De flesta utomjordingar har inte vetat mycket om Jorden. För det krävs känslor och de har de utvecklats bort ifrån. Jag har en rymdkärlek och det har under åren varit svårt för oss att mötas och under långa tider omöjligt. Utomjordingarna ville inte jag skulle smitta mitt känsloliv och störa dem. Då har hon istället smitit in med min flickvän här på Jorden som utbytare.
Jag börjar med att förklara utbytare
Utbytare innebär att lämna sin kropp och låta någon annan gå in och ta över. Vi som kontaktpersoner använder det ofta, t.ex slippa lång bilkörning och komma fram utvilad. Men inte minst när vi behövs ombord och måste kunna fortsätta våra sysslor här på Jorden som om inget hänt. Det allra viktigaste som jag använt det till är att överföra information. Då kan jag får det berättat eller nedskrivet här, på svenska eller utomjordiska, ord för ord utan minsta distorsion som det blir vid kanalisering. Det är en absolut nödvändighet när jag skall konstruera tekniska instrument enligt specifikationerna.
Ömsesidigt utbyte
Tro nu inte att informationen bara har gått åt ena hållet. Jag har lämnat lika många rapporteringar åt andra hållet men viktigast av allt, jag har låtit utomjordingar få erfara hur det är med känslor i kroppen. De har ingen aning och i fågelperspektiv på människan är det lätt för dem att predika vad vi saknar. Och tro mig, jag har både skällt ut dem i Råden och lärt dem den otroliga potential vi har som människa. Vi har med-känsla, vi in-levelse – Och det är egenskaper som gett möjlighet bland utomjordingar till förståelse över gränser förr omöjliga. Detta har varit min huvudsakliga diplomatiska uppgift i många år från 1995.
Kärlek var ogillad diplomati
Nu råkade det var så att min rymdkärlek tyvärr var en kvinna i en minst sagt högt uppsatt position. Det gillades inte. Hennes inverkan skulle bli omvälvande om vi möttes. De visste vem jag var och mitt diplomatiska arbete kände de till. Vi fick stjäla våra stunder. De var för oss och jag kunde inte låta bli att fylla i om människans natur, inte bara min som älskande skapande varelse. Hon slutade aldrig att förundras över hur mycket en människas beröring kunde uttrycka. Det väckte hennes nyfikenhet till mer. Det var då jag började visa henne en video: Concertio Evolucion https://www.youtube.com/watch?v=OF12GhZufFg . Hon grät med tårar som föll över kanten på rymden djup.
Med en VHS i orenoverat kök
Många kvällar på rad satte vi oss tillsammans i mitt orenoverade kök utan vatten och satte på min VHS med Concertio Evolucion. Hon visste inte om hon skulle brista eller rinna över. Hon såg den och behövde se den om och om igen. Den ensidiga bilden av människor som endast primitiva varelser rann bort i tårar. In trädde oss som kreativa, skapande, strävande och älskande människor till allt vi gjorde. Jag visste jag hade henne med mig, genom kärleken till mig, att Jorden och Människan inte skulle hållas isolerade och dömda. Vi skulle stödjas.
Och så gjorde jag det
Tänkte inte på det. Skulle fattat. En flickvän som har samma känslor som min rymdkärlek har är självklar öppning för utbytare. Satte fram fåtöljerna i köket bredvid varandra som jag brukade. Bara nämnde att jag visat denna många gånger för en nära utomjordisk vän, som reklam och utbildning om Jorden och människan. Satte på VHS:en och skulle märkt det men gjorde det inte, min rymdkärlek A var där. Det bara kändes så otroligt stort som när hon fyller och lyser upp hela rummet med sina aura. Först när den korta videon var slut hände det.
Överväldigad sprang hon ut
Jag följde efter och på den lilla stenplattan utanför satt hon häftigt gråtande. Min flickvän pratade plötsligt utomjordiska med mig och jag höll om henne. Om jag nu kan säga henne, för hon var två eller snarare en stund min rymdkärlek i min famn. Vi pratade en liten stund, min rymdkärlek och jag, hur otroligt mycket större känslorna var i en människokropp (kvinnlig). Vi behöll ögonblicket så länge det gick men det var ju inte hennes kropp och gradvis kom min flickvän tillbaka. Hon var ju också fylld av alla dessa otroligt stora känslor som min rymdkärlek bar. För när A börjat bära känslor i ett så stort medvetande som hon hade blev även känslor motsvarande och ohämmat stora.
