fredag 23 juli 2021

Tankemateria i böcker – går sådant att läsa?


Tankar har form nämligen och kan skrivas. Fast det mesta som människor tänker är närmast som klotter. Låt mig berätta hur Harry Martinssons Aniara tog mig med på en helt okänd rymdresa med tankeklotter i böcker och hur mitt eget diktverk lärde mig läsa tankeskrift. 
(Fristående 4:e del i serien) 

Tankemateria

Grunden heter tankemateria. Det är inte så abstrakt som det låter utan är just materia som bildats av tankar. Löst inre tankepladder bildar löst sammanhållen materia som inom kort faller sönder till skräp. Även detta slag av tankemateria är så pass fysiskt att du kan få hosta av det och känna dig smutsig av det. Sådan kan bildas och riktas i affärer och shoppingcentra. Produkterna är utformade för att fånga din tanke och skapa en förbindelse av begär. Nyhetstidningar är specialiserade på det. Är du en som hellre tar tidningen bakom än den som varit tittad på i kassakön? Om det är så kommer du förstå ännu mer av följande fördjupning. 

Upptäckten

Jag arbete på ett projekt där jag behövde fånga upp vissa saker ur Harry Martinssons Aniara. Jag köpte mig en begagnad bok för jag hade redan ägt en  och tyckte det var slöseri med en nytt exemplar. Jag började läsa den och den var trög att läsa. Mindes inte att den var svår, i alla falla inte så svår. Självfallet lade jag det på mig själv tills en uppenbarelse kom med ett uppslag. En nära vän till mig hade uppfångat att jag sökte efter Aniara-boken och hade sett den som pocket. Hon köpte den genast och gav till mig. Jag blev så glad att jag slukade den med spänning, hittade det jag sökte och ville läsa ut den av bara farten. Men vad hade hänt?


Otänkt respektive tänkt bok

Jag lade dem bredvid varandra, den nya pocketboken och den välbehållna och välvårdade begagnade exemplaret. Med minnet av den slukade Aniara-pocketen öppnade jag den begagnade. Fortfarande svårläst!? Jag öppnade samma kapitel i båda och strax uppenbarades det oläsliga. Den begagnande boken såg klärvoajant ut som om någon klottrat ned en tunnelbanevagn! Den var full med tankeklotter! Självklart jag inte kunde bilda mina egna bilder ostört på sidorna. Den var redan full och därför upplevdes som svårgenomtränglig och obegriplig. Mina tankar hade ingen yta de kunde fästa sig på. 


Läsa tankeklotter

Jag kunde med viss svårighet ”läsa” klottret och fick svårbegripliga bilder som inte var mina. De kom från den tidigare läsarens intryck. Och med detta stod det klart att starka intryck gör just vad det säger, in-tryck. Starka tankar blir permanenta och fäster sig på en yta som en sida i en bok. Det intressanta i detta oväntade resultat var att tankarna kunde läsas (med viss svårighet) trots att de inte var utomjordiska. Utomjordingar känner väl till att tanken bildar former och använder detta. 


Hur blivande bok gav upptäckt 

Jag har gjort ytterligare en upptäckt med hur skriven eller klottrad tankemateria uppför sig. Det hände under under en intensiv författarperiod när jag arbetade på ett större diktverk som kom att sluta på bortåt 300 texter. Den hade fått eget liv och skrev sig själva helt enkelt. Inte automatisk skrift utan en bok som har en egen vilja att bli till och det var i det flödet jag var. Satt ofta i sängen på mornar och kvällar och skrev på upp till tio texter samtidigt parallellt. Sängen var full med blad runtom mig och jag samlade ihop dem då och då. Vid ett tillfälle hade jag påbörjat tre texter på samma ark. Att jag skulle förlora dem i kopiatorn hade jag ingen aning om. 

Hur handen skriver tankar 

Jag kopierade arket med de tre påbörjade texterna snyggt, så jag täckte över det som inte hörde till specifik text. Jag behöll originalet som grund för en och kopior för de andra två. Det var omöjligt att fortsätta det gick inte, all inspiration var borta och jag är ändå duktig på att plocka upp flödet. Jag är disciplinerad i min kreativitet. Men, det konstiga var att originalet gick bra att fortsätta från. Där fanns livet som ville bli till och ville bli fullbordad. När jag kollade klärvoajant såg jag tydligt hur kopiorna bara hade fått med min handstil men inte lystern, andan som levde i texten. Efter det kopierade jag aldrig mer text utan visste att jag behövde läsa min egen tankeskrift också på arket för att kunna fortsätta. 


Handen skrev tydligare

Hur är det då med maskinskrivet respektive handskrivet? Jag är van att föra noteringar för hand och föra över till datorn efteråt. Inge märkvärdigt med det men i samma nämnda diktverk lyste skillnaden, bokstavligen, för första gången. Alla texter var vid tillfället överförda till dator och slutredigering närmade sig. Genomläsning började och jag kom till en text som inte flöt. Den hade en annan lyster också, eller kalla det för att jag egentligen ser textens aura. Den jag kan söka källan bakom en text till. 

Jag kollade i mina pärmar för att se vad skillnaden var och hittade det. Den var inte skriven för hand! I en känslig text med nerv märks nyanser tydligt. Visst hade den lyster men den stämde inte med övriga. Det slår aldrig fel, samma reaktion varje gång, handskriven text förmedlar sådant maskinskriven inte kan. Men en kopiator och skrivare kan användas för att ge tom tankeyta också. 

Nätets tankar i luften

Jag använder mig av tekniken med otänkt yta när jag vill lära mig något eller få djupare upplevelse via dator. Jag väljer att kopiera innehållet från skärmen och skriver ut det. Direkt förstår jag bättre och kan forma mina egna tankar kring det lättare (en nödvändighet för att förstå).  Som författare men också som tekniker lever jag på att forma egna tankar och lösningar. Det är så mina rutiner kommit till fast jag från början inte tänkte på varför de fungerade. 


Vid sociala medier märks de kollektiva tankarna ännu mer, inte som klotter utan som tankar som fäster sig på en när man är ”inne”. De har en tendens att fastna och hålla en kvar ofrivilligt. Man kan säga att de kollektivt uppvisar tendens till att agera levande och stimulerar interaktören att fortsätta vara uppkopplad så att tankarna fortsätter existera. 

När jag skall svara på en längre kommentar eller inlägg kopierar jag vanligtvis texten och klistrar in texten på ett tomt ordbehandlingsark. Då har jag liknande effekten av tom yta fri från andras sociala tankar. Det är nödvändigt för mig som ofta får små frågor som kräver stora svar. Jag läser frågan bakom lättare och förmedlar ett tydligare svar. 


Kolla dig själv 

När du inte kan koncentrera dig är miljön smutsig. Det är alltså inte fel på dig utan på miljön, tankemiljön. Är det här sant? Då svarar jag med en motfråga. Har du gått tillbaka för att plocka upp vad du tappat och inte kom ihåg? Och mina tips är att gör som jag gjort. Skaffa ett nytt och ett begagnat exemplar av en bok. Skriv ut en text från datorn och jämför med att läsa på skärmen. Skillnaden är märkbar för alla. 


_________________________________ 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar