Naturväsen berättar om det Stora Skiftet

Jag har under många år umgåtts nära med naturväsen och speciell knytt. Det har ofta kommit och berättat sina äventyr, synsätt och inte minst sin annorlunda förståelse av kosmos. Det är en egen slags kosmologi få hört om för deras röst har inte varit hörd förut. 

(Ikko den första knytt-diplomaten)

De har aldrig trängt sig på

Som naturväsen är kräver de aldrig något. När de får finnas tillsammans med människor är de bara skuttande lyckliga och evigt trofasta. Att de inte ägt ett enda vapen beror på att de inte kan tänka en aggressiv tanke. De har inte ens kunnat tänka tanken att försvara sig. De har bara sett på med stora tårögda ögon och en fråga i hela kroppen som aldrig kan få ett svar: ”Varför gör de på detta viset?” De själva och deras bärare har inte fått finnas och har medvetet uteslutits ur tiden, d.v.s ur krönikor. De jag talar om är alla små naturväsen och bäraren är den kvinnliga gudomliga principen, Modern, som de lever inuti.

Vad kan var bättre än att citera knytt när det gäller deras uppfattning av Modern:
”När man...
När man tittar på Henne
blir man så hjärteglad
att man glömmer allting.
Det blir bara tyckaomom kvar
och en massa oj oj.
Slut.”
(Det skall alltid var ett slut efter varje saga och visa ord som sägs. Det är så man hör att det var sista droppen som porlat fram.)

(Alla känner Henne bokstavligen, i sig, kring sig, runt sig, nära. Oavsett om de är stora, blå eller små)

Den oberättade historien 

Hur många folkliga berättelser har vi inte som handlar om skogens varelser som är utestängda från den kristna guden. Människor blir frälsa och oknytt hålls bort. Människor måste begravas i vigd jord och naturen blir något man bekämpar. I naturväsens beskrivningar av tiden framstår en helt annan oskriven historia. Deras är krönikad genom att den muntligen sagats. Följande begrepp om tider är hämtade och sammanställda ur småknytts berättelser:


Den långa sommarens tid – Det knytt kallar för tid skulle vi kalla för epok. Det är om den tiden som knytt säger glatt: ”När vi fick vara tillsamman med andra än varandra.”

Den stora vandringens tid – ”Tiden när alla knyttar fick dra sig tillbaka, för att de inte fick finnas för den store Guden.” Det är en olycklig tid som knyttar aldrig berättar om utan det måste gråtas till, torkas, hållas om och ätas något litet gott efter.

De stängda portarnas tid – ”Tiden fram till nu när portarna var stängda och människorna blev olyckliga och hårda mot naturen.” Den är svår att berätta om för knytt för de kan inte förstå den tiden. Med darrande underläpp säger de nästan alltid lika oförstående: ”Varför gör de på detta viset?”

(Hon sjönk in i sig själv, och de små fortsatte klappa på Henne och berätta Henne)

Efter dessa tre tider beskriver knytten en slags mellantid. De kallar den för De många lägereldarnas tid – ”Berättandets tid – Det är de stora sagornas tid”, som knytt säger. Det här är en tid som knytten älskar att saga om för den spännar så mycket att alla slutar mumsa (och andas).  Jordisk tid, alltså när dessa kosmiska händelser startade, var den 19:e Oktober 1997. Den är känd som 'Första Rörelsen'. Då gick kallet ut i naturfolkens riken.

Moderns modiga minsta

Ett dramatiskt spel har pågått där Moderns modiga minsta har rest sig, uppmuntrade av en svärdets bärare i alla riken. Han kämpar för återförening mellan de separerade motpolerna. Han vandrar i alla riken. I högre sfärer är han bland annat känd som en ärkeängel. I naturväsens riken bär han lika många skepnader men med mindre kända namn.

'Första Rörelsen' märktes av här genom portaler första gången den 15:e November 1997. Många personer oberoende av varandra oförklarligt grät och var förtvivlade utan orsak en hel vecka och tappade livsgnistan länge efter. Vad hade hänt? Det väntade och samtidigt det obegripliga. Ingen av moderns alla varelser var välkomna. De kämpade för Henne, gav sina liv, under sju hemska dagar, tills de till slut bröt igenom och deras seger gick som den första vågen genom alla portaler på Jorden och i kosmos. Vad vi känner av nu i portaler har vi liv, små liv, att tacka för. De började den, de fortsatte den och de lyckades nå hela vägen ut, 23 strävsamma år senare.

(De minsta gjorde det största - förband De Två) 

Förklaring av portaler och deras återverkningar 

Jag backar lite för att förtydliga. Trots att olika tider är separerade sammanfaller de ibland med vår tid på olika platser. Dessa skulle vi kalla för portaler eller kristallportar. När dessa står öppna får kosmiska händelser återverkningar som påverkar många av oss. Därför kan man säga att andra tiders händelser har haft en motsvarighet i vår tid och dimension och därmed ett datum för händelsen. Detta gör att man kan sammanföra naturväsendenas närmast tidlösa tid med vår linjära tid. När man ser på de händelser som nu sammanfallit med vår tid får det de flesta gamla profetior att blekna.

Poler som möts

I mina 35 år av studier hur portaler fungerar och hur det kommer sig att de öppnar upp mellan platser, tider och dimensioner har jag funnit att detta sker när två poler möts som jag benämnt Faderspolen och Moderspolen. De har fått dessa namn genom att de påverkar män och kvinnor olika och kommer uppifrån respektive nerifrån. Polerna finns ensamma och så gott som 99% av portalerna har haft faderspolsövervikt eller jag kallar det även himmelsövervikt. Men när dessa poler möts i balans bildar de en slags dans och då sker något helt annat. Alla distans upphör. Och det som sker märks påtagligt i vårta kroppar. Senast var nu den 12:e juni 2020. Jag säger det igen: Utan dessa små hjältar hade mötets tid aldrig inletts.

(I ögat av öppningen, mellan De Två som är Ett, skådar du Första Mötet)

För knytt är polerna bästa polare

Visst skulle jag kunna förklara vad som sker i kosmos och dess betydelses dessa rörelser mellan tider har för den kosmiska freden. Men, men, allt det är inbegripet i knyttars egna ord som är oöverträffade, så jag låter dem tala:

”Han och Hon som tycker om varandra.
Får allas ögon att tåras
och dra efter andan och sucka.
Det är så stort att det inte får plats i kroppen.
Det är större än förväntan.
Större än all förväntan tillsammans.
Han tycker om allt Hon är
och allt Hon bär.
Han tycker om oss.
Vi finns.
Vi finns.
Vi finns.
Han är som Hon.
Oh så stor, så stor, å så liten, så liten, och go.
Det de inte tycker om
finns inte.
Bra va!
Slut.”

Begynnelsen som knytt berättar den

Den sista tiden som alla knyttar nästan viskar när de berättar om handlar om när ”Han och Hon” den yttersta manliga och kvinnliga polen är återförenade. De kallar den tiden för 'Begynnelsen' eller 'Den stora freden'. För dem är begynnelsen och slutet ett – det är när alla sagor eller snarare krönikor förenas och åter sagas som en.  Det är alltså den sista tiden som just inletts enligt knytten – den de kallar Begynnelsen.

("De hittade varandra! Och vi hittade oss i alla andra!")

”Vi vet att det kommer en dag
när vi kan skutta tillsammans med alla.
Vi kan hoppa och skutta tillsammans.
Skåla och skratta på samma kalas.
Skvätta glädjebubblor på varandra.
De hittade varandra! ropar vi.
Och vi hittade oss
i alla andra.
Då skrattar solen.
Då ler månen.
Då gråter stjärnorna deras glittrande glädjetårar.
Dagen hålleri-om natten
och natten hålleri-om dagen
i sin famn.
Tills dess berättar vi
varma sagor kring elden
att skrivas i tiden
av De Två som tycker
om alla
för de är alla.
Tills dess
ligger vi natten lång
vickar på tårna och tittar
på stjärnorna.
Snart skall de också
vicka som vi.
Ji-pi!!”

(Början och slutet ett)

Alla knytt-citaten är hämtade ur Kort & Gott om Knytt.
Skulle vilja höra dem berätta mer så finns boken här: https://www.spektra-art.se/webshop.html#!/products/kort-och-gott-om-knytt-kvist  Du hittar den även på Bokbörsen: https://www.bokborsen.se/view/Kvist-Mikael/Kort-Och-Gott-Om-Knytt/2804632