Skiftet i stenåldern – En tidresenär berättar

När jag har otroligt detaljerade fortsättningsdrömmar är det från parallella verkligheter i parallella tider jag lever i. Nu de senaste 4 dygnen har jag drömt detaljerat om vår stenålder och fått vet saker jag inte visste. Dessutom att en våg kommer att komma bakifrån genom tiden till oss. 

Baklängesresan

Under 4 nätter har jag drömt mig långsamt framåt genom tiden, i dröm för dröm, från början fram till slutet av stenåldern Europa. Perspektiven jag har haft på stenåldern har varit som utomjording eller mer korrekt som observatör från framtiden. Jag var själv ombord för att gynna min planet Jorden. 

Backar ytterligare

Befinna mig i andra tider är inget ovanligt för mig. Som portalvandrare är jag medveten om att jag sover i en portal och jag är fullt medveten vad jag gör i parallella tider. Jag är tränad kontaktperson med kunskap om att använda utbytare. Det innebär att jag kan lämna min kropp och låta någon annan gå in och ta över. Likaså det omvända, jag kan byta plats med en annan varelse. 

Tidresenären i rummet

Utöver utbytare dagtid sover jag egentligen aldrig utan bara byter kropp och går till mitt nattskifte, oftast i framtiden. Då jag har mött mig själv från framtiden, som tidresenär som kom in i portalen i rummet, fick jag mina mina kunskaper om portaler och resor som i en blixt. Resenären från framtiden var ju jag med alla kunskaper och då jag möte mig själv överförs allt i en bråkdels sekund. Han, eller jag snarare, kom tillbaka för att ändra utgången av den kosmiska kollaps som var nära förestående i framtiden. Det lade grunden till böckerna Tidkrigarna I & II som beskriver detaljerat som ingen annan bok vad som sker bakom kulisserna utomjordiskt. 

Inledande studien

Första natten, och första resan var en översikt över hur det sociala nätverket var utbrett i Europa. Jag var förvånad över hur det gick regelrätta handelsvägar över hela Europa. De sträckte sig även över kanalen och till England. Man vandrade utmed dessa och utbytte varor. Ingen vandrade hela vägen från Medelhavet upp till Engelska kanalen utan tillsammans bildade de ett förbundet nätverk av varor kultur och kunskap. När jag mellanlandade och vaknade häpnade jag över hur utbrett det var. 

En 4000 år gammal 3 dimensionell karta över Bretagne

Första interventionen

Mellan nordliga kusten och sydligare Europa hade en utbredd klan uppstått som hindrade utbytet. Det uppstod strid och här gjorde vi första interventionen att gynna dem som satte sig upp mot klanen så dessa vann striden men också så att båda vann på utgången av fortsatt handelsutbyte. 

Vägarna var i huvudsak djurstigar som blev karakteristika upptrampade av människor och därför lätta för människor att hitta. Lägereldsplatser och tillfälliga kojor uppstod utmed rutterna. Bytesvägar blev mer och mer kommunikationsvägar för social samordning och samverkan och grunden för att utföra större verk. 

Nyfiken såklart ville jag se om det fanns underlag som påvisade skeendena. Efter första nattens resor kollade jag upp om det fanns några kända större slag, strider eller konflikter daterade till stenåldern. Det visade sig finnas i södra England och dessutom bevis på att efter oroligheterna slutat gav samverkan en epok med mängder med stora stensättningar och kulturella centra under stenåldern. 

Förändrade min föråldrade syn

Det var många iakttagelser jag gjorde och tog med mig hit som förundrade mig. Inte minst färgrikedomen. I de verk jag sett och läst om stenålder har lite nämnts eller återgivits dem som färgrika. Tänker man på det är det naturligt att vi vill omge oss färgrikt. Deras kläder hade färgsymboler eller mönster. De var inte genomfärgade och av det gissar jag att färgpigment som var bestående var sällsynta och sparades på. Det här förklarar också hur så avancerade bilder som i t.ex Lascaux kan finnas – Det är självklart att stenålderssamhället var ett bokstavligen färgrikt samhälle med skickliga målare på andra objekt som inte bevarats. 