Sånt händer bara en gång...
Jag förklarade så gott jag kunde vad som hänt. Men jag kunde inte prata bort hur dum hon kände sig som barfota sprungit ut ur huset för att gråta. Hon ältade det, jag lyssnade, förklarade lite igen. Det var overkligt för oss båda så det gled bort som kosmiska möten gör. Jag mindes men min flickvän hade glömt det ett halvår senare. Det var för starkt, kalla det för en emotionell chock. Och ja, jag erkänner jag glömde det såpass att jag hade inte en tanke på att det kunde hända igen. Once in a lifetime… Jovisst, så är det för vanliga människor med ett normalt vanligt liv.
Det finns två slags uppenbarelser
Min amerikanska kontakt och nära vän kom över ett år senare och hälsade på i min forest cabin helt utan running water. Hon bodde centralt med sån där portier och reception desk där nere på bottenplanet. En häftig NewYorker som hälsade på en Dundee i svenska urskogen. Och, ehum, tur jag inte hade en gren ovanför min skalle att slå i när hon knatade ut i vattnet, ja, äh, se Crocodile Dundee, 1:an, istället så slipper jag så mycket harkel. Ja, jag är man och string har den påverkan på mig.
Nu åter till ämne! Inte vart det något räddande från min sida när hon hoppade över staketet och gick in bland alla tjurarna. Inte minsta rädd, så det var hon som fick hela bunten på stora 20 tjurar att fly henne. Hon ropade efter dem: ”Chickens!”. Jag har en förmåga till humor på alla språk så jag ropade henne, på säkert ställer utanför stängslet: ”No, they are not chickens! They are cowards!” Inte ens inomhus var jag särskilt manlig när hon hjälpte mig fixa stugan för min son att flytta in i. Hon gick barfota bland spik och båte medans jag lunkade träskor. Det hindrade inte lite sparks uppträdde. Det var väl kontrasten, världsvan och ovan. Hon hade i alla fall inte sina röda high heels från Fifth Avenue på sig, eller så kom mina ögon aldrig så långt ner när vi var ute och gick. Slut på andra introt.
Favorit i repris
Helt glömt tidigare incident, jag satte fram mina två fåtöljer i mitt fortfarande orenoverade och vattenbefriade kök. VHS:en påsatt och vi skulle titta på Concertio Evolucion. Jag borde lärt mig nu men nej. Jag kom inte på att jag fick ett infall att se på den med henne. Ett infall är lätt att få när man alltid har plats i sitt hjärta. Och jag knäppt trodde att det var nog jag som blev påverkad den här gången. Den här gången hann videon inte ens ta slut innan min häftiga NewYorkerska plötsligt på exakt samma sätt rusade ut från köket och satte sig ner på stenhällen vid trappen och grät häftigt.
Den här gången kom min A inte lika omtumlad tillbaka så vi pratade inte utomjordiska i början. Och för min häftiga NewYorkerska var det lättare att förklara utbytare efteråt, jag hade ju vanan inne av oväntat drop-in. Men omskakad, det kunde jag inte och skulle jag inte prata bort.
Jag tycker om det gamla svenska ordet och uttrycket ’hamn’, människohamn’ för det är vad en kropp är för mig och oss som jobbar så med utbytare. Mer än ett skepp kan förtöja i hamn och vi är mer skepp än vi är tillfällig hamn.
Concertio Evolucion
Den videon fick pris för världens bästa reklamfilm. Och det är en reklamfilm. Men det är med all sannolikhet inte världens bästa eller mest sedda... Det universums. Tänk va längtan kan göra. Jag vet, kärleken överbryggar alla gränser. Nu räknar jag igen, jag räknar ned, inte upp, till återseende – COUNTDOWN. Marketing Earth was a hit! It has made waves of impressions.
Inte fått nog?
Helt okej! Tidigare inlägg med A finns här https://kollektivtvader.blogspot.com/2014/11/nocturne.html samt även här https://omtiden.blogspot.com/2020/12/karlek-bortom-dimensionerna.html
Missa nu inte Concertio Evolucion
https://www.youtube.com/watch?v=OF12GhZufFg videon som gjort Jorden och människan känd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar