(Vad han inte fick se vet han inte.
Han vet inte ens att han själv vägrade det)

 

Den femte som försvann

De flesta fenomen jag har iakttagit har naturligtvis skett i samband med att jag och mitt team undersökt kristallportar (portaler). Många underliga tidfenomen har uppträtt på platser och ibland efteråt. Dessa observationer har legat till grund för de arbetsmodeller jag haft för förändrad lokal tid. Och konsekvenserna av de påföljande justeringar i tiden som följer kan var oanade.

För att göra en lång dags äventyr kort: På vägen hem från vårt besök vid en protal började jag förvånat tänka på hur gott om plats jag hade i baksätet. Jag mindes Nissan som väldigt trång och armstödet hade skavt mot mig. Som om vi suttit fem i bilen dit fast vi var bevisligen bara fyra. Hur kunde jag minnas så fel. Att min höft blivit öm av annat? Mindes jag en annan biltur? Förklaringar jag sökte fick jag inte att stämma. Istället gjorde jag det radikala att gå in i upplevelsen av att vi var fem.

(Att göra omtag är en teknik att spela upp minnen
tills jag hittade det som försvann ur verkligheten)

Vi hade varit fem som pratat om utflykten! Och det kändes märkligt tomt när jag tänkte på att den femte inte var med. Vi hade ju bokat dagen... eller? Jo, det hade vi men jag kunde inte minnas hur det kom sig att han inte var med. Bara att det var trångt i bilen dit. Inte hade vi väl glömt honom!? Långsamt tvingade jag mig att utifrån skavet på höften minnas hur trångt det var, vem som satt var, hur skönt det var att sträcka på sig. Omtag på omtag och jag fick bilden långsamt klarare – jo, vi hade stått vid bilen, fem personer, när vi klev ur vid portalen!

(För att återkalla minnen utanför tiden
krävs särskild list för att komma in bakvägen)

Jag kunde delvis återkalla minnet av oss fem. Tillsammans kunde vi pussla ihop ytterligare bitar men heltäckande blev det inte. Den femte personen fanns där delvis i våra minnen sedan var det bara att acceptera att tiden växlade och ett annat scenario och verklighet framträdde. Var någonstans var då den femte personen enligt honom själv? På toaletten! Ja, men inte hela dagen väl? Han blev först irriterad sedan förbannad på min återkommande fråga. Jag lärde mig att när ”verkligheten” konfronteras för mycket uppstår aggressivt försvar mot verklighetsintrånget.

Metoden att minnas och kolla efter luckor i minnet kom jag att utveckla med åren så jag blev riktigt skicklig på när variationer och förändringar skedde i tiden. Och även när tid förlorades. Jag till exempel kollade om jag kunde minnas och återkalla hela vägen jag rest till en plats. Fanns där en lucka började jag genast att långsamt tränga in i resterna av glipan som fanns kvar där. Klockor kan indikera men sinnet kan fånga. Tid är inte vad flesta tror den är. Den är dynamisk, flexibel, meandrar och kan korsa varandra i portaler.

(Att upptäcka en saknad pusselbit är att upptäcka en öppning
– en portal utanför tiden)

Var det något att rapportera? Att vi åkte till en UFO-plats fem personer men kom tillbaka fyra och den femte minns bara argt att han satt på toaletten hela dagen? Självklart inte! Inte heller en enda av de nästan hundra klärvoajanta personer jag har jobbat med har någonsin rapporterat en observation. Men händelsen bidrog till viktiga pusselbitar hur tidjusteringar sker efter att portaler varit öppna. Många observationer är ointressanta ur traditionell UFO-rapportering men för studiet av portaler är dessa högst väsentliga.

Mikael Kvist
Klärvoajant kontaktperson samt forskare och tekniker

----------------------------------------------------------


Boka den kommande boken hur portaler fungerar och hur du hittar dem. Kommer att publiceras i sin helhet i de kommande böckerna om Kristallportar.

Mejla till bokabok@spektra-art.se och skriv Kristallportar.
Skriv även din postadress så sänder vi dig erbjudande om att få köpa böckerna till jättebra introduktionspris. Du binder dig inte för någonting!


----------------------------------------------------------


Appendix 1 (för dig som vill veta mer):

En översikt över hur portaler kan har olika grad av interferens med parallell verklighet enligt KRS - Kristallportars Relativa Styrka. Den är framtagen ur mina studier av portaler och dess påverkan på bl.a tiden. (Klicka på bilden för fullstorlek)

 

Appendix 2 (för dig som vill förstå grader av verklighetsintrång):

En översikt hur olika grad av öppning mellan två verkligheter orsakar verklighetsintrång och påverkar personers minnen. (Klicka på bilden för fullstorlek)

  1. Hunden som skällde åt ingenting – KRS 3, Märkbart verklighetsintrång
  2. Långtradaren som inte var långtradare – KRS 3, Ljusfenomen kan uppstå
  3. Blånekade att gå ut och titta – KRS 3,5 - 4, Starkt verklighetsintrång
  4. Den femte som försvann – KRS 4, Starkt verklighetsintrång, minneslucka uppstår, tiden förändras dramatiskt.

----------------------------------------------------------