Skiftet i forntiden

Mot slutet av seriedrömmarna återkom vi med tätare intervall då utvecklingen tog fart och de finns mycket jag skulle kunna berätta om hur vi reste, vad vi gjorde och vid vilka tillfällen vi intervenerade och mötte fullt fysiskt infasade. Men det är en fas jag vill fokusera på som vi arbetade på att fördröja. Den fasen sammanföll med vad jag valt att kalla metallåldern. Det skiftet innebar en förskjutning från inre symboler som uttrycks till rent yttre symboler. 

När symboler var inre uttryck

En kvinna var en levande symbol som i sitt inre bar ett liv och som manifesteras och uttrycks i form av att nytt liv föds. Så kan man i grunden se folkens syn på symboler. Det var ingenting man hängde på sig för att visa eller uppvisa. Tvärt om dessa hade alla inre värden som stärkte, förstärkte eller tog fram egenskapen symbolen representerade. Symbolerna var inre uttryck. Under denna period hade kvinnan en given plats. Man kan inte kalla den nödvändigt för makt men självklar och betydelsefull. Utan att det inre manifesterades utåt skulle stammen inte överleva. 

Yttre symboler tog över

Långsamt hade klasskillnader börjat uppstå men dessa pågick över tusentals år för de primitiva samhällena behövde alla lika mycket och därmed värderade alla lika. Vi arbetade för att förlänga detta av en anledning jag återkommer till för de skulle innebära hämmande status längre fram. Samtidigt med metallåldern började symboler bli symboler i sig. Med dessa kom sådana begrepp som status, klass och makt. Med detta följde en hel omvälvning av värderingar och synsätt på samverkan med den omgivande dimensionella verkligheten. 

Manliga övertagandet 

I de inre symbolernas värde uppfattades allt som levande. Det var en animistisk uppfattning, där naturen var självklart besjälad och som hade en moder som födde allt liv. I de yttre symbolvärdenas perspektiv av makt kom förskjutning att snabbt gå från animistisk till monoteistisk med en manlig makt som använde metall (vapen och yttre symboler) att härska med. I ojämlikhet blev lydnad och rätt tro en naturlig följd. Grunden för manliga gudar, härskare utvalda av gud och en förhållning till naturen som något som kunde och skulle ägas. Med metallen kom det slutliga värderandet av det yttre, dess vikt, att ha större vikt än anden och det inre vi är förbundna med vår omgivning i. 

Vårt skifte

I andan från detta skifte i slutet av stenåldern lever vi fortfarande i och oavsett andlighet präglas den av yttre frälsare, yttre kraft eller energi. Återkomsten av det inre, modern och den besjälade naturen saknas. Kalla det för Jahve eller Arkturianer som frälser, bistår eller styr – Det är ingen skillnad då de alla kommer utifrån. 

När den våg som uppstått av dessa resor bakåt i tiden kommer den medvetandeförändring den ger tolkas fel, självklart. Den kommer att ses som en medvetandehöjande energi given av oss från högre stående väsen (frälsare) med upp-lysning uppifrån. I själva verket kommer den bakifrån och får oss se framåt klarare. Den kommer underifrån för den bär minnen, stenåldersminnen i våra celler, om modern, den balans som fanns mellan kvinnor och män och hur vår planet självklart uppfattades besjälad. 

Fler vågor är planerade

Fast första vågen inte nått oss än från dåtiden planeras en serie medvetandevågor för att rädda mänskligheten och förlänga vår respit. Det här är första ändringen som görs ytterst försiktig för tiden är skör. Men tiden är också stark i betydelsen flexibel, den har sin egen vilja eller önskan hur den vill spelas. Trots att vi gick ner i tiden vid valda ögonblick ändrade det inga födslar nämnvärt. Tiden finns både före och efter samtidigt och en försiktig ändring ändrar inte förloppen men riktningen medvetandet tar. Och det är avsikten med denna långa följd av tidsresor, inte ändra historien utan medvetandet. Kalla det för genom våra kollektiva cellminnen. Den rätta översättningen som vi resenärer kallade vågen för var Undermedvetenhetsvåg. Jag ser med spänning emot när den når oss för att stiga upp i våra medvetanden. 

Efterord om vår tid

Det som beskrivs här är del av Fas 4 i etablerandet av permanent kontakt mellan den utomjordiska framtiden och den jordiska dåtiden för ömsesidigt respektfullt utbyte i enlighet med Förenade Flottans direktiv för fred och förening. Förenade Flottan kommer från en framtid som skapades här på Jorden och de bär därför djupt inom sig respekt för Moden, Jorden och den mänskliga naturen. Det är där ombord jag har mina mest intensiva arbetsnätter. Utomjording för mig är bara ett annat jag som jag delar minnen med. 

I böckerna Tidkrigarna I & II kan du läsa alt om hur våra framtider reser i tiden när de kommer hit med skepp och hur Förenade Flottan bildades. https://www.facebook.com/tidkrigarna/ 

Författare Mikael Kvist
Tekniker, klärvoajant och tillika kontaktperson

Vara bebis bland utomjordingar – Mer psykologi

Jag har haft förmånen att på Jorden fått vara extrapappa eller dagpappa åt en liten telepatisk krabat. Dom åren har jag nu haft nytta av när jag fått träffa de första utomjordiska barnen. 

1 – Telepatisk jordisk krabat 

Älskade mina helande händer

Med min jordiska krabat var jag först mammans stöd och masserade hennes rygg. Och, varje gång så bara älskade han mina händer så det blev naturligt att jag lade dem på magen också. När jag höll dem still slutade han att simma och lade sig tätt intill dem och somnade. Han lärde sig mina röst och blev sprattlig när jag kom nära, ”där är han!”. Men det dröjde inte länge förrän jag fick det mest fantastiska beviset när jag kom tyst gående bakifrån. Mamman såg mig inte, knodden hörde mig inte, ändå blev han helt till sig och tumlade runt! Han visste! 

Telepatiska lekar 

Vi hade många telepatiska lekar, bland annat en som var ”kasta vanten”. Ja, du vet hur det är med barnvagn, två tunga kassar påhängda, en extra låda i vagnen med mat och blöjorna stuvade under, iskallt, halt, shoppingsvettig och så kommer krabaten på att kasta vanten! Sååå kul! Stööön! Av nödvändighet stoppade jag honom och det innan han hann kasta. Så plötsligt var vi inne i en tankelek där jag sa ”Nähäää!” så fort han tänkte kasta den. Och så kom han på det. Han tänkte ingenting, ingenting den rackarn och så kastade han den. ”Vaaaa!” utbrast jag storleende. Och han nöjdade ett tandlöst bebisgurgel. 

Krabatkonsult

Hans mamma brukade ofta ringa mig för att fråga varför han skrek. Vid ett tillfälle var han otröstlig. Jag frågade honom och han svarade med magont. ”Han vill du håller handen på hans mage sa jag till henne”. Han slutade inte skrika och jag lade till att ”han säger han vill du håller handen still”. ”Jaha”, svarade hon och krabaten tystnade på en gång. Under tiden hade vi fantastisk tid och jag kunde lära mig såå mycket om barntelepati och idag vet jag hur lik den är den som utomjordingars barn har. 

2 – Utomjordisk krabat

En utomjordisk krabat

Jag jobbar 210% dagtid, har nyligen räknat ut det nämligen och då är inte nattskiftet inräknat. Jag sover på en portal så jag åker ofta direkt ut till uppdragen och tillbaka. Denna gång bestämde jag att jag måste få lite vila. Min kropp håller på att kollapsa och jag går omkring i dvala. Första halvan av natten fick jag i alla fall jobba undan men sista timmarna stannade jag hos utomjordingar ett tag, utan något uppdrag. Där träffade jag en utomjordisk krabat. Det är inte ofta man möter dem. 

Unikt i kosmos

Det är verkligen inte ofta jag möter en utomjordisk bebis. Det finns en förklaring till det. De har hittat andra sätt att reproducera sig på, som jag inte går in på här, men det beror också på att det är få som kunnat bli fertila. Det är först nu när den varma Moderspolen börjat fylla kosmos som både längtan och möjligheten återkommit. 

Överför som jordiska bebisar

Jag ”pratade” med några utomjordingar först. De var jobbiga för de är så massiva när de kommunicerar och tror att jag är van som de är. De tar också mängder med begrepp för givet som jag inte vet vad det är. Men så stod där en liten utomjordisk krabat, äntligen tänkte jag och jag satte mig ner för att prata med den. Det första jag förvånades över var hur den tänkte sina tankar till mig som typiska jordiska bebisar gör. Karakteristiskt är att tankbubblorna är inte fullstora, alltså fyller inte hela sinnet, de måste tas in i sinnet och de är lite lätt rundade. De påminner om rundade pratbubblor i serier. När de är riktigt små måste man ”sticka in huvudet” i dem så de blir fulltydliga.  

Han var en av alla

Jag skall försöka förklara vad jag fann och hur det kommer sig att bebis bland utomjordingar inte vet vad lek är, inte tyr sig till någon och inte vet vad ett 'jag' är. Utomjordingar lever i kollektivmedvetanden, de är alla fullt telepatiska och det gör deras tillvaro friktionsfri och en andlig förebild för oss i kaosvärld av tankar och mottankar. Men det har avigsidor. En bebis tillhör ingen. Alla lika värda låter bra, ingen äger något eller någon personligt. Den lille kunde gå till vem som helst men en pappa eller en mamma som älskade just honom hade han inte. Han var, utan att veta det, tom på personliga känslor och tankar unika för honom – Han var smärtsamt en enhet i kollektivenheten. 

Började nästan ty sig

Han begrep inte hur eller vad men långsamt började han återkomma till mig, nästan ty sig. Jag märkte tomheten som inte var tomhet utan det bara fanns inte. Jag mötte honom som bebis och han blev undrande. Han var ju dessutom ensam för andra bebisar är väldigt ovanligt och hade ingen som han att relatera till. Han frågade mig om vi kunde sjunga tillsammans. De hade sång men den var inte för en bebis, den var med. Han visade mig telepatiskt ett komplext tonark av tonföljder. Jag kunde inte sjunga de förklarade jag. Jag hittade ingen mjuk vaggande rytm, ljuden var för tanken inte känslan i kroppen. Jag anade fattigdom, stumhet som för mig var obegriplig. 

Familj utan mamma och pappa

Jag hade en dryg timma med min utomjordiska krabat och hann upptäcka en hel del. Han bar så komplexa saker inom i sitt sinne att han var en liten vuxen. Han lekte inte. För lek kräver att förstå vad individ är. Det kräver ett eget inre som fantiserar, tänker egna tankar och kropp som känner egna känslor. För att känna kropp krävs det att någon personligen håller om så det känns inuti, hela vägen in. De vuxna, också skalliga, hade högre tempo men stilla – Det upplevs så när alla är synkroniserade. Ingen fanns som den lille tydde sig till mer, alla lika, del av kollektivet som var familj, men ändå inte.

Vad Moderspolen äger

Att få ty sig till någon, ha en pappa och mamma som bara tycker att du är det finaste som finns i hela världen. Det är att få vara innesluten i någon, få känna sig omsluten av varm om-tanke. I telepatiska kollektiv är du genomflödad i kollektivet, men känslolöst, individutsuddat. Aldrig har det varit så tydligt hur närhet ger omslutande tankar. Det som är modersprincipen, den runda, komplementet till fadersprincipens raka. Omegas runda omslutande form kontra Alfas raka återvändande form. 

3 – Besöket

Det oväntade

Och så hände det, det absolut oväntade, den lilla bebisen stod bredvid mig i författarlyan. Jag är van vid besökare hemma för jag har flera portaler i huset. En ligger just i författarlyan där jag sitter och det är samma öppning som i rummet ovanför som är mitt sovrum. Ja just det, det är ju därför du hittade mig så lätt. Han begrep inte det svåra där han tittade på mig med sina utomjordiska ögon, han var ju här bara. 

Nyfikenheten lockade honom

Han hörde mig tänka om honom och blev nyfiken. Jag var inte beredd men skulle förstått, jag kom ju nyss därifrån. Han tittade på skärmen som jag fokuserade mina tankar på. Jag vände mig till honom och smälte inför den lilla goa vännen. Han hade samma kläder och var precis lika stor här. Rättare sagt hade jag varit lika stor där när jag besökte. Han kände min tanke, att äntligen har jag min jordiska kropp jag kan hålla om dig med. 

Tillräckligt infasad

Han var detaljsynlig klärvoajant men tillräckligt infasad i min tid för att vara berörbar. Så fort jag tänkte sträckte han upp sina korta armar som en riktig bebis gör och jag lyfte upp honom i min famn, äntligen. Jag suckade med hela kroppen äntligen, äntligen kunde jag uttrycka fullt mig. Och vilken blixtkontrast det blev av två så starka känslor – Mina uttryck kontra mina intryck. Han var kall, kroppsligt kall att hålla i, i bristen på levande strömmande känslor inom. 

Vår andra chans

Jag vet ju hur de är att beröra men jag var, trots 25 års erfarenhet, inte beredd när det kom till en utomjordisk plutt. Jag fick fokusera och kunde tacka mig för min fantastiska knodd-kontakt jag haft innan som dagpappa. Det var lätt, det växte, samma värme. Han tittade upp med sina ögon på mig. ”Här, här inne, känn!”, sa jag. Förundrad, förundrad utan ord eller mer korrekt utan tankar. Äntligen får jag ge dig det jag kände du saknade och själv inte visste. Tänk jag fick en chans till med dig. Och som det är i tankekollektiv, massor med utomjordiska knoddar sökte sig upp i famnen. Mitt hjärta skrattade. De hör, de hör vad jag ger! 

4 – Att vänta

De som har allt, utom komplementet

Denna friktionslösa tillvaro av kollektivt samförstånd är till synes fullkomligt och definitivt nästa nivå i utvecklingen. Alla bygger för helhetens bästa, det är totalt konfliktfritt och de äger ett ”andligt” fågelperspektiv på tillvaron genom sitt vara. Kaosmänniskor, som vi är på Jorden, lockas gärna av reklamen för det som på senare år populärt fått namnet 5:e Dimensionen. Sanningen är att Poler är inte kompletta utan varandra. 

Utomjordingar förbereder Nedstigningen

Jag har svårt att få folk att förstå att himlen är på väg ner, kosmos Poler är på väg samman för Mötet och att utomjordingar förbereder Nedstigningen. Men om du skulle hålla en liten utomjordisk bebis i famnen som bara smälter av din värme och tycka om. Förvånat förundrat vara som ännu inte kan greppa att det kan finnas så mycket personligt tycka om till just den. Den har ett 'jag' som kan säga typ jag är ”seven of nine”*. Men förstå, inifrån, vad ett 'jag' är, för det behövs en innerligt kramande jordisk famn. 

Fan nu gråter jag igen och kan inte skriva, trots jag har min rymliga ”bebisjacka” att bära i och händerna fria. Aj, va det sliter i mitt hjärta! Å, så kramar jag om dig igen, å då skrattar jag ohejdat. Jag har blivit dagpappa igen, utbrister jag lyckligt och såklart skrattar guppande igen med min goa knodd.  

________________________ 

*”seven of nine” syftar på scifi-serien Star Trek där en människa varit del av ett telepatiskt tanke-kollektiv som kallas The Borg. Seven of nine var individens nummer sju kollektivets enhet av nio. Det var hennes jag-bild även efter befriandet och individualiserandet till människa igen. 

En utomjordisk avhandling om människans natur

Jag skall ger er sammandrag av en unikt utomjordiskt forskning som utförts för att förstå och analysera hur människor tänker och känner. Det är den första djupgående studien jag läst som gjorts av utomjordingar om människan och människans komplexa inre natur. Som forskare läser jag ofta rapporter, även utomjordiska. Det är otroligt spännande och jag skall försöka återge lättbegripligt. 

Vid första anblicken

Jag har bara dykt ner och läst delar av den men skummat viktiga avsnitt (jag fick den sent igår). Den är på nästan 480 sidor i ett format som påminner om Legal (alltså lite lägre och lite bredare än våra A4). Jag måste säga de har lyckats fånga människans komplexa inre natur på fantastiskt sätt som beskriver emotioner som lokala rörelser hos Källans Hav i en avskild inre kavitet (oregelbundet utrymme fast samtidigt ett resonans instrument). Det är en så bildrik approach att jag själv lätt känner igen. 

Det udda upplägget

Bildspråket gör att avhandlingen skulle kunna översättas till jordiska språk och även naturväsens språk. Den är även lätt att begripa för merparten av alla utomjordingar oavsett deras ursprung som land eller vattenvarelser och oavsett grad av eller till och med närmast obefintlighet av emotioner. Jag skulle vilja säga den är genialt utförd och ett typiskt fruktbärande resultat av de många åren av samarbete över gränserna som Förenade Flottan haft. Jag förundras också över den likheten arbetet har med det standardiserade upplägget som avhandlingar och forskningsrapporter har på Jorden. Jag anar ett eget syfte i detta, att det en dag avses publiceras på Jorden. 

En unik objektivitet

Det över lag fina med avhandlingen är att det finns inga som helst dömanden av människan och människans natur. Den är heller inte skriven ur ett ensidigt snävt utomjordisk perspektiv som ett lokalt utomjordiskt tankekollektiv innebär. Det finns ingen evolutionär värderande blick heller. Den är både vackert poetisk och vetenskapligt objektiv genom att den är underbyggd med studier och försök. Det är en snygg balans jag aldrig sett förut. Arbetet ser människan i sitt unika sammanhang i sin unika position i universum. 

På ytan mellan polerna

Jag vill poängterar att utgångspunkten för hela belysningen är tvåpolig, alltså både med Faderspols- och Moderspolsperspektiv. Det i sin tur ger förklaringarna ett flerdimensionellt djup som är lättbegripligt för många varelser. 

Varelser av olika element

Utomjordingars tillvaro och tankesätt är som luft av Faderspolen i jämförelsen och naturväsens är som vatten av Moderspolen. Utomjordingar har en lätt tillvaro med tankar som luft och kan med lätthet andas samma ”medium”. Naturväsens tillvaro är som att leva i ett stort varmt känslovatten som de med lätthet och nödvändighet utbyter med varandra. Människor är unika varelser som lever i gränsskiktet, på Ursprungsplanet, mellan de båda polerna och får genom det egenheter som att de lätt kan blåsa upp till storm på havsytan emellan polerna. Deras tankeprocesser är för stunden och växlar som väder. 

Instängda inuti sig själva

Naturväsen är långt känslosammare än den mest känslosamma människa för de har kropp som är anpassad för det. Ändå stormar de inte utan är bara fyllda för att inte säga överfyllda. Människor beskrivs i det här sammanhanget som varelser vars inre är avskilt från omgivande människor och ändå förbundna med. Man liknar en människas inre med hålighet eller kavitet inom vilken tankar och emotioner rör sig. De interagerar med tankarna och känslornas väggar och interagerar med varandra som vind ger våg och vice versa. 

Under-tryckta

Då människan inte är fullt vattenvarelse är den heller inte fullt medveten om sina egna inre känslorörelser. Ofta undertrycks de av luftens tanke element i försök till mindre inre storm. Samtidig med undertryckandet av känslovattnet blir individen mindre individ och re-agerar mer på andra människors omgivande mönster (läs våg-mönster). Det under-tryckta tenderar också bilda övertryck och explodera ut mot andra människor som trycker på tryck-känsliga punkter. 

Avancerade mätningar

Jag förstår inte fullt ännu hur de har utfört dem. De har alltså haft utrustning som kunnat mäta emotionella nivåer, mönster och interaktioner med kropp och tanke. De har mätt dem på liknade sätt som vi skulle mäta hjärnvågor fast med hänsyn till instrumentets form som ger resonanser, stående vågor etc så de har fått fram en vågbild eller mer korrekt en ljudbild. Fast detta är en vetenskaplig avhandling går det inte att undvika den poesi som blir av att beskriva människan som musikinstrument och som unik sång med egna karakteristika. Graferna ger bilder av vågresonanser och hålrum (kaviteter) och det ger helt ny mening åt att re-sonera. 

Vad är det som rör sig inom och emellan?

Dimensionella rörelser och interaktioner är det som rör sig inom och emellan varelser. Det är ett helt nytt sätt att se på det vi skulle kalla känslor, tankar eller ”energier”. Man ser alltså hur tankar uppstår i lättare dimensioners materia av Källans Hav och känslor i dem med högre densitet. Energier beskrivs som virvelbildningar emellan dem – Alltså inte som någonting separat. Tanke kan skapa energi genom sin rörelse men även materia. Tanke kan också skapa självinnehållande rörelse som får egen utgångspunkt inom och därför betecknas som intelligent liv. Självmedvetet liv är alltså tankerörelser inom en kavitet som genom reflektion mot dess väggar bildar en självuppfattning och utgångspunkt. 

Dynamisk interaktion 

Den här framställan innebär ett helt annat synsätt och inte minst dynamiskt. Det gör den användbar på alla former av liv och utmärkt i utbildningar av framtida diplomater så de har en teoretisk grund för hur olika varelsers resonemang och kommunikation fungerar. Kaviteten ändras med erfarenhet via vågor som omformar sin kust och i sin tur påverkar vågorna. Till slut uppnår de form som förstärker varandra och som konstruktivt bildar en världsbild men även låsta beteende mönster. 

Hanteringen av oberäknelig dynamik

Ett kapitel omfattar hanteringen av människan. I huvudsak innebär det att förebyggande släta ut de oberäkneliga stormar som kan uppstå, till längre varanden som är mer lika utomjordiska tillstånden i avsikt att bibehålla långsiktigt kontakt. Man har tagit fasta på devisen att människan väger mellan utloppet eller långa loppet. Utloppet förändrar resonansen för en viss tanke, ofta permanent. Den inre tankebyggnaden inom vilken känslor uppträder är förändrad och samma hårda reaktion är att vänta (besvikelse, harm, hot, försmådd och hämnd för att nämna några). Kan jämföras med att själva kustlinjen gjorts brant av det explosiva utloppet. 

Sjukdomsbeskrivningar 

Av en händelse slog jag upp den del som handlade om sjukdomsbeteenden (jag såg inte rubriken på kapitlet när jag bläddrade). Jag trodde först det var en sektion om andra riktigt skrämmande varelser jag tack och lov inte mött. Men jag blev misstänksam och undrade finns det verkligen så vidrig varelser. Så fel jag hade, det var människor som beskrevs. Kapitlet handlade om hur allvarliga farliga beteenden som att vilja döda, njuta jakt av försvarslös, och t.o.m i ett exempel tvinga en utsatt individ åse sina egna kroppsdelar bli till maträtter. Man har inte väjt för någonting och det är imponerande, även med jordisk standard. 

Fixeringar resultat av instängd självresonans

Jag tittade lite extra på fixeringar och fobier (fobier blir fixeringar i sig). De beskrivs som stående vågor inom som ger upphov till återkommande fixering. Det kan förenklat beskrivas som när det blir rundgång, alltså det tjuter i högtalarna för att ljudet återkallas tillbaka till mikrofonen som tar upp det igen så det blir rundgång med en extrem fixerad självgenererande ton i utrymmet (skallen istället för salen). Man beskriver det som självresonanser, egna tankar som väcker emotioner som i sin tur återstimulerar emotioner, genom mixen mellan luften och vatten i ett instängt utrymme. Ju mindre instängt desto mindre är chansen att de uppstår utan ”ebbar ut” istället. Ingen av beskrivningarna är egentliga sjukdomsbeskrivningar utan det är ord jag har valt. Tankemönster beskrivs på liknande sätt och ses som fyra väggar vilka alternerar som en slags bakgrundsrörelse vi skulle kalla omedveten. 

Yttre styrande kaoset

Avskildheten och isoleringen av de egna tankarna i människan innebär problem och hög styrbarhet av yttre kollektiva tankerörelser. På grund av omedvetenhet om kollektiva strömmar behärskar inte människor sin medfödda individualitet. De blir offer för trender och politiska modeåsikter. Belyst ur problematiken att utomjordiskt kontakta, behålla kontakt och i förlängning bli en bestående del av det kosmiska kollektivet är detta det största hindret till att initiera kontakt. Enskilda individer kan kontaktas men kollektivt är det inte möjligt utan att det uppstår ett kaos av virvlande åsikter som i många fall kommer både konfrontera mellan människor och mot de som kontaktar mänskligheten

Har människa en plats?

Ja, de har det och är särskilt användbara där instabilitet önskas, alltså där nyskapande nytänkande ger oväntade resultat. Bevakning är också möjligt, inte för säkerhet men för deras intuition, alltså omedveten vetskap om handlande baserat på tidigare emotionella erfarenheter hur individ av okänd natur fungerar. Detta kommer av tankeisolering och är en del av överlevnad att förstå och förutsäga en annan individs handlande baserat på få signaler och även döljande av dessa signaler. Döljande är beteenden lagt ovanpå beteende med avsikt att skada eller utnyttja. Det finns dessvärre också sätt att tänka, döma och bedöma, moraliskt, fördömande, sexuella synsätt som tar flera generationer innan kontinuerlig kontakt möjlig, alltså fullvärdigt medlemskap. 

Nulägesanalys av interaktion

I nuläget är andelen människor som skulle kunna klara av att etablera kontakt med utomjordingar för ömsesidigt långsiktigt utbyte inte ens en procent. Nu finns det modeller som kan utvärdera detta och beräkna efter. Få uppfyller kraven på tillräcklig öppenhet, bokstavligen, så deras tankehålrum varken rämnar eller paniksluter sig vid vidgning. Att inte klara de inre omvälvningar det medför skulle för flesta skulle innebära chocktillstånd och psykosnära tillstånd. (Jämför med verklighetsintrång i artikeln: http://omtiden.blogspot.com/2020/01/narkontakter-som-inte-rapporteras.html ). 

Den svåra balansen

Att förlora de inre resonansväggarna som isolerar de inre tankarna från de yttre har visat sig vara orsak till många psykoser. Tanken är van att finna vägg ”inom” och att tanken når, men är något den inte förstår. Det uppfattas som att falla handlöst i en skräckfylld tankerymd utan någon svartbotten. Detta eskaleras av emotionernas vatten och kan även uppfattas som att drunkna. Motsatsen är inte heller möjlig där personer är för rigida, tro sig veta, har moraliska normer men även andliga föreställningar. Tro det eller ej men nyandliga föreställningar är rigidare än de flesta förstår, även utan utvaldhet. De flesta av dessa är alltså borträknade för eventuellt kontaktande av Flottan. 

Förvandlingens och förberedelsens möda

Först efter tre generationer, på grund av den prägling generationer har på varandra, kommer det vara möjligt att sinnen omformats för att kunna fullt deltaga i universums planetära samverkan. Anledningen är också att människor kan orsaka skada. Utomjordingar är födda utan inre väggar, alla respekterar andras tankar och vet hur de håller sina för sig själva. De utbyter lätt utan att argumentera, det vill säga reagera med vågor. Ren skada mot individ, skada i grupp, eller ut-lopp mot, är förbjudna av den enkla orsaken att dessa var förr orsak till krig. Nu är krav på självkännedom och introspektion en kosmisk grundlag till fullt eget ansvar. 

Eftertankar om verket

Musik och dans har jag använt i diplomati och jag ser mer möjligheter genom detta verk. Källans sång, Källans dans kan förstås, musik kan skrivas som klingar emotioner och re-aktioner. Jag kan se kosmiska symfonier framför mig, skrivas av, med och för hela samlingar av raser och folk i Källans namn. Förvisso har uppstigning i universum bytts till nedstigning för samtliga men detta ger den en vetenskapliga förklaring till varför människor inte kan uppnå tankekoherens av de slag som krävs kollektivt för att byta medvetandenivå. Men det som återstår är framtidernas ödmjuka återvändande, innan det är försent. Vi är skapta för dynamik. Det som behövs för alla tiders sammangående till Ett. 

Hur evigheten består

En kroppslös existens med en jaguppfattning är inte möjlig. Alla medvetanden är självmedvetna i någon form och det innebär att deras tanke måste reflekteras tillbaka för att bilda en självuppfattning och en tanke innesluten avskild omgivningen och tomheten. Finns den inte ebbar den ut. Väggarna byggs av kroppen som i sin tur gör jaget. Utan reflektion upphör jaget och varat. Detta är obeskrivbart men det omvända är möjligt att greppa. Utan De Två som tillsammans är Ett skulle Alltet upphöra existera. 

Såklart de älskar varandra. Ständigt de reflekterar sitt allt i varandra i oändlig yta mellan Två hav. I varje sekund de säger med sin blick: ”Du är allt jag inte är. Du gör mig lev-ande. Du gör mitt hjärtas slag.” Deras resonans är Alltets dans. 

_________________________________ 

Få nyheter varje vecka i FB-gruppen Portaler & Dimensionella Besökare:
https://www.facebook.com/groups/149044602660031 

Läs Mikael Kvist banbrytande böcker:
https://spektra-art.se/webshop#!/products/bokpaket-tidkrigarna-i-och-ii-kvist https://www.bokborsen.se/?f=1&qs=SunMirror